War on Terror: The Boardgame (TerrorBull Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-6 spelare
Ålder: 14+ år
Speltid: 120+ minuter
Innehåll: Spelplan, 2 regelhäften, 1 actiontärning, 2 oljetärningar, balaklava, ondskehjul att snurra (pil att fästa på spelplanen), 118 spelkort, 50 Imperieutvecklingar, 100 terroristenheter, 15 strålningsmarkörer, 180 sedlar, 60 oljebrickor.
Konstruktörer: Andrew Sheerin och Andrew Tompkins.

War on Terror har ett Risk-liknande spelupplägg fast med terroristtema. Det kan man såklart ha olika åsikter om men jag tycker faktiskt att det känns lite festligt. Det här spelet är mycket slump och elakhet och framförallt kaos. Särskilt med många deltagare, men det är också då spelet blir som bäst. Spelarna börjar som varsitt Imperium med det finfina uppdraget att göra världen till en bättre plats. Man vill utrota terrorism och elände genom att utveckla världens nationer!

Olyckligtvis snurrar man ibland på ondskans hjul där ett Imperium i alla fall för en stund blir lite elakare och plötsligt kommer över terroristkort. De för såklart inte med sig något bra – om man fortfarande anser sig tillhöra den goda sidan vill säga.

I det här spelet kan man nämligen redan från start byta sida frivilligt, ansluta sig till de onda, till terroristerna, och istället försöka sprida död och elände omkring sig. Ja, det är helt frivilligt och kan ske när som helst. Terrorist blir man också om man är god och får allt sitt utvecklingsarbete förstört eller blir bankrutt. Ja, i ett vanligt spel skulle dessa situationer säkert innebära att man blivit utslagen, här betyder det istället att man spelar vidare för motståndarsidan! Knasigt men absolut underhållande. Som elak får man dessutom fler kort att använda och kan dessutom välja att ta dem från Imperiehögen och/eller leken med terroristkort.

War on Terror utspelar sig på en spelplan som är en världskarta med 49 länder utspridda över olika kontinenter. De goda Imperiespelarna turas om att göra sina handlingar.

Först slår man actiontärningen. Den avslöjar antalet ”utvecklingar” spelaren är tillåten att anlägga på spelplanen. Härnäst är det dags att dra 2 Imperiekort och sedan kommer spelets huvudmoment, man gör allt det man får och kan göra.

Man kan köpa sig fler Imperiekort. Man kan anlägga de där utvecklingarna i andra länder som gränsar till mark du kontrollerar och/eller spela alla de kort man har och tycker är lämpliga. Det går också att köpa sig några terrorister och placera dessa på brädet för att sabotera för konkurrenterna. Även om alla egentligen från start skall vara på den goda sidan, skall alltså endast en god vinnare koras! (Men det går givetvis att segra som riktigt ond också!)

Sist i sin tur slår man med oljetärningen. Det är visst olja som får världen att snurra, olja och de pengar den drar in. Små brickor för möjlig oljeproduktion finns vid spelstart placerade i varje land. Där kan finnas olja med värde 0, alternativt 2-12. Exakt hur mycket vet man inte förrän man tagit sig dit och utvecklat landet ifråga, men väl utvecklat vill man förstås att där skall finnas massor, olja med höga värden alltså. Den siffra som slås fram med oljetärningen skall matcha olika länder med exakt samma produktion på spelplanen. Spelare som har utvecklat dessa länder får motsvarande mängd pengar! Så ja, det är fullt möjligt att man kastar tärningen och endast ser till att motståndarna får ett pengatillskott! Å andra sidan kastar ju alla spelare tärningen sist i sina respektive omgångar… Skulle det dock finnas radioaktiv strålning eller terrorister i landet ger oljetärningens resultat ingen utdelning för de nationerna…

De eventuella utvecklingar du kan göra i ett land blir att bygga bosättningar av tre typer, byar, små och stora städer. Dock endast en utveckling i varje land (tillhörande någon spelare). Man börjar med byar och arbetar sig upp. Som god spelare vill du ha stora städer för att få flest poäng. Som terrorist vill du förstöra dem. Förekomst av terrorister i olika länder stoppar också effektivt fortsatt utveckling på platsen (och hindrar enligt ovan all ekonomisk utdelning för oljan).

Terrorister samarbetar mot de goda, om det är så att flera spelare frivilligt vill gå till den onda sidan (eller alltså förlorar alla sina pengar/utvecklingar och blir skurkar automatiskt). Javisst, oavsett antalet terrorister utnyttjar de kollektivt en enda speltur. Det innebär att de får spela valfritt antal kort från alla terroristernas händer och gemensamt förfogar över allas tillgångar. Observera att en god spelare som tillfälligt blivit ond inte är klassad som terrorist (än).

Att vinna som en Imperiespelare kräver att man nått till ett visst antal frihetspoäng. Dessa får man genom att ha utvecklat stora delar av världen, helst med stora städer, och/eller med valfri typ om man samtidigt täcker alla nationer inom en viss kontinent. Terroristerna får en gemensam seger om de istället gör världen fri från Imperier, dvs. helt rensar kontinenter från alla former av goda utvecklingar. De goda kan också kollektivt enas om en gemensam seger ifall att de kan rensa brädet från terroristenheter.

Ytterligare några regler kryddar spelet, till exempel den där knäppa regeln som säger att spelaren som för stunden är det Goda men lite onda Imperiet tills vidare spelar iklädd den medföljande balaklavan, den svarta terroristhuvan. Japp, det medföljer faktiskt en sådan. Och spelkorten bär passande men samtidigt lite halvfula illustrationer. En annan regel är den som tillåter spelarna att skicka meddelanden till varandra, som ett slags hemliga förhandlingar mellan olika spelare eller ett sätt att bara sprida paranoia…

War on Terror är ett spel med ett, trots allt, underhållande tema. Spelar man som ond eller god är det liksom passande att hela tiden försöka förstöra för varandra. Att planera så värst mycket för framtiden är dock inte riktigt relevant. Det mesta styrs av tärningskast och dragna kort och det är en väldig massa slump involverat. Ett kort kan hjälpa dig enormt, ett annat kanske inte fullt så mycket. Och lika snabbt kommer ett annat och saboterar det du just åstadkommit. Kul! Eller kanske inte.

Det skall vara många spelare som deltar för att detta skall bli som bäst, några spelandes för respektive sida lämpligen. Fast då kan å andra sidan spelet bölja fram och tillbaka ganska länge. Utvecklingar hamnar på spelplanen bara för att strax därefter förstöras och plockas bort… Ja, slump som sagt men visst är det festligt med variationen med spelkort som i princip kan innebära vad som helst, dock oftast någon attack av något slag. Du vill ju ändå försöka expandera det landområde du kontrollerar. Så spela kortet och kasta tärningar…

Detta är ett lättsamt nöje om alla kamraterna är inställda på en tärningskastande slumpfest med överraskande kort och ett Risk-liknande koncept. Om än kanske lite långdraget. Nej, inte perfekt på något sätt men i alla fall snäppet bättre än just klassiska krigsspelet Risk. Knasiga spel, knäppa spel med udda teman som inte liknar något annat behövs också. (Ja, jag räknar detta som ett men också t.ex. Svenska Mad:s spel för dåliga förlorare och kortspelet Spank the Monkey). Rena slumpspel står inte högt på min önskelista, men visst, ett parti då och då funkar absolut. Så det blir trots allt en betygstrea, men den är närmre en tvåa än en fyra… Ett utan tvekan kontroversiellt spel fyllt med svart humor...