That’s Life! - Sånt e’ livet! (Ravensburger)


Fakta:
Antal spelare: 2-6 spelare
Ålder: Från 8 år
Innehåll: 32 stegkort, startkort, målkort, 18 spelpjäser, 8 vakter, en tärning, regler
Konstruktörer: Wolfgang Kramer & Michael Kiesling

Det kan tyckas besvärligt att behöva bygga ihop en spelplan inför varje parti men om du tröttnar på (eller inte gillar) den rekommenderade startuppställningen har du å andra sidan goda möjligheter att ändå sätta samman unika spelplaner inför nästintill varje parti. Det borgar om inte annat i alla fall för god variation.

Här finns 34 spelfält (pappbrickor) att placera ut i en sammanhållen slinga. Alla eller i alla fall de flesta av dem kommer under spelets gång att plockas upp av de spelande. Somliga av brickorna ger minuspoäng och är märkta med -1, -2 osv. upp till och med -10, andra ger pluspoäng, från +1 till +8. Ytterligare sex spelbrickor är så kallade lyckobrickor och de kan vid spelets slut nyttjas för att konvertera en erhållen minusbricka till motsvarande antal pluspoäng istället. Att tvingas ta upp den värsta minusbrickan kan således visa sig vara ett vinnande drag under förutsättning att man också får med sig minst en lyckobricka också!

Varje spelare har tre pjäser som skall färdas från start till mål över och förbi de 32 stegbrickorna. Spelet är slut när samtliga spelpjäser kommit i mål men det handlar inte nödvändigtvis om att komma först i mål utan om att totalt sett ha samlat ihop mest poäng i form av bra brickor under förflyttningen.

Det här borde solklart hamna i spelkategorin strategispel för det är verkligen mycket sådant det handlar om men här finns också ett slumpmoment. Ett vanligt tärningskast avgör hela tiden hur många steg du måste flytta en pjäs framåt.

Du får hela tiden välja mellan att flytta en valfri egen pjäs eller en vakt. Vakterna är pjäser som i spelets början står utplacerade på lyckobrickorna och de mest värdefulla plusbrickorna. Förflyttningsreglerna innebär i grunden att den spelare vars pjäs står ensam på en bricka när pjäsen skall flyttas också måste ta upp brickan ifråga, dvs. den man står på när man skall till att gå vidare.

Det gäller alltså att försöka se till att man har sällskap av fler egna eller andras pjäser (eller vakter) för att smärtfritt komma framåt om man står på en minusbricka. Ja, då blir det ju liksom en av de kvarvarande, bakomvarande pjäsernas bekymmer att eventuellt behöva ta upp minusbrickan. Rör det sig om pluspoäng på brickan ifråga vill man såklart hamna där ensam och springa vidare.

När det gäller vakterna står alltså dessa till en början på de ack så värdefulla lyckobrickorna och i och med att de redan står där, måste de ju flyttas bort först, om en ensam spelare skall få med sig brickan bort från spelplanen. En vakt får du bara flytta på om det på samma bricka redan står en spelares spelpjäs, denna pjäs kan vara din egen eller någon annans…

Ja, här har du That’s Life i ett nötskal. Kasta tärningen och flytta en egen pjäs eller en vakt framåt. Undvik att ta upp en bricka eller gör precis tvärtom, försök få med dig en bricka bort från spelplanen, allt utifrån dess värde och din strategi. Sakta men säkert krymper spelplanen, den pjäs som rusar iväg först kan kanske få med sig flera värdefulla brickor men samtidigt kortas ju spelplanen varför de efterföljande kommer närmre mål på sina tärningskast och kanske kan få hoppa över en del av minusbrickorna.

Det här var ett festligt spel som man gärna kör ett antal partier av i följd. Det är lite pyssel med att lägga ut brickorna i början men det må det vara värt för en trevlig spelstund. Brickorna är av rejäl papp, alla pjäser i trä, reglerna tydliga och förpackningen i relativt behändigt format. Ett misslyckat tärningskast kan förvisso tvinga dig att flytta pjäser till platser där du egentligen inte vill ha dem, men det slår säkert lika för alla spelarna under ett helt parti. Bortsett från det är det en hel del taktik som skall till i beslutsfattandet.