Tara (Tailten Games)


Fakta:
Antal spelare: 2
Ålder: 8-99 år
Speltid: 30-45 minuter
Innehåll: Spelbräde, 30 blå och 30 röda ringar, 40 blå och 40 röda broar, 3 blå och 3 röda kungar, 7 olika spelbrickor, regelhäfte och ett exempelblad med illustrationer
Konstruktör: Murray Heasman

I spelets första moment turas spelarna om att spela ut varsin ringformad bricka på spelplanen. En spelare spelar med röda brickor, den andra spelaren med blå, och den första brickan i respektive färg på spelplanen får läggas på valfri ledig plats.

Därefter måste varje ny bricka i en viss färg läggas 2+1 eller 1+2 steg bort från en annan i samma färg. De här stegen kan sägas motsvara förflyttningsstegen för springaren i schack (hästen), dvs. ett steg framåt och två åt sidan, alternativt två steg framåt och ett åt sidan. Dessutom gäller att ingen så utlagd bricka får ligga närmre en annan i egen färg än just så, så var vaksam på vilka ställen du väljer.

Du vill vara säkerligen täcka in så stor yta av spelplanen som möjligt, dvs. ha dina brickor utspridda, men samtidigt är det ett plus att faktiskt ha lagt dem så att du ändå får ut färre än din motståndare. Japp, du vill med andra ord finnas representerad på så många ställen som möjligt, med så få brickor som möjligt.

Så fort en spelare inte längre kan lägga ut fler ringformade brickor på detta sätt, är den spelaren inne i fas 2, den riktiga krigsfasen som utgör själva huvuddelen av spelet Tara. Då kan det alltså vara så att motspelaren kanske har en ring kvar att placera, eventuellt är förstås även den spelaren också klarů Jag uppfattar det som ett klart plus att vara först in i fas 2!

Då är det nämligen så att fler ringformade brickor skall placeras ut av spelarna, även nu en i taget växelvis, men den här gången så nära dina andra ringar som möjligt. Du skall med andra ord försöka ta över så mycket som möjligt av det kvarvarande lediga utrymmet, skära av vägarna till expansion för din motståndare. När du lägger en ny ring intill en annan i din färg skall dina cirklar bindas samman med små plastbitar i form av broar. Två cirklar intill varandra blir till en åtta.

Ju fler egna cirklar som din nya utlagda cirkelbit kommer i direktkontakt med desto fler brobitar spelar du ut. Alla bitar som färgmässigt hänger ihop skall således smälta samman till en enda stor massa. På bitarna i din färg kommer det att se ut som att ett långt rep slingrar sig runt, runt över brickorna. Målet är att få till en enda enorm enhetlig räcka brickor i sin färg som alla är länkade till varandra.

Vinnaren av spelet är den som har skapat lägst antal olika områden med sina brickor och ett område omfattar alltid minst två brickor, dvs. två cirklar som förenats till en åtta-symbol. En ensam bricka som omringats på alla sidor av fienden och/eller spelplanskanten konverteras tvingande och automatiskt i den omringandes nästa drag till dennes färg.

Det är med andra ord efter moget övervägande man omsluter och suger till sig ensamma motspelarbrickor för att göra sin egen yta större. Man vill ju samtidigt att fienden skall ha så många småområden med sina brickor kvar som möjligt, så att man kan vinna.

Det är först om spelarna avslutar spelet med exakt lika många områden var som det blir intressant exakt hur stora de är. Alla brickor ingående i en spelares samtliga områden adderas och jämförs med motsvarande totalsumma för motståndaren, där vinnaren då blir den som tagit hand om flest fält på spelplanen.

Poängen som utdelas för seger är 2 poäng för själva vinsten samt ett poäng extra för varje antal område som skiljer spelarna åt. Skulle ni ha samma antal områden och ni räknar kontrollerade fält på brädet utdelas till någon 2 poäng för segern samt ett poäng för varje spelplansfält som skiljer er åt. För rättvisans skull spelar ni såklart alltid ett jämnt antal partier.

Tara är snyggt, spännande, enkelt men samtidigt utmanande. Det handlar alltså om dominans och att stänga in motståndaren, hindra denne från att expandera. Sådana spel har jag spelat förr men detta känns ändå annorlunda och rätt fräscht. Själva (pillandet med små plastbitar) brobyggandet skänker en skojig touch till spelet även om det kanske inte är ett absolut nödvändigt moment eftersom man ju ändå ser på brickornas olika färg hur de hänger ihop.

Visst kan det hela rusa iväg och bli en storseger för någon men ofta tycker jag att partierna blir rätt jämna och ofta slutar med seger med bara något enstaka område eller fälts skillnad.

Med i asken kommer också ett par brickor och pjäser för alternativa sätt att spela. Det som beskrivits ovan för spelet Tara är således spelvarianten som heter Sacred Hill. Reglerna för andra utmaningar (ex. High Kings of Tara samt Poisoned Chalice) skall finnas på www.projectkells.com. Jag får återkomma när jag testat dem.