Stratego (Jumbo)


Fakta:
Antal spelare: 2 deltagare
Ålder: Från 9 år
Innehåll: Spelplan, 2 x 40 spelpjäser, skärm att placera på spelbrädet vid pjäsuppställningen
Konstruktör: Jacques Johan Mogendorf

Tänk dig ett parti schack med till synes identiska pjäser. Ja, ni båda spelare tar era respektive pjäser och ställer upp dem vända mot varandra i varsin ände av spelbrädet. Där du sitter mitt emot din motståndare ser du såklart dina egna pjäsers baksida, du ser vilken som är märkt som kung, drottning, torn, bonde etc. och vet vilken som placerats var men din motståndares pjäser ser från ditt håll alla likadana ut. (Din motståndare befinner sig såklart i samma situation. Han ser sina egna pjäsers baksidor men vet inget om vilken som är vilken av dina!)

Ja, detta är upplägget för Stratego. Till synes lite i blindo skickar man fram sina olika pjäser i hopp om att slå ut motståndarens. I den här versionen av Stratego kämpar blå soldater mot de röda. Varje spelare förfogar över 40 pjäser, de flesta är rörliga kombattanter med olika militär rang. Här finns på varje sida en fältmarskalk, en general, två överstar, tre majorer, fyra kaptener, fyra löjtnanter, fyra underofficerare, fem minörer, åtta spejare och en spion. Alla figurer utom spejarna får flyttas max ett steg i taget, framåt, bakåt eller åt sidan. Spejarna kan om så önskas röra sig flera rutor i rakt led åt något håll.

Här finns på varje sida också sex bomber och en flagga. Den som finner och vinner motståndarens flagga har segrat! Flaggan är liksom bomberna stationära och kvarstår hela partiet där de först placerats.

När två pjäser möts avslöjas deras inbördes rang. Enkelt uttryckt är det pjäsen högst i rang som får stå kvar på brädet. En överste kan t.ex. slå ut alla figurerna utom fältmarskalken, en spejare kan bara slå ut en annan spejare eller en spion. Möts två figurer med samma rang plockas båda bort från brädet. Minören kan oskadliggöra en bomb, alla andra figurer sprängs i bitar. Endast spionen kan fälla motståndarnas fältmarskalk.

Ja, man rör pjäserna framförallt framåt och åt sidorna och i snabb takt plockas de bort från brädet. Avancemanget är ju verkligen rätt chansartat. Du vet ju i alla fall till en början verkligen inte mycket om det motstånd du möter. Du tror kanske att fiendepjäsen är en lättslagen spejare eller underofficer och så visar det sig att du sprängts av bomben eller stött på en major eller överste! Ja, nu vet du förvisso vilken pjäsen är, men det kostade ju……

Stratego är i mitt tycke främst ett bluffspel och lite för mycket av ett slumpspel. Det är även en rejäl bit kom-ihåg-spel också för när en pjäs visat sin rang gäller det såklart att hålla denna kunskap färsk i huvudet så man kan utnyttja detta längre fram. Strategin kommer främst till bruk vid uppställningen av pjäserna. Den bestämmer du själv. Till skillnad mot t.ex. schack finns ingen fast startposition, så tänk till hur du vill skydda din flagga med bomber och rätt fotfolk samtidigt som du skickar fram spejare som kan bana väg, dvs. bli kanonmat i din strävan att identifiera motståndarpjäserna…..

På minuskontot, utöver de repetitiva förflyttningsmomenten, hamnar också det faktum att även från så att säga rätt sida är det svårt att hålla isär pjäserna. I den här utgåvan är det små illustrationer av hjälm- och hattprydda huvuden som åskådliggör pjäsens rang. De ser tyvärr rätt lika ut och risken för att förväxla sina pjäser är stor. Kanske inte för känslans skull, men för spelbarheten kunde pjäsernas betydelse kanske ha visats med tydliga siffror eller olika färger istället. Stratego kommer inte att plockas fram alltför ofta, därtill är konkurrensen från liknande spel alltför stark.