Skvaller (Kärnan)


Fakta:
Antal spelare: 3-8 deltagare
Ålder: Vuxenspel
Speltid: 45 minuter
Innehåll: Spelplan, 216 skvallerkort, 24 kategorikort, 8 spelpjäser, 8 röstbrickor, 8 x 9 röstkort, regler
Frågeskrivare: Karin och Hasse Thorsvad

Där sitter ni – kompisgänget – och har inget att säga varandra. Då plockar ni fram Skvaller. Det är spelet som sätter igång snacket. Nu läser ni upp fråga efter fråga högt för varandra och så skall alla svara ja eller nej genom att vända upp en passande sida på en rund svarsbricka.

Innan ni avslöjar hur ni svarat skall ni alla också gissa hur många spelare som svarat ja på aktuell fråga. Den som känner sina motspelare eller bara kan gissa bra och alltså svarar rätt får gå ett steg framåt på spelplanen. Är du ensam om att ha prickat in rätt svar får du ta två steg framåt. Det krävs totalt elva steg för att ta sin pjäs från start till mål och den som gör det först vinner.

Som du förstås inser är spelet Skvaller inte speciellt festligt, det är ju bara en massa läsande av frågor och så skall du välja en sida av ett mynt och plocka fram ett kort med en siffra. Du tar förstås svarskortet som motsvarar det antal spelare du tror svarat ja på den fråga ni just läst. (Du har tillgång till en uppsättning kort med siffrorna 0-8, om ni nu skulle vara så många som deltar). Ja, det här spelmomentet utförs således om och om och om igen.

Det är såklart allt det som inte sägs man blir nyfiken på, själva anledningen till varför någon svarat ja eller nej på en spännande fråga. Det är upplagt för ett bombardemang av följdfrågor, ifrågasättanden etc. Detta förutsätter förstås att alla ställer upp på att besvara de frågor som dyker upp och att spelarna är ärliga i sina svar. Annars blir det platt fall för Skvaller.

Somliga frågor kan en del spelare säkerligen uppfatta som fullkomligt ointressanta och då blir det väl ingen direkt djupdykning i det ämnet, andra frågor kan göra spelare mer nyfikna och frågorna blir då säkert fler och konversationen svävar ut.

En del frågor är sådana där du troligen redan från början sitter inne med rätt svar och aldrig behöver gissa, ja du känner dina motspelare helt enkelt. Annat har du inte en aning om… Det är väl lite av spelets både turn-on och turn-off, något att se som både en styrka och en svaghet. Något annat än medelbetyg tycker jag således inte känns relevant och egentligen kanske även det är för snällt.

Skall det egentligen behövas ett sådant här spel för att få igång snacket? Och en spelplan med endast elva steg att gå, det känns som att man är i mål på nolltid, särskilt om det är få som spelar, dvs. lättare att veta säkert/kunna gissa rätt. Allt tar såklart längre tid och blir en större utmaning ju fler man är…

En annan sak jag stör mig lite på: inblandat i högen med frågekort kommer ett drygt tjog kategorikort. Drar man ett sådant står där bara en rubrik (Mat och dryck, Jobb och skola, Pengar, Semester och resor etc.) och då är det uppläsaren som själv i en hast skall komma på en intressant fråga inom relevant ämne. Ja, men vad nu? Om vi skall sitta och hitta på egna frågor då och då blir väl spelet än mer överflödigt?

Nåja, du har säkert fattat spelupplägget. Somliga frågor är rätt allmängiltiga, kanske rentav rätt trista att sitta och fråga om, annat är av mer pikant karaktär. Vill man ens besvara frågan för att sedan kanske bli tjatad på att tvingas avslöja än mer? En hemlighet är ju en hemlighet…

Ja, vad vill du veta om dina motspelare? Vad är de för några? Vem eller vilka av dem har fått lavemang, sett melodifestivalen, träffat påven, kan tänka sig 3 månader ombord på en ubåt, har låst sig ute, snattat, upplevt ett 12 timmar långt strömavbrott osv. Blandad kompott som sagt, bitvis intressant, bitvis inte. Följaktligen medelbetyg.