Siena (Zugames)


Fakta:
Antal spelare: 2-5 spelare
Ålder: 12+ år
Speltid: 45-90 minuter (sikta på mer än så)
Innehåll: Spelbräde, 93 spelkort, svart pjäs, 35 träbrickor, ca 40 kuber, hjälpkort, regler.
Konstruktör: Mario Papini

Spelplanen utgörs av en riktig medeltida målning i mycket långsmalt utförande, vilket kanske inte är en helt optimal form för spelarnas placering vid bordet? Dessutom hamnar säkert målningen uppochned för somliga vilket såklart gör det svårare att hitta rätt platser, även om spelkorten tacksamt nog har illustrationer motsvarande den delen av brädet (målningen) de är verksamma i. Tja, man får väl helt enkelt hålla korten också uppochned för att orientera sig rätt...

Målningen (och korten) vill jag annars beskriva som fulsnygga, de har sin charm, känns klart som ett speciellt inslag, på ett bra sätt.

Det som dock känns lite avigt är att man börjar spela längst till höger för att sedan röra sig alltmer mot vänster. Spelet har tre distinkt olika delar; spelet börjar man som en fattig bonde som vill tjäna en slant. Man kan idka handel med majs, vin och olja och får man någonsin ihop 30 mynt är man berättigad att kalla sig Köpman.

Köpmannafasen är därmed spelets andra, med sina spelplansplatser och tillhörande saker att satsa på. Som köpman måste man dock helt släppa handeln med majs, vin och olja och istället investera i annat. Nu gäller det tyger och kryddor och får köpmannen ihop 80 mynt (inkluderat de 30 man kanske startade med som ny i branschen) får man sägas ha avancerat till att istället bli en Bankir. Blir man det har man chans att vinna.

De här olika rollerna spelar var och en på eget sätt simultant, så alla actions kan se lite olika ut för olika spelare beroende på hur långt de kommit. Alla spelarna får ju inte ihop de slantar som krävs för en ny titel samtidigt, om alls.

Medan bonden och köpmannen rör sig över brädet mot staden skall Bankmannen istället röra sig i stadens tio olika distrikt. Med lite otur kan personen bli kvarhållen, fastna i ett bröllopsfölje, stöta på tjuvar på torget eller rentav bli lockad av kurtisaner på värdshuset. Det finns också tiggare på stadens gator.

Baserat på vilka kort man spelar på olika håll på brädet inträffar givetvis olika händelser. I början och mitten av spelet bygger man upp ett förråd av resurser (vin, olja, majs etc.), säljer dessa och får sina pengar. I staden fortsätter man att försöka tjäna pengar men det kan förstås slå fel. Dåliga affärer kan alla göra. Man kan också välja att ge bort pengar till tiggaren (eller skicka vakterna på honom) eller få betala stora slantar på värdshuset. Det går även att som Bankman boka olika artister samt bidra till stadens tornbygge!

Ett parti Siena är slut senast i runda 20 eller dessförinnan om spelarna tillsammans byggt ett sju våningar högt torn eller någon bokat upp (vunnit auktionen) för Ambrogio Lorenzetti. Då vinner spelaren som samlat flest poäng genom att ha gjort bra affärer och mycket gott, dvs. vunnit folkets gillande.

Utifrån ovanstående tycker jag absolut att Siena framstår som ett riktigt lockande spel. Nja, det var det egentligen inte, inte efter en första test. Inte nog med att de 12 sidorna regler är mycket usla och knappt förmår förklara hur spelet skall spelas (och saknar exempel och bildförklaringar på de viktiga ställena), kortdragandet skänker alldeles för mycket slump till ett spel som ändå drar iväg rätt rejält i speltid.

Och som (nästan) alltid bör spel med auktionsinslag spelas av fler än två, helst maximalt antal deltagare, och då tar detta sin tid. Lägg dessutom på tid för att förklara reglerna och somliga nog inte ens kommer att vilja ge detta en chans. Och reglerna är initialt krångliga, tro inget annat, de är omfattande. Och accepterar man det och ändå spelar vidare några timmar, ja då har vi alltså det där med slumpen...

Visst är det surt att dra ett poängkort som ger dig 1 poäng där någon annan spelare för exakt samma situation drar ett kort med 2-, 3-, kanske 4 gånger högre belöning!?

Ja, början av spelet är ingenting alls likt avslutningen, delarna känns egentligen helt orelaterade till varandra, som två olika spel. Det kan bli frustrerande när korten man drar inte tillför något vettigt och allt pengasamlande till trots så betyder de mindre än man skulle kunna tro i slutet. Har du dessutom varit snål i staden så väntar minuspoäng.

Jobba dig upp från ett slitsamt bondeliv till att bli köpman, men försök välja det rätta tillfället. Kanske finns det mer att tjäna på att inte omedelbart avancera när du uppfyller pengakravet. Detsamma kan sägas för klivet från köpman till bankir.

Siena är snyggt, men krångligt, bitvis konstigt och med en lång speltid, därtill med nästan ett givet krav på att där är många spelare runt den gamla målningen. Så jag antar att jag knappast spelar detta igen.