The Scepter of Zavandor (Lookout Games/Z-Man Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-6 spelare
Ålder: 10+ år
Speltid: 75+ minuter
Innehåll: Spelplan, 6 personliga bräden, 100 brickor magiskt damm, 48 träbrickor, 6 turordningskort, 9 vaktposter, 126 energikort, 36 föremål, 100+ juveler, kort med koncentrerad energi, regler.
Konstruktör: Jens Drögemüller.

Spelarna är hyggligt färska som magiker och stävar efter mer makt, ja att vinna Zavandors spira verkar vara det ultimata priset! Den får den spelare som samlat flest poäng när den femte vaktposten (sentinel) auktionerats ut!

Reglerna är tyvärr inte supertydliga och spelkomponenterna som bäst okej, allt det här hade behövt en extra översyn, en rejäl uppfräschning, men samtidigt funkar alltihopa. Hyggligt väl i alla fall.

Spelupplägget innebär i princip att man skaffar sig ädelstenar för att kunna skaffa sig fler ädelstenar för att kunna skaffa sig fler ädelstenar. Ädelstenarna ger spelarna olika former av magisk energi som sedan alltså spenderas på fler ädelstenar och ökad kunskap och insikt i olika områden.

En ökad kunskap i dessa olika skolor för givetvis in fler regler och nya förmåner i partiet allt eftersom man avancerar i olika ämnen.

En spelomgång omfattar fyra olika faser.

Först handlar det om att bestämma spelordning. Det är hela tiden spelaren i poängledning som agerar först med de andra i fallande ordning efter intjänade poäng. Att vara i ledning innebär förvisso ett högre inköpspris för somligt, men man skall ändå passa sig väldigt noga för att falla för långt efter. Så kallade catch-up-mekaniker verkar utöver den där kostnadsökningen för ledare lysa med sin frånvaro. Att komma ifatt efter att ha halkat efter kan visa sig synnerligen svårt, för att inte säga omöjligt. Tyvärr kan det kännas alltför klart och tydligt tidigt i spelet att somliga nog är helt chanslösa på segern. Sådant är väl egentligen inget vidare alls, särskilt inte i ett spel som tar ett antal timmar att spela. (Ja, väl lång speltid är ett annat minus med spelet, särskilt med många deltagare. Visst går allt snabbare med färre spelare men hur kul är då auktionsmomenten...?)

Spelets andra fas innebär utdelning av magisk energi utifrån sina aktiva ädelstenar, hur många och vilka typer man nu har... Även olika speciella föremål och ens kunskapsnivå i ett specifikt ämne spelar roll.

Opaler producerar magiskt gult/grönt damm. Safirer ger blå energikort. Smaragder ger gröna energikort, men bara om man förvärvat den magiska formelsamlingen. Diamanter ger vita energikort men kräver å andra sidan Elixir. Röda rubiner ger (Javisst!) röda energikort av allra bästa klass men då skall man ha en rejäl kunskap om Eld (alternativt spela som Druid).

Ja, det har inte tidigare nämnts men spelkaraktärerna är Häxa, Älva, Alv, Druid, Trollkarl osv... I viss liten utsträckning skiljer de sig åt vad gäller förmågor och startresurser.

Spelfas tre handlar om att spelarna skall turas om att använda sin magiska energi, i vilken eller vilka former den nu innehas. Det kan alltså röra sig om magiskt damm och olika former av spelkort. Man köper och/eller säljer ädelstenar utifrån turordning och förutsättningar baserat på ens kunskap osv.

Betala för juveler med både damm och kort kan man göra, men om man säljer en ädelsten får man energi tillbaka endast i form av damm, och då bara i en mängd motsvarande halva värdet!

Vid sidan av ädelstenshandel kan man även satsa på att öka sin kunskap inom ett visst område. Man får bara avancera ett steg i taget inom ett av områdena. Och naturligtvis finns här olika kostnader och krav att beakta.

Den tredje saken man kan ägna sig åt den här fasen är att starta/delta i auktioner för olika föremål och/eller vaktposter. De magiska föremålen ger såklart något slags extra förmån till vinnaren/ägaren, justerar grundreglerna helt enkelt.

Vaktpostrarna ger duktigt med poäng, oftast en fast summa samt något extra villkorat, typ poäng baserat på viss kunskapsnivå, olika juveler, antal safirer, innehav av olika föremål osv. När fem vaktpostrar köpts i auktioner spelas rundan till slut och en vinnare koras!

Det fjärde momentet i en spelrunda kallas kort och gott Reset, knyt ihop spelvarvet, förbered nästa... Det första man gör här är att kolla hur många kort varje spelare har på handen, den så kallade ”hand limiten”.

I spelets början ligger denna på 4-6 men kan allt eftersom både växa och minskas... Och det är här det kommer in en stor matematisk komponent i spelet, det är faktiskt inte alls så simpelt som att bara räkna sina kort och se om man har fler eller färre än en viss gräns...

Nej, ett vanligt energikort räknas förvisso som 1 kort. Men har du ett kort med koncentrerad energi räknas det faktiskt som +3. Och det där magiska dammet då.... Ja, 2 magiskt damm = 1 kort. 5 magiskt damm = 2 kort. 10 magiskt damm = 3 kort. Så nu gäller det att räkna ihop sina olika kort, se vad de erbjuder för valörer och inte minst typer av energi. Ja, detsamma gäller ju även när man skall köpa/sälja något.... Vilken valuta blir det smartast att betala i? Vill man ha damm eller vanliga energikort kvar på handen? Detta är ett lika annorlunda som bitvis frustrerande inslag i spelet. Det blir ett förfärligt räknande hela tiden. Så ärligt talat, temat med magiker känns lite påklistrat. Spelets verkliga tema är ekonomiskt och matematiskt. Du handlar med juveler och räknar i själva verket olika kort och symboler och konverterar dem till annan ”valuta”. Typ.

Här justerar man nu även poäng från erhållna juveler, kunskapsnivåer etc. Och har nu ingen genom en auktionsvinst köpt sig vaktpost #5, startar en ny runda enligt punkt 1 här ovanför.

Och så går timmarna och till slut så är den där spiran i någons ägo. Grattis! The Scepter of Zavandor kunde vara snyggare, ha en kortare speltid, ett annat tema, men det som ändå erbjuds, så som det nu ser ut, spelas och fungerar så räcker det absolut till ett okej medelbetyg. Speltiden är väl annars kanske det som allra främst hindrar mig från att plocka fram detta oftare än vad det nu blir... ja det och det faktum att jag säkerligen har hundra spel som faktiskt är ännu bättre. Zavandor-paketet känns lite daterat, men så kommer ju spelet i en ask med utseende som en tjock gammal läderinbunden bok... Det är ju ändå lite passande!