San Marco (Ravensburger)/


Fakta:
Antal spelare: 3-4 deltagare (helst 3!)
Ålder: 10-99 år
Speltid: 75 minuter
Typ av spel: Tur 2/5, Strategi 3/5, Kommunikation 2/5, Kunskap 0/5, Kreativitet 2/5, Action 0/5
Innehåll: Spelplan, regler, 100 aristokrater, 8 prestigestenar, 12 broar, 62 actionkort, 28 straffkort, 1 Doge-pjäs, 1 tärning, 1 omgångsmarkör
Konstruktörer: Alan R. Moon, Aaron Weissblum

San Marco spelas på en färgglad karta föreställande Venedig. Här finns sex olika stadsdelar och enkelt uttryckt handlar spelet om att placera ut flest aristokrater (i form av små träkuber) i de olika områdena. För varje stadsdel finns angivet två olika siffror där den första anger antalet poäng som går till den med flest aristokrater i staden, siffra nummer två motsvarar såklart poängen för en andra plats. Poängen för majoritet respektive näst flest aristokrater ligger båda alltid i intervallet 8 till 4 poäng.

Inför spelstarten får alla placera ut 8 (fyra grupper om två) aristokrater var på spelplanen. Varje region motsvaras av en siffra på en vanlig tärning och när du kastat tärningen fyra gånger vet du var dina pjäser skall stå. Förhoppningsvis får du senare tillfälle att ställa ut fler pjäser.

Det utdelas aldrig poäng för en tredje eller eventuell fjärdeplats och skulle två personer dela majoriteten i en viss stadsdel får de båda poängen som anges för en andraplats i aktuellt område. Detta innebär såklart att inte ens den som är ensam tvåa får poäng just nu.

Lyckligtvis sker poängräkning lite då och då i olika stadsdelar under spelets gång, samt i slutet (då alla områden poängräknas) så det är osäkert in i det sista vem som kommer att koras som segrare. Aristokrater kommer kontinuerligt att placeras ut, plockas bort och/eller bytas ut och detta förändrar naturligtvis situationen hela tiden. I San Marco-spelet finns det spelkort för alla dessa möjligheter.

Då det flyter mycket vatten i Venedig spelar broar en viktig roll i spelet. Spelar du ut ett brokort kan du om du vill låta uppföra en egen bro mellan två olika stadsdelar och då förbättras dina möjligheter att få många sköna poäng. Somliga spelkort anger en specifik stadsdel att placera ut en aristokrat i men med egna broar mellan områdena kan du istället placera din kub i valfri angränsande stadsdel. Skulle du sakna broar är du såklart tvungen att ställa aristokraten i den region som kortet anger.

Med broar får du också möjligheten att förflytta poängräknarpjäsen till den region du vill poängräkna just nu för att dra ihop en bunt poäng. Pjäsen går gratis över dina egna broar till olika områden, men priset är högt om du måste förflytta dig över en bro byggd av en motståndare! Byggs det inga broar alls kan det såklart bara räknas och utdelas poäng i en och samma region hela tiden.

Som du förstått finns det alltså kort med i spelet som anger att det är dags för poängräkning i en viss stadsdel också. Ja, utöver redan nämnda stadsdelskort, brokort och nu poängräkningskort finns här också byteskort och bannlysningskort. Ett byteskort låter dig ta bort valfri aristokrat på spelplanen och ersätta den med en egen. Vid bannlysning väljer du en stadsdel och kastar tärningen. Sedan är det bara att plocka bort motsvarande antal träkuber från spelplanen. Var dock försiktig, slår du en högre siffra än vad det finns motståndararistokrater måste du plocka bort en (eller flera) egna kuber i området. Ja, om det finns några alltså. (Straffkort finns det också men mer om dem senare)

I varje spelrunda dras ett antal spelkort som någon spelare tittar på och fördelar i ett antal högar. Varje kort enligt ovan innebär självklart att innehavaren kan ställa ut en aristokrat eller en bro, ta bort en aristokrat, byta en eller bannlysa ett antal osv. Det är alltid spelaren som fördelar korten i högar som väljer sist (eller rättare sagt, tar den hög som blir kvar när alla andra valt sina) så det gäller att inte göra korthögarna för obalanserade för då sitter man där med de sämsta korten. Ja, i tur och ordning tar deltagarna en hög och utför motsvarande drag.

Det är här i kortfördelningsmomentet som jag tycker San Marco beter sig som två olika spel, eller rättare sagt erbjuder två helt olika spelupplevelser beroende på antalet deltagare. Med fyra spelare är det i varje runda två kortdragningar och fördelningar. Spelare 1 skapar högar till spelare 1 och 2. Sedan drar spelare 3 kort och bildar högar till sig själv och spelare 4. Det här momentet sänker speltempot rejält.

Man vill bedöma konsekvenserna av att fördela korten si eller så och det blir ofta alldeles för mycket väntetid för spelarna runt bordet. Man tittar på någon som tittar på kort. Och väntar. Sen när högarna är skapade skall i alla fall någon börja fundera på vilken hög med kort man vill ha. Och vad blir konsekvenserna av att ta en viss hög eller låta den gå till en motspelare? Här kan det hela kännas rätt segt och långsamt, tyvärr. (Alla utför som sagt sina drag när de tagit sin respektive hög med kort.)

Det är med tre deltagare San Marco blir ett vettigt spel. En spelare drar korten och bildar tre högar. Alla tar varsin hög. Det blir bara ett kortdragnings- och fördelningsmoment per runda och även om både fördelare och mottagare vill fundera lite blir det ändå avsevärt kortare väntetider. Färre spelare skall få ut sina pjäser, färre deltagares kuber måste räknas i regionerna och allt flyter helt enkelt på mycket smidigare när man inte måste analysera situationen och möjliga motståndardrag för fyra personer utan bara tre.

Spelgänget verkligen avskydde San Marco på fyra spelare. Den angivna speltiden på 75 minuter upplevdes som en plåga och kändes som (eller blev det faktiskt?) mycket mer. Och alldeles för mycket av tiden blev väntan på att någon skulle fördela kort och att sedan någon annan skulle välja sig en hög.

Upplevelsen med tre spelare blev som sagt betydligt mer angenäm så det är med viss svårighet jag betygssätter San Marco. Säg att spelet med fyra spelare kan få en tvåa i betyg, här kan jag inte rekommendera San Marco alls, om du nu inte gillar spel med mycket väntan, långsamma moment och långa, sega spelsessioner.

Som förströelse för 3 deltagare är det nog ändå så att det finns strategi, tur, spänning och underhållning så att det räcker till betyget fyra, trots en (även med 3 spelare) rätt lång speltid.

Jo, just ja, det var det här med straffkorten också, de har jag ju inte nämnt och de är ju synnerligen relevanta att ta i beaktande både när det gäller kortfördelning i högar och vid val av korthög. Dessutom är de på ett sätt med och påverkar speltiden.

I varje kortdragningsmoment där ett fast antal blandade actionkort (kan vara en mix av stads-, bro-, bytes-, bannlysnings- samt poängräkningskort) skall fördelas, skall man också dra ett antal straffkort. Dessa kort skall också med i en eller flera av högarna man skapar och dessa straffkort är med för att liksom balansera kraften i alla positiva actionkort man får. Straffkorten är naturligtvis som namnet antyder inget bra alls och de finns i valörerna 1, 2 respektive 3 poäng.

Ett parti San Marco spelas över 3 omgångar där varje omgång kan bestå av ett antal rundor. (I varje runda skulle ju en eller två kortdragningar/fördelningar göras, beroende på om ni var 3 eller 4 spelare). När en enskild spelare samlat på sig 10 straffpoäng eller mer får denne deltagare inte spela mer i just den omgången.

Här kan det alltså bli så att somliga spelare får en extra runda att ta poäng, ställa ut aristokrater, byta pjäser etc. om man själv haft otur att få en korthög innehållande många straffpoäng. Straffpoängen nollställs inför varje spelomgång, men beroende på om det t.ex. kommer upp många straffkort med värde 1 eller 3 kan en omgång vara olika länge. Det krävs ju fler kortdragningar och fördelningar om ni alla får högar med låga straffpoäng. Ja, vad kan man säga, passa dig för straffpoäng, de begränsar dina möjligheter…!

San Marco skall spelas med 3 deltagare och då blir det ett rätt trevligt spel med faktiskt rätt mycket både tur och skicklighet. Snyggt är det också.