Romolo o Remo? (giochix.it)


Fakta:
Antal spelare: 1-4 deltagare
Ålder: 14+ år
Speltid: 150 minuter
Innehåll: 16 varuhus, 20 murar, 8 tempel, 5 aquadukter, 5 forum, 5 hamnar, 16 gårdar, 8 hus, 4 torn, 24 arbetare, 16 soldater, 8 legosoldater, 4 utforskare, 101 träkuber, 54 sexkantiga terrängbrickor, 24 karaktärsbrickor, 106 pappbrickor, tärning, marknadstabell, 4 referensark, regelhäfte
Konstruktör: Michele Quondam

Det är möjligt att här finns ett helt okej spel någonstans men i så fall upptäcker jag det inte under mitt första spelade parti. Det här är en utdragen historia med en mängd möjligheter men också minst lika många småsaker att hålla i minnet och helheten lyckas tyvärr inte ge mersmak. Att lära sig spelet från dess bästa sida kräver nog en större investering i tid (för både regelläsande och faktiskt spelande) än vad jag är villig att satsa. Det här känns onödigt tillkrånglat för sitt eget bästa. Bra bitar varvas med sämre så helheten belönas med en svag betygstrea.

Regelhäftet omfattar hela 56 sidor, men då får du å andra sidan reglerna förklarade på fyra olika språk (hehe). Allt verkar till en början bedrägligt enkelt; spelet fortgår över ett antal rundor, var och en omfattande en speltur för respektive deltagare. Sedan indelas varje speltur i tre faser; Action-, Krig- och Underhållsfas.

Dessa sker igen och igen, AKU, AKU, AKU till dess att spelet är slut vilket innebär att endera av följande tre saker inträffat:

1. Alla spelare utom en har blivit utslagna, besegrade.
2. Alla personbrickor har köpts av spelarna (9-17 stycken beroende på antal deltagare).
3. Minst tre av elva olika sorters pjäser/brickor för olika saker har tagit slut i den gemensamma resursbanken.

Det är förvisso mest troligt att det är scenario 2 eller 3 som avslutar allt, men det är faktiskt fullt möjligt att man med lite dålig planering/klena kunskaper om reglerna/otur spelar bort sig själv från partiet. Med en så pass rejäl speltid som det här spelet har känns det förstås riktigt surt med en elimineringsmekanik. Att investera två timmar för att sedan bli utslagen och se de övriga spela vidare någon timma till... nja, det är väl inget vidare?

Men då kan man ju spela detta ensam istället, säger du. Jo, det går ju men då blir det ändå ett fullt parti mot en påhittad motståndare. I spel med fyra deltagare kan man även välja att spela i 2-mannalag mot varandra. Det tänker jag aldrig prova.

Romolo o Remo? är helt enkelt för besvärligt att få till bordet, har för omfattande regler, för många små saker att hålla ordning på, för lång speltid, ja kort sagt, är inte tillräckligt bra för att få stanna kvar i min spelsamling. Det funkar absolut, är inte uselt, bara inte alls så bra som många andra spel. Konkurrensen är för tuff för ett spel som detta!

Nåväl, detta är lite av vad det handlar om, vad som kan göras...

Börja med att bygga upp en spelyta, en spelplan med terrängbrickor av både känd och okänd mark (dvs. somliga brickor uppvända, andra nedvända). Ni spelar på slättmark, bland berg, i skogar och på vatten.

Varje spelare startar med några pjäser för Arbetare, Soldater samt en Utforskare. Man kan sedan skaffa fler av dessa och/eller värva Legosoldater dessutom. Ett eget Torn skall du också ta väl hand om.

Alla dessa pjäser har olika attackvärden i händelse av krig (japp, du kan gå ut i krig mot dina motspelare!), dessutom får Utforskarna göra 3 handlingar var, övriga pjäser endast 2. Eftersom du börjar spelet med 11 egna pjäser av varierande slag inser du förstås att det kan bli en hel del väntan när någon annan funderar och utför sina drag...

Naturligtvis finns det mycket att välja bland. Pjäsförflyttning på olika sätt är såklart ett inslag. Man upptäcker nya landområden (vänder upp terrängbrickor), får rätt pjäser att placera sig lämpligt för att vara redo för attacker och bygger upp olika verksamheter.

Ja, självklart finns det också en uppsjö av olika saker att bygga upp, var och en med en unik byggnadskostnad (betala med vita och bruna kuber) och givetvis en liten regel om vilken terräng som byggnaden måste stå på.

Bygg en gård, ett lager, en hamn, tempel, sågverk, stenbrott, akvedukt, forum och/eller murar för att få något slags effekt (reducerade byggkostnader, pengar, ökad resursproduktion osv.)

Skicka ut dina pjäser till slättland för att få Spannmål, till bergen för Sten, till skogen för Trä och ut på vattnet för Salt. Skaffa dig fler pjäser genom att t.ex. betala Spannmål för en Arbetare eller Utforskare och betala två Resurser för en Soldat. Legosoldater värvas för silver och olika personbrickor blir också dina för mynt.

Du kan också gå till Marknaden och köpa och sälja olika resurser. När du sedan utfört alla de handlingar du önskat och kunnat betala för är vi framme vid krigsfasen.

Den är såklart frivillig men visst vill du strida, annars kan du väl räkna med att någon annan istället anfaller dig inom kort. Räkna samman dina pjäsers styrka (attack-/försvarsvärde) och se till att det samlade värdet är bättre än det för en fiende.

Här kommer det dock in ett kanske mindre lyckat inslag och de handlar om att eventuellt modifiera dessa attack- och försvarsvärden. Antingen sker det med ett tärningskast eller också använder man en handfull små brickor (med samma möjligheter som tärningens utfall). Tärningskastet blir ju ren slump, brickorna får man välja och använda en i taget, innan man sedan får alla tillbaka igen först när man använt precis alla, både de bra och mindre gynnsamma!

En bricka eller tärningssida kan innebära reträtt, en annan att inget händer. Det kan bli +3 på värdet eller rentav x2, en fördubbling. Reträtt innebär såklart förlust i striden och ett tillbakadragande av sina pjäser men man kan såklart förlora även med de andra utfallen/brickorna...

Vinner du strider finns bonusbrickor att hämta, förlorar du kan både pjäser och byggnader ryka. Efter Krigsfasen kommer Underhållsfasen där du i några steg kan få resurser, måste betala legosoldater, utfordra andra pjäser och se över Marknaden.

Efter en massa spelomgångar är kanske något av kriterierna för spelets slut uppfyllda. Är man ensam herre på täppan är segern såklart bärgad, annars blir det till att följa en sjustegslista för att kolla hur man ligger till. Spelaren med mest poäng vinner och man får givetvis poäng för en himla massa saker; köpta personbrickor, kontrollerad terräng, antal pjäser, vunna strider, pengar och mer...

Jaha ja, Romolo o Remo? Tja, när man läser det här verkar ju allt rätt okej kan jag tycka. Sen sitter man där vid bordet och skall greppa allt och komma igång, ja då flyter inte allt lika smidigt. Här finns fler små saker jag inte berättat om och det som redan nämnts är ju så mycket att det tar sin lilla tid att utföra sina drag. Jösses, vad skall man välja? Nästan så att hälften hade varit fullt tillräckligt. Skall du ha resurskuber? Pengar? Fler spelpjäser? En mängd olika byggnader? Allt detta såklart.

Så där sitter du och vänder ut och in på dig själv för att komma på de bästa sakerna att göra och så blir det strid och så förlorar du surt förvärvade pjäser och resurskrävande investeringar på grund av ett enda trist tärningskast... eller för att du redan använt din bästa bricka när motståndaren har sin kvar... Det blir nästan löjligt.

Ja, så mycket pjäsförflyttande och resurshanterande och handlingsväljande som skall till och så spelar slumpen en väl stor roll i striderna, det blir lite fel kan jag tycka. Jag tycker också att detta känns rätt likt spelet Rio de la Plata på många sätt, sen märker jag att det är samma spelkonstruktör som ligger bakom båda spelen. Och då känner jag att man verkligen kokat mer soppa på samma spik och att två sådana här spel är minst ett för mycket. Men vilket av dem skall bort i så fall, vilket föredras?

Ett svårt val men nog var väl Rio de la Plata spelet som ändå bjöd på mest innovation och fler spelmässiga nyheter? Och så var det väl snyggare också... Nja, förresten, jag kan nog tänka mig att skippa båda framöver. Spel med betyget svaga treor skall väl inte ta plats i spelsamlingen.