Risk (Parker)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 spelare
Ålder: Från 10 år
Speltid: ca 60 minuter
Innehäll: Spelplan, regler, 44 riskkort, 28 uppdragskort, 4 uppsättningar spelpjäser, 5 tärningar, markör för bonustrupper.

Spelbrädet är en världskarta med sex kontinenter och 42 länder. Var och en av dem är redan vid spelstart kontrollerad och ägd av en av spelarna, alternativt tillhörande en påhittad neutral deltagare i ett parti för två personer. Ju fler länder du kan kontrollera desto bättre, de ger dig successivt alltfler nya trupper att använda för försvar och offensiv i kommande spelomgångar. Får du kontroll över samtliga nationer i en viss världsdel väntar än fler bonustrupper. Lyckas du få kontroll över spelplanens samtliga områden har du såklart vunnit hela spelet, Risk handlar ju om världsherravälde!

Det för samtidigt tyvärr med sig det faktum att i spel med fler än 2 deltagare kan det hända att en spelare som inte gör så bra ifrån sig och tappar kontrollen över sina områden blir utslagen och får titta på från sidan. Ja, här finns alltså spelareliminering med som ett fullt reellt och önskat inslag. Du skall ju ensam bli herre på täppan!

Reglerna är busenkla. Börja din speltur med att få än fler spelpjäser att omedelbart placera i länder du redan kontrollerar. Räkna bara efter hur många länder som just nu är under din kontroll, dividera med 3 och ta relevant antal nya infanteripjäser. Du får alltid minst 3 nya infanterister, fler om du även kontrollerar en hel världsdel och/eller löser in specifika Risk-kort (mer om den senare).

Med nya pjäser på bordet är du såklart bättre rustad för både anfall och försvar och redo att ta dig an fas 2 i din tur, strid. Att strida är frivilligt men samtidigt precis det som hela spelet går ut på, att fajtas och besegra din motståndare, igen och igen. Självklart är du redo att slåss någonstans i världen...

Du väljer helt enkelt att utgå från ett land där du har minst två trupper (2 små infanteristpjäser) och attackerar en angränsande trakt du vill ta över, en nation vars försvar du tycker ser lagom klent ut (dvs. innehåller kanske bara en enda fiendeinfanterist).

Minst en av dina trupper i ett land måste alltid vikas för försvar och högst tre trupper får i varje given stund strida för anfallaren (även om du skulle ha fler soldater på plats). Försvaret kan på motsvarande sätt som mest omfatta 2 arméer.

Striden avgörs genom kast med liten tärning, eller flera tärningar, som mest 3 för anfallaren och 2 för försvararen enligt ovan. Först jämförs de båda kombattanternas respektive högsta tärningskast, därefter de båda näst högsta osv. Varje högsta tärning innebär såklart att den andra spelaren därmed förlorar 1 stridande enhet (dvs. 1 infanteripjäs). Vid likaläge är det försvararen som automatiskt segrar! Plocka löpande bort besegrade trupper från spelplanens stridsfält och låt segrande soldater återgå till det land varifrån de kom.

Jämför samtliga kastade tärningar och verkställ resultaten. Efter striden kan man välja att fortsätta densamma mot samma eller ett annat närliggande område (dvs. kasta tärningar igen) eller helt enkelt stanna upp och njuta segerns sötma eller slicka sina sår...

Om anfallaren vann ett nytt område (dvs. tog över det attackerade landet) måste minst en segrande pjäs från striden placeras där för att markera nytt ägarskap. Om du vann ny mark belönas du också med ett nytt slumpvis draget Risk-kort, kanske eliminerade du en annan spelare helt från partiet och då ärver du bums den spelarens Risk-kort eller har möjligen rentav vunnit hela spelet...

Efter genomförd strid, i slutet av ditt drag, får du sedan flytta dina trupper från ett valfritt land till ett annat du sköter som på något sätt sitter ihop med det förstnämnda. Om du vill alltså, om du känner att du behöver omorganisera styrkorna.

Risk-korten ja, de visar en symbol för antingen infanteri, kavalleri eller artilleri, alternativt är jokerkort med samtliga symboler. Samla Risk-korten i serier. Har du 3 kort med identiska symboler får du växla in dem mot ytterligare fler bonustrupper enligt ett på spelplanen angivet schema...

Kavallerist- och artilleripjäser blir till skillnad från enskilda soldatfigurer nya pjäser med hästar respektive kanoner och fungerar helt enkelt som multiplar av ensamma trupper. 1 artilleri = 2 kavalleri = 10 infanteri. När din armé växer och det blir ont om pjäser i lagret alternativt svårt att få plats med alla figurer i ett visst land blir det kanske enklare och mer överskådligt att räkna med hästar eller kanoner än en mängd pyttesmå plastgubbar med gevär... Det är således enbart ett inbördes styrkeförhållande i antal trupper som skiljer dem åt spelmässigt.

Upprepa sedan helt enkelt allt ovanstående en väldig massa gånger till dess att endast plastfigurer i en enda färg (dvs. tillhörande en enda spelare) finns kvar på brädet. Det kommer säkerligen att ta ett par timmar, ty Risk är ett utdraget evighetsspel med stora slumpinslag. Kasta tärning och slå ut motståndarnas trupper eller förlora dina egna. Flytta runt kvarvarande pjäser, ställ ut nya. Upprepa. Det är kanske fel att leka krig men nu är ju spelets tema vad det är, Risk är i all enkelhet småroligt, troligen främst för yngre spelare. De äldre uppskattar kanske inte riktigt vare sig speltidens längd, enformigheten i spelupplägget eller slumpens inverkan...

Jag kan också tycka att infanteristpjäserna är onödigt små och instabila, svåra att placera stående. Det är lätt hänt att man bara släpper en samling fotsoldater i en hög här och där, det blir liksom inte värt besväret med att lägga tid och kraft på att noggrant resa dem, de skall ju snart plockas bort eller kanske vandra vidare...

Ja, plocket och pillet, förberedelserna med att varje land skall förses med en pjäs eller fler inför spelstart blir väl också ett litet minus.

Plus blir väl samtidigt att i alla fall denna utgåva är förhållandevis kompakt, att reglerna är enkla och anger ett antal alternativa spelsätt. I spel med två deltagare inkluderas neutrala trupper också. Dessa kan vara helt passiva (fungera som kanonmat enbart) eller aktiva och skötas av båda spelarna, ingå allianser med endera part.

Risk kan också spelas med fyra spelare i lag och/eller inkludera uppdragskort för en större utmaning och kanske mer spänning.

Tja, vad skall man säga om klassiska Risk, världsstrategispelet? Att det när allt kommer omkring inte rör sig om så värst mycket strategi kanske, möjligen lite taktik, men desto mer av tur. Och att spelet, precis som klassikern Monopol, är lite för enformigt och långdraget för sitt eget bästa. Visst funkar allt som det skall, det är väl bara jag som inte uppskattar det fullt ut.