Rattus: Pied Piper (White Goblin Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 spelare
Ålder: 10+ år
Speltid: 45 minuter
Innehåll: 12 klasskort, 2 Bishop-pjäser, 3 Nun-pjäser, 3 murar, 10 potion-brickor, regelark
Konstruktörer: Åse & Henrik Berg

Har du Rattus i samlingen och gillar det spelet skall du absolut skaffa Pied Piper-expansionen. Innehållet kommer i en behändig liten låda men allt kan rymmas i själva grundboxen och lyckas med enkla medel att skänka massor med nytt och lite annorlunda liv till grundspelet, utan att egentligen krångla till reglerna eller förlänga speltiden. Ja, det här är sådant man kanske skulle ha önskat kommit med redan från början för lite extra variation och längre livslängd på Rattus.

Det du får här är ett regelark och hela 12 nya klasskort, med i somliga fall tillhörande brickor, pjäser, träbitar. Sex stycken klasskort skall ju vara med i varje spel och grundboxens sex bidrag blir ju rätt bekanta till slut. Nu, med 12 ytterligare klasskort, får du rejält med kombinationsmöjligheter, givet dock att allt kanske inte passar lika bra ihop eller faller dig i smaken.

I klassen Chivalry har vi Crusader och Soldier, i Bourgeoise kommer Courier och Mayor. Som Royalty har vi Emperor och Queen, som Peasantry är de nya rollerna Serf och Baker. Inom Church bjuds det på Nun och Bishop. Sist och slutligen i Magic-klassen kommer Wizard och så figuren som satt sitt namn på lådan; Pied Piper.

Det säger sig självt förstås att alla de här figurerna och rollerna erbjuder nya sätt att spela, nya förmågor att utnyttja under ett parti Rattus. Tre förslag på spännande kombinationer med dessa och grundlådans klasskort bifogas men du kan såklart blanda friskt och slumpdra eller plocka dina favoriter. Upptäck själv vilka kort som är roligast och/eller funkar bäst tillsammans…

Utan att beskriva vartenda nytt klasskorts funktion handlar det på olika håll om att få flytta mer på pestpjäsen, addera extra råttbrickor, placera ut fler träkuber, byta kuber, avslöja råttbrickor och välja dess spelordning eller somligt i kombination med annat. Det kan bli frågan om att ha kuber i många sammanhängande regioner eller lagra dem på klasskortet för en bonus… Och mer:

Emperor nyttjar t.ex. tre träbitar i form av barrikader. Dessa placeras mellan olika regioner där gränsen nu stängs, för råttor, kuber, pestpjäsen.

Wizard kan placera brickor på spelplanen som skyddar en kub från ett pestutbrott.

Nunnan spelar med tre pjäser som var och en reducerar befolkningen med 1 där den står, när det gäller att avgöra om en råttbrickas effekt träder i kraft eller ej.

Bishop har två pjäser som, väl utplacerade, skyddar mot råttor i aktuella regioner. Inga råttor kan tills vidare adderas i området.

Råttfångaren (Pied Piper) kan flytta på en egen kub till en ny region och därmed dra med sig upp till tre råttbrickor.

Kort sagt, 12 klasskort för med sig massor med nya möjligheter, somliga lite smidigare att använda än andra, men inget ändå supersvårt att hantera. Emperor’s murar är skojiga att spela med och sätten att skydda en region eller en kub på är flera.

Pied Piper-boxen är i princip helt nödvändig för den som vill spela mer än några få partier av Rattus. Innehållet lyfter absolut spelet till nya höjder, men problemet med råttbrickor som slår så väldigt slumpartat kvarstår tyvärr. Men det skall kanske vara en del av charmen? Nja.