Rail (Alga)


Fakta:
Antal spelare: 2-6 spelare
Ålder: 10 - 99 år
Innehåll: 2 dubbelsidiga spelplaner, 6 spelpjäser, 6 pennor, 2 tärningar, regelhäfte
Konstruktör: David Watts

Rail är ett spel om järnvägsimperier, eller kanske egentligen två spel. Ett parti Rail består nämligen av två helt olika spelfaser. Första delen handlar om att kasta tärning och omvandla tärningsögon till poäng att använda för att bygga ut ett järnvägsnät med linjer mellan spelplanens olika orter.

Ju fler städer du kan länka samman desto bättre för dig, för i spelets andra del skall alla nämligen färdas längs olika sträckor, göra ett flertal resor mellan olika städer i jakten på poäng. Kan du då göra resorna längs egna tåglinjer så slipper du ju betala dyrbara poäng till konkurrenterna! Spelaren med flest poäng vinner naturligtvis när någon samlat ihop ett passande antal, 200-250 stycken, beroende på antal deltagare. Ni kan såklart spela till andra summor för en kortare eller längre speltid.

Välj en spelsida av de fyra som står till buds (2 dubbelsidiga bräden; Södra Sverige, Frankrike, Tyskland eller Västra USA), indelad i en mängd små sexkantiga fält, vita eller bruna. Vita är standard, normal terräng, slättmark. Bruna fält är berg. Städer är inringade i rött och här och där finns blå floder, kanaler och sjöar. Naturligtvis ser de här olika spelbrädena helt olika ut, erbjuder olika mängd berg, vatten, städer etc.

Sjöar kan man inte korsa men tunna blåa linjer kan överbryggas, på samma sätt som det naturligtvis går att färdas uppför och nerför berg. Det billigaste linjebyggandet sker förstås mellan olika vita fält (1p/styck) och sen blir det såklart dyrare att korsa vatten eller bygga i höglänt terräng.

Spelarna turas nu om att slå de båda tärningarna för utfall mellan 2-12. Poängen används genast till att utveckla sitt järnvägsnät, inga poäng kan sparas. Det säger sig självt att du kan bygga mer eller komma längre om tärningen visar många ögon, så här kan jag känna en stor möjlig orättvisa där någon som snabbt lyckas sammanbinda somliga orter kan få ett rejält försprång, möjligen svårt att ta ifatt.

Linjeutbyggnaden ritas genast in på spelbrädet med whiteboardpennor i olika färger. Ett fält i taget sammanbinder ni de olika sexkantiga fälten och varje spelare ritar förstås i sin egen färg.

Den här delen av spelet tar slut först när samtliga orter på brädet är sammanlänkade, finns med i minst en järnvägslinje. Det utdelas 6 poäng till den som först införlivar respektive ort i ett järnvägsystem. Ni får löpande hålla reda på intjänade och förbrukade poäng med papper och penna.

När Uppbyggnadsfasen är slut tar Driftsfasen vid. Nu i spelets andra del skall man använda det byggda järnvägsnätet till olika resor. Använd tärningarna och slå fram en ort att börja resandet i, slå fram destinationen och försök sedan vara först med att flytta din spelpjäs från start till mål.

De här olika resorna gör ni flera stycken av. Ni vill ju åt många poäng. Alla startar spelet med 20 sådana och sedan får man alltså 6 poäng extra när man är först med att inkludera nya städer i sitt linjenät. Vinner man sedan en resa i fas 2 får man ytterligare 20 poäng. Andraplatsen ger 6 eller 10 poäng, det står olika i reglerna… De här poängen kan man spara till slutet eller genast använda till fortsatt tåglinjebyggnation (motsvarande spelets fas 1) om man tror sig kunna tjäna något på det. Naturligtvis finns det även avgifter att betala för att få bygga i fält där andras linjer löper.

Resorna innebär såklart pjäsförflyttning via många sexkantiga små fält, (helst) längs en enhetlig egen linje eller (mer troligt) över flera spelares linjer. Först fram i mål får givetvis poängen. Antalet steg du får förflytta dig avgörs med ett tärningskast. Så även i detta moment handlar mycket om tur med tärningar, men nu får du endast slå en.

Reser du längs egna spår färdas du alltså gratis, måste du utnyttja en motståndares linjer betalar du med dina poäng, ett poäng/ruta. Reglerna säger också att ingen får betala någon annan mer än för 10 poängs konkurrentspårsutnyttjande per kapplöpning. Här kan dock två spelares skulder till varandra kvittas mot varandra, så att om en motspelare behöver 30 fält med dina linjer för att komma fram, och du samtidigt i samma race utnyttjar 40 av dennes, funkar allt utan att ni bryter mot betalning för 10 fälts-regeln.

Skulle du behöva betala mer för att kunna göra resan får du tyvärr inte ens medverka i kapplöpningen och då kommer konkurrenterna givetvis att få ett försprång, eller en möjlighet att komma ifatt. Så det är slump som styr byggandet, slump som avgör start- och målstäder att tävla mellan och mer slump som sedan avgör din förflyttningshastighet mellan orterna – om du nu får vara med och tävla… Sammantaget lite för mycket slump för min smak, tyvärr.

Spelet Rail var kanske hett på sin tid, spelet vann utmärkelsen Årets spel i Tyskland 1984. Idag är det frånåkt av en mängd andra tågspel. Att rita fram tåglinjer är förstås ett annorlunda inslag, men i övrigt blir det för mycket tärningskastande, ritande och poängnoterande för att detta skall vara så värst underhållande i längden.

2-6 spelare säger asken och regelhäftet men på två spelare funkar detta knappt. Man bygger mest troligt sina egna spår ensam och ohotad i varsin del av spelplanen och när det sedan kommer till resandet blir det för kostsamt för den andra att deltaga i race på motståndarens del av spelplanen. Riktigt trist med andra ord.

Med fler spelare blir Rail något helt annat och på det hela taget ett bättre spel. Fler tåglinjer ger mer variation och kamp om centrala orter, konkurrensen ökar betydligt. Samtidigt blir det ett väldigt skickande av tärningar fram och tillbaka, många vill luta sig fram över och rita på kartan och mer omfattande uträkningar för att kontrollera och räkna ut reskostnader på andras linjer måste till. Mer protokollförande av poäng således. Så för många deltagare gör allt lite smått kaotiskt, splittrat.

Rail är sammanfattningsvis således okej på, säg 3-4-5 deltagare, sämre med fler och färre. Oavsett antal spelare handlar allt om att kasta mycket tärning, rita lite och samla poäng. De dubbelsidiga spelplanerna känns som spelets behållning och med 80-talsögonen påslagna faktiskt rätt snygga, ett generöst inslag för rejäl omspelbarhet. Samtidigt kan jag tycka att erbjuds det inte mer än tärningskastande och lite ritande så spelar man kanske ändå inte så värst många partier Rail, det finns så många andra och bättre spel, med tågtema eller inte, att välja istället. Och det blir ju faktiskt lite kladdigt att torka bort all den där tuschfärgen ni ritat dit över hela spelplanen också. Så sammantaget ett betyg under medel, jo så får det faktiskt bli.