Québec (Ystari Plus/Le Scorpion Masque)


Fakta:
Antal spelare: 2-5 spelare
Ålder: 13+ år
Speltid: 60-90 minuter
Innehåll: Spelplan, 44 byggnadsbrickor, 16 händelsekort, 5 ledarkort, 11 blå brickor, 11 arkitekter, 5 bräden för aktiva arbetare, 125 kuber, 120 poängbrickor, regler.
Konstruktörer: Philippe Beaudoin & Pierre Poissant-Marquis

Under 400 år i Quebec skall du engagera dig i stadens politik, ekonomi, religion och kultur. Den spelare som gör detta allra mest och bäst kommer att samla flest poäng och kunna vinna spelet.

I sin spelomgång skall den aktive spelaren välja en sak att göra, välja en sak av fyra olika handlingar. Så långt ett rätt simpelt spelupplägg men de där enkla alternativen påverkar alla förstås hela spelet på något sätt, i någon grad.

Det är de båda första möjligheterna som utgör spelets kärna, de saker man högst troligen kommer att utföra flest gånger.

1. Starta ett nytt bygge.
2. Bidra till ett pågående bygge.
3. Placera en arbetare i en kraftzon.
4. Ta ett ledarkort.

Jag antar att detta behöver förklaras något lite mer i detalj för att bli begripligt men låt mig först säga några ord om spelbrädets utformning.

Quebec omfattar 12 grupper á 3 (slumpvis placerade) byggnadsbrickor, var och en samlad runt ett specifikt bonusfält. Därtill ytterligare 4 grupper á 2 lika slumpdragna byggnadsbrickor och även dessa runt ett unikt bonusområde.

De här grupperna är dessutom jämnt fördelade på fyra olika färger, rött, blått, gult och lila. Och med det sagt finns här alltså tre stycken 3-grupper och en 2-grupp för respektive färg, totalt 44 platser för olika byggnadsbrickor. Samt 4 x 4 olika bonusfält förstås.

Blå brickor skall förstås hamna i en enhetligt färgad blå grupp någonstans, men med 11 olika brickor och 11 olika platser för varje färg kan spelplanen såklart få olika utseende inför varje parti.

I spelplanens fyra hörn finns också zoner att samla kraft (arbetare) i för de olika saker som är viktiga för Quebec, dvs. Ekonomi, Religion, Politik och Kultur. En femte plats av betydelse är citadellet, stadens befästning. Här vill man givetvis också vara stark och dominant.

Nåväl, låt oss återgå till de fyra olika handlingarna.

1. Starta ett nytt bygge. Detta drag innebär i princip att du flyttar din stadsarkitektpjäs från en byggnad till en ny. (Det finns totalt 11 tillgängliga byggnader i varje fjärdedel av partiet, varje spelårhundrade).

Alla träkuberna (kallade arbetare) på brickan (som ev. bidrag från olika spelare) du lämnar åker samtliga iväg till det spelplanshörn som har samma färg som brickan de står på och skall bort ifrån. Dvs. finns träkuberna placerade på en lila byggnadsbricka hamnar de som inflytande inom religionen, kuber på en blå bricka blir makt inom kulturen. Gula brickor = ekonomi, rött = politik.

Med kuberna borta vänds byggnadsbrickan, byggnaden är färdigställd. Märk upp den med en egen poängbricka för en liten belöning vid spelets slut. Fanns där inte tillräckligt med kuber (arbetare) för att byggnaden skulle vara komplett och färdig blir det såklart ingen poängbricka, och dessutom färre kuber som ger inflytande någonstans.

Sist i det här momentet får man aktivera 3 egna arbetare, från sitt förråd av kuber. Aktiverad innebär att de går just från ett lager, ett passivt, inaktivt läge, till att hamna på din spelbricka för pjäser att använda för handling nummer 2 och/eller 3.

2. Bidra till ett pågående bygge. Tag 1-3 av dina aktiva arbetare (kuber flyttade från ditt lager till aktiv spelbricka) och placera dem på en byggnadsbricka där det finns en arkitekt. Med andra ord försöker du fylla på med egna kuber på ett eget eller någon annans bygge, för att när någon väljer handling #1 få bidraget att ge inflytande inom motsvarande sektor. Varje byggnad kan få tre bidrag med arbetare, och huruvida du placerar 1-3 anges centralt på bonusfältet för respektive grupp av brickor.

Lägger du en eller flera arbetare på någon annans byggprojekt kan du få utföra bonusdraget som hör till aktuell grupp av brickor. Här finns på 16 bonusfält 12 olika erbjudanden samt en möjlighet i varje färg att få välja valfri action av de 3 andra.

3. Placera en arbetare i en kraftzon. Kraftzoner är alltså de fyra spelplanshörnen (för inflytande inom politiken, ekonomin etc.) samt citadellet. Det här draget får du oftast liksom på köpet när du eller någon annan väljer handling #1 men det innebär att du placerar en egen aktiv arbetare (om du har någon) i valfri zon för att få extra inflytande.

4. Ta ett ledarkort. Här finns 5 unika specialkort för bonusdrag, bonuspoäng, bonuspjäser... Aktivera allra först lika många egna arbetare som där redan tagits ledarkort i aktuell spelfas (ett århundrade). Är du först att ta kort får du alltså inte aktivera någon alls, men kan å andra sidan välja bland samtliga kort. Kortet behåller du framför dig hela århundradet, efter vilket korten återlämnas och blir tillgängliga för alla att välja på nytt.

Det var spelet Québec det! Turas om att välja bland dessa 4 handlingar igen och igen, till dess att århundradet kommit till sitt slut, då en ny fas startar och spelas på samma sätt. Århundradet är genast slut då en spelare i början av sin tur helt saknar arbetare framför sig (aktiva såväl som passiva) ELLER när någon vill välja handling 1 (Starta nytt bygge) och där saknas lediga byggnadsbrickor för den pågående spelfasen.

De taktiska besluten om att flytta runt arkitekter och placera ut kuber på de runda byggnadsbrickorna tjänar såklart ett högre syfte. Man vill få många kuber att ge inflytande i de fem kraftzonerna. Javisst, spelarna vill vara dominerande aktörer i såväl citadellet som de fyra spelplanshörnen.

Och här kommer spelets överlägset coolaste, mest originella inslag. Kaskaden.

Poängräkningen i slutet av varje århundrade startar med en koll på läget i citadellet. Därefter kollas övriga fyra områden i tur och ordning enligt ett fast mönster. I första århundradet gäller Religion, Politik, Ekonomi, Kultur. I andra århundradet är det Politik, Ekonomi, Kultur och Religion. Och så vidare. Slingan förskjuts således ett steg för varje tidsålder och denna process, detta system är absolut superviktigt att ha full koll på.

Alla får i varje zon 1 poäng för varje arbetare, men den med majoritet i en zon får en bonus, möjligheten att ytterligare stärka sitt inflytande i nästa zon, och nästa osv. Så dela ut poäng för varje arbetare i citadellet. Låt sedan spelaren med flest arbetare där ta hälften av dem (avrundat nedåt) och flytta in dem i nästa zon.

Nästa zon granskas, 1 poäng/arbetare. Sedan flyttar majoritetsägaren där hälften av sina kuber vidare osv. Med en riktigt bra representation, med starkt inflytande i citadellet och/eller den zon som granskas härnäst, kan den kraften påverka starkt även på andra områden... Ja, bidra med nya poäng igen och igen. Det blir kanske inte supermånga poäng men ändå. Max 5 arbetare kan föras över från en zon till en annan, och halveringen avrundas alltså nedåt.

Visst blir man synnerligen motiverad till att få in en mängd kuber i kraftzonerna?! (Arbetare som inte flyttas över zonerna ger bara varsin poäng och tas tillbaka på nytt. De arbetare som majoritetsägaren har i den femte zonen blir omedelbart automatiskt aktiverade för det kommande århundradet.

Québec är ett solitt strategispel. Här finns att fundera på och inte mycket till slump, undantaget den varierade startuppställningen av byggnadsbrickor, och den blir ju densamma för samtliga.

Spelpjäserna (arkitekter och arbetare) är av trä, byggnadsbrickorna runda och stora av grov papp. Mindre lyckade tycker jag att de små, pilliga poängbrickorna som läggs ut på brickorna är. Och visst är det en galen kontrast mellan spelkartongens lite milda och lugna omslagsillustration och den galna färgexplosionen i blått, gult, rött och lila (och grönt, och beige och...) som presenteras på brädet. Visst blir det lite rörigt, krävande att överblicka.

Känns ovanstående som för svårt, för mycket, för krångligt kan somligt förenklas. Det som här beskrivits är spelet i sin fullversion, sen finns det en förenklad, förkortad familjevariant i reglerna också. Den innebär i princip spel helt utan ledarkorten och kaskadeffekten för poäng. Och det är såklart en rätt trist variant som i mångt och mycket känns helt bortkastad.

När man sedan lärt sig behärska fullversionen kan denna utökas med så kallade händelsekort. Här finns 16 olika, man nyttjar 4 av dem i varje parti, ett för varje århundrade. Det erbjuds olika sätt att få bonusar, extra poäng, extra drag, extra pjäser. Kort sagt blir spelet än mer utmanande.

Det allra sämsta med spelet är dock att det fungerar mindre bra på bara 2 spelare. Tyvärr, måste jag säga för det står ju ändå 2-5 spelare på asken. Även inför ett 2-personersparti rekommenderas man först lära sig spelet med 3-5 deltagare. Och för 2 spelare finns här en hel extra regelsida med justeringar, saker som ändras mot ”normalt” för att allt skall funka. In med fler neutrala pjäser, tag bort något ledarkort, ändra reglerna för somliga av de andra osv. Med andra ord blir det här något annat på två spelare och då inte fullt så festligt. Mer pill och plock med brickor och pjäser. Synd.

Men kaskadeffekten är riktigt härlig och för 3-5 spelare är detta ett mycket klurigt spel där man hela tiden måste hjälpa andra, bidra till deras påbörjade byggen för att själv vinna framgång. I sanning riktigt annorlunda. Men min besvikelse är stor över ett rätt misslyckat 2p-upplägg. Betyg 2-3 för 2 spelare, betyget 3-4 för 3-5 deltagare. Mycket tänka, ingen slump och bra komponenter står på pluskontot. Ett helt obefintligt speltema och ett rätt torrt träkubsförflyttande sätter jag upp på minussidan, det och en onödigt stor spelkartong. Så lite ros, lite ris och därför ett medelbetyg.