Pyramidens portar (Kärnan)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 deltagare
Ålder: Från 8 år
Speltid: ca 20 minuter
Innehåll: 1 stor spelplan, 72 olika pussel, 78 juveler, 4 x 12 pusselbitar, 4 juvelhållare, 4 spelpjäser, 1 tärning, 1 timglas, spelregler
Konstruktör: Grzegorz Rejchtman

Flera av Grzegorz Rejchtmans andra spel har jag inte gillat speciellt mycket alls men det här är ett som faktiskt fungerar riktigt bra, ja bra nog för ett medelbetyg i alla fall. Utsett till 2003 års bästa svenska familjespel av Leksakshandlarna blev det också och det måste väl ändå betyda en del även om jag i ärlighetens namn inte känner till vilka andra spel som också var nominerade då.

Pyramidens portar-kartongen är rätt stor, tung och sprängfylld med innehåll, reglerna är ganska enkla och tydliga och spelupplägget utan tvekan rätt annorlunda. Här handlar det om att lägga pussel på tid för att som eventuell belöning få roffa åt sig juveler. Den som plockar flest juveler i en viss färg blir spelets vinnare.

Här finns totalt 72 olika pussel att lösa och de kommer i två svårighetsgrader. Hälften av pusslen kan du lösa med 3 pusselbitar vardera, den andra hälften blir lite svårare att rå på och där krävs fyra rätt lagda pusselbitar för framgång. Det kan såklart låta löjligt enkelt att lägga ett pussel med bara tre eller fyra bitar men det är absolut inte alltid man lyckas på den minut man har till förfogande innan sanden i timglaset runnit ut. Och även om man lyckas gäller det naturligtvis att vara färdig före sina motståndare, särskilt om man vill åt de bästa juvelerna…

Varje spelare förfogar över 12 likadana pusselbitar, alla dock olika till såväl färg som form. Bitarna kan vara av varierande längd, raka, vinkelräta, kvadratiska, T-formade osv. Bäst beskrivs de kanske som Tetris-liknande bitar eller varför inte som en del brickor i original-Blokus-spelet.

I varje enskild runda vänder du upp ett eget pussel och får se efter vilken kombination av 3 eller 4 olikfärgade/-formade bitar som skall användas. (Ja, innan spelet startar bestämmer ni förstås gemensamt om ni alla skall spela 3- eller 4-bitars pussel). Sen är det bara att under en stressad minut vrida och vända på bitarna för att försöka få dem alla att passa in. Alla rutor i pusslet måste förstås täckas och du kan såklart inte låta bitarna sticka ut utanför pusselramen.

Eftersom alla pussel är olika kan det såklart kännas som orättvist när motspelarna blir färdiga före dig, men med alla dessa pussel får du såklart en lång livslängd på spelet. Dessutom finns det hela 6 kombinationer med 3 respektive 4 olika bitar som kan användas för att lösa varje enskilt pussel så här finns det pusselutmaningar i stort antal.

Alla som blir färdiga med sitt pussel innan tiden är slut är berättigade till två juveler var, nu gäller det bara att se var på spelplanen de bästa stenarna finns och hinna plocka upp dem innan timglassanden runnit iväg. Det är alltså fullt möjligt att man hinner lösa pusslet men ändå blir utan belöning.

Alla juvelerna (13 stycken i var och en av 6 olika färger, totalt 78) ligger slumpvis utlagda på spelplanen i sex långa rader. Får man plocka upp juveler tar man alltid två stycken och naturligtvis också alltid i den ordning de ligger på raden, från start och vidare bortåt, så att säga. Här gäller det förstås att snabbt kunna överblicka var rätt sorts juveler ligger och då helst två likfärgade bredvid varandra, så att man plockar från den för en själv bästa raden.

Man ställer sin spelpjäs på en av de sex parallella radernas respektive startruta och tävlar sedan om att lösa varsitt pussel samtidigt. Den som först löser sitt pussel får (om denne vill) flytta sin pjäs upp till tre steg åt något håll för att plocka juveler från en annan, bättre, rad. Tvåan får röra sig upp till två rader bort, trean bara till en intilliggande rad och fjärdeplatstagaren får vackert bara ta juveler från den rad där spelpjäsen redan står. (Detta upplägg kan justeras något beroende på antal deltagare).

Ja, här blir det alltså rätt tydligt att man måste vara snabb med pusslandet om man vill ha bäst möjligheter att få välja belöning från den rad där juvelerna man samlar på ligger. Det är helt okej för den näst först färdige med pusslet att plocka juveler först om segraren för tillfället är långsam, inte har kollat över spelplanen eller inte bestämt sig. Pyramidens portar blir bitvis rätt stressigt, det är mycket man skall göra och ha koll på under den där minuten. Ibland kan det såklart vara bra att komma efter någon annan, om juvelerna man vill åt ligger bättre till längre fram på samma rad…

Självklart kommer man att plocka på sig juveler i flera olika färger, alla kan de ju inte hamna parvis på raderna. Vinnaren blir som sagt den som ensam har flest juveler i en speciell färg. Har två spelare lika många av sin respektive bästa färg får man granska antalet av den näst bästa… Det kan alltså löna sig att plocka stenar som en motspelare samlar på bara för att förhindra att dennes samling växer sig för stor.

Jag och mitt spelgäng spelar uteslutande Pyramidens portar med de lite svårare pusslen, de som skall lösas med fyra bitar. Det innebär naturligtvis att vi inte nyttjar hälften av pusslen vilket är synd, men de är ofta väl lätta att lösa. (Fast om de är lätta för spelarna blir ju spelet än mer stressande när det gäller att komma först, så det kan väl ha sina goda sidor det med). För ett bättre betyg hade det gärna fått finnas ännu fler, och svårare, pussel. Det är ett litet plock med att få ut de 78 juvelerna inför varje parti och sanden i timglaset rinner inte alltid superlätt, men det är kanske mindre skavanker. Pyramidens portar förtjänar utan tvekan en stark trea i betyg. En nyare utgåva av spelet finns under namnet Ubongo.