PSI (Personligt, Skamlöst, Intimt) (Alga)


Fakta:
Antal spelare: 3-7 deltagare
Ålder: Från 15 år
Innehåll: 200 PSI-kort, 300 personlighetskort, 7 spelpjäser, 1 kortask, 1 spelplan i 5 delar, regelhäfte
Konstruktör: (original: Steve Knight, sv utgåva: Annika Furuvik och Dan Glimne)

Ett bra spel har inget bäst före-datum. Det har det här och det passerades tyvärr för ca 20 år sedan. Skall du överhuvudtaget få det här spelbart måste alla deltagare ha varit typ vuxna redan vid mitten av 80-talet, alternativt att fler än hälften av kategorikorten plockas bort. Annars kan du förstås göra egna kort med dagens kändisar, artister, skådespelare och berömdheter, men då har du ju å andra sidan ingen nytta av denna spelbox... Nej, det här var inte bra.

Visst skrattade vi till en början men det var mest för att det hela var så dumt, sen sa vi efter ett tag, nej nu slutar vi och det gjorde vi. Och då hade vi ju dessutom fuskat med poängräkningen för att spelet skulle ta slut ännu tidigare! Spelpjäserna är pappfigurer på plastfot, föreställande de sju dödssynderna (Lättja, Frosseri, Lusta, Högmod, Girighet, Avund, Vrede). Varje deltagare tar en spelpjäs, placerar den på startrutan och sedan gäller det att vara snabbast ett varv runt spelplanen (56 steg).

I varje spelomgång är det en spelare (vi kallar denne S) som drar ett kategorikort, läser upp kategorin högt för alla (t.ex. artist, skådespelare, uppdiktad figur, politiker etc.) och vänder sedan kortet för sig själv och ser efter exakt vilken artist, skådespelare, figur, politiker som avses. Sedan drar de andra spelarna PSI-kort (frågekort) och skall med dessa frågors hjälp och de svar som spelare S ger på dessa frågor lista ut vilken artist, skådespelare, figur, politiker som kategorikortet omnämnde.

Det som alltså gör det hela rätt trist direkt är att väldigt många av personerna på kategorikorten är gårdagens (eller rättare sagt förrförra decenniets) kändisar. Vet nu inte alla deltagare vem personen är ja, då blir det inte mycket till spel, man drar kort efter kort på jakt efter en så pass känd individ att alla garanterat vet vem denne är. Illa. Det som sedan gör spelet än svårare är att alla måste veta himla mycket om alla personerna på kategorikorten också. För PSI-frågorna som ställs är av typen; vilken HUND kännetecknar den här personen bäst, vilken SAGA skulle denne vara, vilken DRYCK, vilken BIL, vilken FYRVERKERIPJÄS, VÄSKA, VÄDERLEK, BOSTAD eller SÄNG? Vilket MISSTAG, vilken KÄNSLA, KOMPLIMANG, KROPPSFUNKTION?

Ja, det är ju lite originellt och kanske festligt att likna olika figurer vid andra ting, men är t.ex. Adolf Hitler en Ferrari eller en Volvo, en Fiat, en BMW, öl, vatten, apelsinjuice eller något annat, en fisning, en nysning, regn, storm, dimma? Ja, hur tusan skall du få till trovärdiga svar som gör det möjligt för deltagarna att kunna gissa ens i närheten av rätt svar? Och Hitler har nog alla spelare hört talas om, men vem kan se en passande DRYCK, VÄSKA, HUND, KÄNSLA eller KROPPSFUNKTION som leder gissningarna rätt till t.ex. Jan Sparring, Gustav V, Lennart Skoglund, Stellan Sundahl, Mikael Pernfors m.fl.

Nej, skall det här spelet bli roligt, personligt, skamlöst och intimt måste ni ta bort alla ”kändiskort” och bara spela med de kort som hänvisar till de deltagande själva, deras gemensamma vänner och bekanta. Sådana kort finns det också en del av och då möjligen kan det bli lite fart i spelet, några skratt och en hygglig möjlighet att gissa rätt... För det är väl betydligt lättare att likna sina närmaste vänner vid en BIL, DRYCK, BOSTAD etc. än människor man aldrig träffat? Och säkerligen mycket roligare också. Poäng ges förstås till den som gissar rätt svar, eller ger synnerligen bra svar, det finns också regler för omvänt spel, men nej, den här lådan kommer nog inte fram igen. Riktigt ful spelplan var det också.