Phoenicia (JKLM Games/Rio Grande Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-5
Ålder: 12+ år
Speltid: 60+ minuter
Innehåll: Spelbräde, 5 set med spelmaterial (4 bräden, poängcylinder, produktionsbricka, 5 kuber), 10 spelbräden, 45 arbetare, 40 hus, 35 runda brickor, 48 utvecklingskort, 40 produktionskort (pengar), startspelarpjäs, regler
Konstruktör: Tom Lehmann

Två saker är i mina ögon mer eller mindre stora minus för Phoenicia. Vi tar dem direkt.

En är spelmaterialets design och layout som känns gammal och tråkig, inte alls speciellt snygg. Omslagsbilden är ingen höjdare och även om vissa spelkort har en okej illustration är det ändå lätt att missa små symboler för hus och/eller pjäser. Därtill är samtliga spelpjäser enfärgade och av enklaste plastutförande, inte alls som de som avbildas på förpackningens baksida, varken till färg eller form.

Den biten är beklaglig men går förstås att leva med, sak nummer två är av större tyngd. Reglerna! De är i sanning rätt bristfälliga. 7 sidor med hyggligt stor teckenstorlek och en tabell räcker inte alls för att jag skall förstå hur allt hänger ihop. Alla delar verkar liksom finnas där, översiktligt beskrivna, men minst lika många förtydliganden och exempel saknas för att allt skall komma på plats.

Jag letar alternativa regelhäften på nätet och hittar andra dokument, och om än inte helt perfekta så bra mycket tydligare. Men då omfattar reglerna nu plötsligt dubbelt så många sidor, och i ett mindre teckensnitt. Så jo, grundreglerna är löjligt komprimerade. Var alltså beredd på lite omständliga regler, något att jobba lite med, inte helt solklara att förklara för hela spelgänget snabbt och enkelt.

Men väl igång så, efter en testrunda eller två med regelhäftet i högsta hugg, börjar saker och ting faktiskt flyta på. Och när allt är slut måste jag ändå säga att Phoenicia blev ett helt okej spel, med fokus på auktionsinslag, pengahantering och poängsamlande. En rätt spännande jakt på 32 poäng och de bästa spelkorten. Synd bara att ingångströskeln var väl hög och komponentkvaliteten okej och funktionell men inte mer än så.

Så hur spelas det då? Varje spelare inleder med fyra olika små spelbräden framför sig som platsen där ens pjäser skall göra sitt allra bästa. Ett bräde blir en arbetsplats för jägare, ett annat för bönder. Bräde tre är ett slags lagerhus för din ekonomi, dina pengakort och mynt, och bräde fyra utgör träningsplatsen där outbildade arbetare blir fullfjädrade spelpjäser, att senare skicka iväg som en jägare, bonde eller kanske något annat (ja, du kan köpa dig en extra spelbricka för något annat yrke, exempelvis gruvarbetare eller skräddare). Det stora spelbrädet mitt på bordet är egentligen bara en plats för att notera produktionsframsteg och poäng.

En spelare tar sig igenom 3 faser med handlingar innan de övriga sedan gör samma sak i tur och ordning. Sist i en spelrunda blir det gemensam administration; utnämn kommande rundas startspelare, fyll på med kort till auktionen, dela ut pengar, justera spelarnas resp. produktions- och poängpjäser. Och sedan allt detta om igen till dess att någon samlat de där 32 poängen...

De tre faserna i en spelares tur innefattar följande moment; starta en auktion på ett av de kort som ligger uppvända på bordet. Här finns i varje spelvarv lika många kort som det finns speldeltagare. Erbjud minst kortets minimibud och håll liv i auktionen till dess att alla utom en passat. Dela ut kortet till auktionens vinnare och verkställ ev. effekter; dvs. addera nytt spelbräde, få nya pjäser, notera rabatt på ev. kommande kortköp etc.

Spelaren vars tur det är kan initiera så många auktioner denne vill och anser sig ha råd att starta. Här kan det således bli så att förste spelaren genom bästa buden köper samtliga kort som finns tillgängliga, vilket då skulle innebära att övriga spelare inte kan få några kort alls i sina turer i aktuellt spelvarv. Å andra sidan kan det förstås också bli så att aktiv spelare förlorar alla budgivningar och själv blir utan kort i sin tur. När du sedan avslutat din aktiva runda är du inte längre berättigad till att vara med i fler auktioner som ev. initieras av andra spelare i samma spelvarv.

Härnäst, efter ingen, en eller flera auktioner, får spelaren träna, anställa och flytta sina arbetare mellan sina spelbräden. Det kostar såklart en slant per spelpjäs som skall gå från otränad till att vara fullt ut tränad och talar vi om att byta jobb vill förstås alla bara gå till bättre arbeten hela tiden.

Men för att vara välkommen på ett nytt jobb någonstans, som jägare, bonde, gruvarbetare, skräddare, måste det förstås finnas nödvändiga redskap tillgängliga. Dessa köper du allra sist i din tur, i den tredje fasen. Så här gäller det att planera framåt. Du kan alltså bara hitta nya jobb till pjäser i fas 2 om du i fas 3 i spelvarvet dessförinnan skaffat de där verktygen...

Nödvändiga redskap kostar givetvis olika mycket beroende på yrke, sedan kan vinsten på samma sätt självklart vara därefter, i produktionspoäng och segerpoäng. Alla sist får du en möjlighet att konvertera ett pengakort till mynt.

Ovanstående gör samtliga spelare innan det är dags för gemensam administration. Kolla nu om någon vunnit, annars blir ev. ny startspelare personen med flest poäng. Nya kort att köpa läggs ev. upp för auktion. Alla får nya pengakort och mynt utifrån deras produktionsbrickas placering på det stora spelbrädet och därefter måste alla se över sin lagerhållning. Hur många kort med pengar förfogar de över? Hur många mynt? Allt över en viss given individuell gräns måste tyvärr kastas. Du börjar spelet med ett blygsamt utrymme i ditt lager för allt detta men kan under spelets gång kanske uppgradera för att få utökad plats. Därmed kan du också tillåtas behålla fler spelkort (pengar) på hand, och fler mynt (också pengar) i lagret.

Och pengar, i form av kort och mynt, är ju vad som hela tiden krävs för att kunna vinna de auktioner i vilka du får andra kort som utvecklar ditt lilla gäng spelpjäser, och därmed driver på hela processen, vidare framåt. Spelar du dock illa, kanske spenderar för friskt på ett visst kort, kan du tyvärr få genomlida några spelomgångar i vilket inga nya kort kan köpas eller andra investeringar göras. Kort sagt, du måste samla pengar på hög innan du får satsa igen. Beroende på vilka kort som kommer upp, både till auktion och som reda pengar (ditt pengakort kan ha ett värde av 4-5-6 mynt) kan det såklart vara olika svårt och tidskrävande att komma ifatt från ett underläge. Ofta går det, men ibland kanske inte.

Det är det som blir det här ekonomiska spelets utmaning, att veta vilket kort som är viktigast för dig just nu, att våga satsa allt på att vinna det när tillfälle dyker upp, att besluta vilken arbetare som skall jobba med vad och när osv. Ett felbeslut kan stjälpa väldigt mycket.

Ja, Phoenicia är speciellt. Klurigt på många sätt, krävande. Men samtidigt med rätt spelgäng som hajar dessa små klurigheter, inte alls så dumt. Grundreglerna hjälper dock dåligt till att tydligt förklara hur allt hänger ihop men som tur är finns alltså fylligare regelförklaringar att finna därute på nätet. Spelet kändes inledningsvis krångligt och trist, funkade mycket bättre än förväntat och blev överraskande spännande mot slutet.