Parthenon: Rise of the Aegean (Z-Man Games)


Fakta:
Antal spelare: 3-6 spelare
Ålder: 12-100 år
Speltid: 2-3 timmar
Innehåll: Spelbräde, 6 referenskort, Archonpjäs och 6 x 3 fartyg (pappbitar) med plastfötter, 440 spelkort, regelhäfte.
Konstruktörer: Jason Hawkins och Andrew Parks

Med över 400 spelkort är Panthenon mer än något annat egentligen ett kortspel, spelbrädet fungerar främst som ett slags karta över några grekiska gamla öar och angränsande länder.

Här sköter varje deltagare varsin ö 600 år före Kristus och jobbar på att utveckla densamma med byar, diverse verksamheter och framförallt olika byggnadsverk.

Efter tre års speltid (nåja, riktigt så lång tid tar det inte att spela detta) och 12 säsonger (årstider) är allt slut och då vinner den som byggt mest.

Så långt verkar detta kanske inte särskilt originellt men somligt blir allt lite speciellt. Spelet skall t.ex. visst vara som bäst balanserat med 3 eller 6 deltagare, alla andra antal kräver något slags justeringar. Jag skulle nog rekommendera sex spelare runt bordet; att rösta på en Archon (mer om den rollen senare) och handeln spelarna emellan blir som bäst då. Dessutom spelas alla 10 faser under varje årstid simultant så att ha många med i partiet tar inte mycket längre tid än att spela med få.

Somliga delar är således i hyggligt hög grad solitärspel, man planerar och spelar sina kort mest för sig själv. Å andra sidan är alla verkligt aktiva med varandra vad gäller handeln och valet av Archon, så spelet Parthenon visar upp flera sidor...

Allra först varje årstid vänds ett händelsekort upp, något slags händelse som gäller för alla (eller mer de flesta eller kanske bara någon) hela året. När det är dags för en ny säsong och ett nytt kort kommer alltså en ny händelse (bra eller dålig) men den tidigare finns ännu kvar och är giltig osv. Årets första händelsekort påverkar därmed spelet fyra gånger mer än det sista kortet för året. Skulle det första vara mindre gynnsamt och alltså aktiveras 4 ggr och det sedan därtill kommer in ytterligare tre tuffa kort kan ingen säga något annat än att det blir ett hårt år.

Å andra sidan finns där såklart bra kort också, så sådant jämnar kanske ut sig över ett helt parti. Men här finns alltså en hel del slump vad gäller de där dragna korten. Somliga är också så orättvisa att de siktar in sig på en viss person (kanske den som har flest, minst eller en viss sak...) och lämnar andra deltagare därhän. Riktigt surt ibland, absolut.

Och då är det kanske på sin plats att ta upp det där med rollen som Archon. Spelarna röstar varje årstid fram en spelare som får denna titel (härskare/högste ämbetsman) och det är alltid Archon som i händelse av t.ex. ett likaläge som får avgöra läget. Archon kan avgöra ordningen som de olika händelsekorten skall spelas i, när där finns två eller flera ett visst år, eller vilken person som kommer att beröras av en viss händelse. Ja, här blir spelaren rätt mäktig kan jag tycka, men visst är Archon demokratiskt utsedd och troligen får olika deltagare smaka på den positionen...?

Reglerna säger också att det är fritt fram att muta Archon, erbjuda det man kan för att denne skall döma i ens favör. Det är i mitt tycke en lite trist spelmekanik som också slår vilt omkring sig, kan bli hur bra eller tråkig och orättvis som helst...

Nåväl, efter de där händelsekorten produceras på respektive ö somliga saker, allt beroende på vilka kort som tidigare spelats, vilka byar och verksamheter som byggts/startats upp. Sådant varierar såklart väldigt för alla deltagarna.

De här råvarorna, resurserna man fått kan man nu byta med varandra om man vill. Fast det går säkert att tjäna än mer genom handel med folk långt borta i fjärran land.

Så lasta skeppen och sänd iväg dem och hysta hem en än större belöning. Olyckligtvis är såklart sjöfärder, och särskilt långväga sådana, förenade med faror. Visst kan där bli en lugn resa men stormar och pirater hotar. Och visst är det slump i de dragna farokorten men du kan faktiskt spela ut andra kort, bygga upp sådana verksamheter, få olika förmåner, att du till viss del trots allt kan ändra slumpoddsen något mer i din favör.

Väl hemma igen med nya varor och förmögenheter använder du såklart dessa till expansion av din ö-civilisation. Du bygger ut din flotta, bygger upp byar, fabriker och mer. Ja, varför inte satsa på hamnar, marknadsplatser, skolor eller rentav ett riktigt underverk?

Varje nytt utspelat kort för en ny by, en ny verksamhet, tillför såklart något nytt till ditt spel framöver. Olika byar ger spannmål, druvor, oliver, malm, trä eller ull. Olika fabriker ger porslin, kryddor, verktyg eller rentav papyrus. Eller guld!

Krigsfartyg byggs i hamnar (om du nu byggt en sådan) eller köps i Kartago. Nya soldater kan du rekrytera i Italien eller själv träna upp (om du har en fästning). Olika skolor rustar dig för olika situationer och somliga ståtliga byggnadsverk ger annat. Ja, det finns att välja bland, allt presenterat via en mängd olika spelkort med tydlig text och snygga illustrationer.

Efter senast 12 spelade rundor (3 år 4 säsonger/årstider) skall den bästa ö-utvecklaren koras. Vem har byggt mest? Alternativt går det att avsluta spelet tidigare, men då skall en ensam deltagare ha lyckats få till 6 byar, 2 fabriker, 6 Akropolis-byggnader och 2 underverk på sin ö. Det vore ingen dålig bedrift...

Parthenon är inget dåligt spel. Men tyvärr är det ju så att det faktum att spelet blir som bäst med många deltagare också är det som innebär att det sällan kommer att hamna på bordet och bli spelat. Många deltagare spär inte automatiskt på speltiden men 2-3 timmar är ändå väl mycket att investera. Att samla resurser och använda dessa för att bygga annat är inget unikt spelinslag och somliga bra saker motverkas av somligt jag gillar mindre. Det blir ett medelbetyg på Parthenon.