On the Underground (Rio Grande Games/JKLM Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-5 deltagare
Ålder: 7+ år
Speltid: 60 min
Innehåll: Spelplan, passagerarpjäs, 4 Destinationspjäser, 10 poängmarkörer, 8 symbolbrickor, 21 förgreningspolletter, startbricka, destinationskort (express 22 st, normal 33 st), spårlängder i rött, gult, grönt, lila, svart, rosa, orange, blått, brunt, vitt och grått (15-20 st av respektive färg), regler
Konstruktör: Sebastian Bleasdale

Under marken i London finns tunnelbanan. Den skall vi tillbringa lite tid med, ja leka lite med, eller rättare sagt bygga ut och resa med! Bind samman en massa olika stationer och låt en passagerare resa mellan dem. Samla poäng och vinn spelet! Ja, det här spelet lånar drag från spelklassiker med tågtema såsom Trans America/Trans Europa och Ticket to Ride Märklin Edition men har ändå ett helt eget upplägg. Reglerna är förbluffande enkla, men spelet blir ändå nog så klurigt.

Spelplanen är som sagt en karta över tunnelbanesystemet i London, dock rätt förenklat. Ca 90 stationer är utmärkta och avståndet dem emellan varierar såklart. Det finns långa och korta sträckor och naturligtvis flera olika huvudlinjer att resa med. Till vissa stationer går endast en linje, till andra kanske 3-4-5 olika spår.

Beroende på antalet spelare ansvarar var och en för rälsdelar (trästavar) i 2-4 olika färger, och det blir färre färger för alla ju fler som deltar. Du har för varje rälsfärg tillgång till 15-20 bitar att spela ut längs spåren för att bygga just dina linjer och du inleder alltid ditt drag med att bygga upp till fyra längder räls någonstans på spelplanen.

Om du bygger i en och samma färg eller lägger räls i olika färger när det är din tur bestämmer du själv men olika färger skall såklart användas till olika linjer! När du börjar bygga i en viss färg får du starta precis var du vill, det får dock bara ligga en enda rälsbit på respektive ledig plats på brädet men det är väl rätt självklart?

Så fort en viss linje påbörjats i en viss färg får nya rälsbitar till just den linjen endast läggas till i ändarna. Att göra en förgrening av befintligt spår (dvs. göra en avstickare från linjen någonstans mellan ändarna) är bara tillåtet till priset av 2 ”förgreningspolletter”. Sådana polletter kan du få om du bygger en linje in till en ändhållplats eller avstår från att lägga ut en rälsbit. Bygger du inget alls under ett drag kan du således samla ihop 4 förgreningspolletter.

Löper flera spår från samma håll in till en viss station får en och samma rälsfärg naturligtvis bara förekomma en gång. Det går inte att helt blockera möjligheterna för en motspelare att ta sig fram på dessa ställen. Det funkar dock alldeles utmärkt på de ställen där endast ett spår löper fram, där är det först till kvarn som gäller…

Efter att du placerat dina fyra rälsbitar någonstans på brädet (eller avstått helt eller delvis för att tjäna in förgreningspolletter) skall Passageraren resa till en eller två av spelplanens stationer innan ditt drag är slut.

En hög med stationskort ligger alltid blandad bredvid brädet och fyra kort finns uppvända i varje drag. Här kan det ligga en mix av kort för vanliga, normala stationer samt expresstationer. Passageraren börjar alltid med att resa till en expresstation om en sådan finns, därefter, från expresstationen till en normal destination. (Finns där bara kort för endera typen av station genomförs bara en resa för Passageraren, men efter varje genomförd resa fylls det på med ett nytt kort så det kan vara osäkert in i det sista om det blir en eller två resor, och vart färden möjligen må gå härnäst!)

Nåväl, Passageraren startar spelet från Euston-stationen mitt på brädet och sedan är det upp till kort och spelarna själva att flytta pjäsen runt längs spåren. Reglerna för förflyttning av Passageraren säger såklart att det är upp till aktiv spelare att välja destination av de tillgängliga uppvända korten, om där skulle finnas flera olika expresstationer och/eller normala stationer att välja bland.

Passageraren vill alltid färdas från befintlig plats till den nya destinationen med så få steg till fots (!) som möjligt. Till fots måste såklart Passageraren förflytta sig om det skulle vara så att spelarna ännu inte byggt sina linjer hela vägen fram till aktuell station. Spelplanen avbildar ju som sagt tunnelbanelinjer (uppdelade i olika många fält) mellan olika stationer och somliga, alla eller inga av dessa fält kan ju vara ”tagna” av olika spelare, dvs. försedda med färgade trästavar.

Om två eller flera resvägar leder till stationen ifråga och alla involverar exakt lika många steg till fots kommer Passageraren att resa med den linje som (därifrån han nu är) tar honom till målet med så få byten som möjligt, dvs. Passageraren vill resa längs så få färger som möjligt.

Om även detta skulle vara exakt lika mellan de olika färdvägarna väljer aktiv spelare själv längs vilket eller vilka spår (linjer, färger) som Passageraren reser vidare. Här försöker man såklart alltid, i den mån det går, välja resor längs ens egna linjer.

När det kommer till ovanstående val spelar det absolut ingen roll hur långa sträckorna är. En resa längs två fält i en färg räknas exakt likvärdigt med en resa som löper över 20 rälsbitar i en annan enhetlig färg, men det är klart att ju större del av tunnelbanenätet en viss linje täcker desto färre byten kan krävas för resandet och det kan således innebära en fördel för den långa linjen, nu och framöver. (Frågan är ju bara vart man byggt och vilka stationer som kommer upp på destinationskorten…) Återigen, alla spelare försöker såklart undvika resor på motståndarspåren så mycket det går.

Den spelare som samlat ihop mest och flest poäng vinner spelet och dessa poäng utdelas löpande enligt följande:

Ett poäng när en utlagd rälsbit ansluts till en av brädets huvudstationer.

Två poäng och en Förgreningspollett när en linje ansluts till en ändstation.

Tre poäng när två stationer som delar symbol anslutits till varandra. (Det finns fyra olika typer av symboler att leta efter.)

Ett poäng för varje station som helt omgärdats av en enhetlig tunnelbanelinje.

Ett poäng utdelas också för varje färgad linje som Passageraren använder på en resa, och poängen tillfaller naturligtvis respektive linjeägare! Här är det alltså fullt möjligt att man, när Passageraren flyttas, både får egna poäng och ger bort poäng till en eller flera motståndare. Gud förbjude att en resa skulle innebära att det bara blir poäng till andra än dig själv!

Ett parti On the Underground löper mot sitt slut när korthögen med destinationskort tömts. Då plockas Passageraren bort från brädet. Beroende på vem som inledde spelet kan en eller flera deltagare tillåtas genomföra varsin ”byggfas” till. Är poängställningen så här långt riktigt jämn går det således kanske att hastigt ansluta en linje till en ny station för att få den där allra sista avgörande poängen?

Detta är ett festligt spel men nog höll vi tre på och spelade ett parti bra mycket längre än den angivna speltiden. Trots olika färger på linjerna är det inte alldeles lätt att se exakt hur det går att färdas mellan olika stationer. Det är ett gytter av olika förgreningar och korsningar i tunnelbanenätet och det gäller att hålla isär olika spelares linjer för att veta vem eller vilka som tar Passagerarens poäng. Framförallt när det är fråga om långa förflyttningar kan det finnas många stationer och sträckor som måste granskas och utvärderas och då kan det ta lite tid.

Med full frihet att starta sina linjer var som helst, att kunna bygga vidare på alla möjliga lediga fält och sedan låta Passageraren resa runt enligt slumpvis dragna destinationskort erbjuds samtidigt en stor variation i spelet. Ett parti lär aldrig bli ett annat likt. Stark trea blir betyget men On the Underground kan bara spelas en gång per spelafton ty speltiden kan som sagt bli lång. Det är synd. Bara något lite enklare att överblicka och med kortare speltid hade ett högre betyg varit på sin plats. Det här är både roligt och utmanande!