Olympos (Ystari/Rio Grande Games)


Fakta:
Antal spelare: 3-5 spelare
Ålder: 10+ år
Speltid: 60-90 minuter
Innehåll: Olymposbräde, Utvecklingsbräde, 60 utvecklingsbrickor, 80 runda brickor, 28 träkuber, 100 träbrickor, 32 kort, regler
Konstruktör: Philippe Keyaerts

Vi befinner oss i antikens Grekland och har det mytomspunna Atlantis inte långt bort. Välvilliga och onda gudar lurar runt hörnet redo att hjälpa och stjälpa när människan utforskar nya landområden, slåss om råvaror och försöker att utveckla sin ras.

Att läsa Olympos regler endast en gång visar sig vara otillräckligt för att jag skall förstå spelupplägget. Det krävs några genomläsningar i lugn och ro men så plötsligt faller de olika bitarna faktiskt på plats och känns istället rätt självklara. Utmaningen ligger sedan i att smidigt förklara allt för mina medspelare och motståndare.

Det tar sin lilla tid. Det är ju ändå 12 sidor regler det handlar om och i ett sådant här spel måste man förstås få grepp om samtliga spelmoment om det inte skall bli fel och konstigt.

Spelpjäser skall flyttas runt, bataljer spelarna emellan skall utkämpas, olika resurser skall samlas in, olika spelbrickor skall inhandlas, och så olika spelkort att dra och spela ut ovanpå det och därtill en spelplan att överblicka. Ja, många moment blir det även om det faktiskt blir ordning i vad som initialt verkar vara kaos.

När sedan reglerna är förklarade för alla skall spelplanen prepareras inför spelstart. Beroende på antal spelare skall ett visst antal av spelbrädets regioner inte vara tillgängliga under partiet. Några skall blockeras, markeras som exkluderade, så lägg ut några marker här och där. På detta sätt kan du förstås också få en viss unik spelplan var gång du spelar.

Intill spelytan föreställande olika zoner av Grekland, Atlantis och vatten placerar du spelbräde nummer två, ett tunt pappersark med 6 rader á 5 fält för totalt 30 olika utvecklingsbrickor som du kan försöka komma över mot en viss kostnad. Varje fält har en specifik fast kostnad för motsvarande spelbricka och du betalar med insamlade resursbrickor och/eller resurskuber i passande färger.

Spelet kommer med totalt 60 spelbrickor så somliga finns i multipla exemplar, eller med små variationer. Är ni få som spelar plockas några av brickorna bort. Även här erbjuds variation för kommande partier. Spelbrickorna kan läggas upp på olika platser på det här spelbrädet och därmed möjliggöra att en och samma bricka har olika pris i olika spelomgångar.

Lägg sedan ut några fler brickor på den huvudsakliga spelplanen och fyll på med några Ödeskort och några Olymposkort som ni skjuter in lite under brädet på ett halvdussin ställen och så kan vi väl säga att ni är redo att börja spela.

I en spelares tur skall ett av två olika moment väljas, Expansion eller Utveckling. Expansion innebär fokus på spelplanen med kartan, du skall flytta en spelpjäs någonstans, till någon del av Grekland eller Atlantis. Utveckling innebär fokus på att förvärva en utvecklingsbricka från spelbräde nummer 2.

Förflyttning, dvs. expansion, innebär såklart att du försöker ta kontroll över ett visst område. Olika områden producerar olika resurser, råvaror nödvändiga för att betala kostnaden för utvecklingsbrickor. Introducera en ny pjäs på brädet eller flytta en befintlig. Gå dit du vill men kom ihåg att ju längre sträcka du går desto mer kostar det i händelsepoäng räknat. Förflyttning över land kostar 1 poäng/fält, steg över vatten kostar 2 p/ruta.

Anländer du till ett ledigt fält är du nu den rådande härskaren som tar kontroll över ställets råvaror (plocka på dig motsvarande bricka, en viss unik sort). Stannar du din förflyttning i en region där någon annan redan står blir det krig er emellan.

Lyckligtvis vinner alltid nykomlingen direkt så platsens resurser blir automatiskt dina. Förloraren, dvs. den tidigare härskaren, överlämnar genast en råvarubricka till den nyanlände. En löjligt enkel seger kan tyckas, men även strider har förstås också en kostnad som måste betalas, även den med händelsepoäng.

Dags att räkna svärd. Hur många har anfallaren? Hur många har försvararen? Har anfallaren fler svärd än försvararen kostar segern 1 händelsepoäng, har de lika många är priset 2 poäng. Även om försvararen har fler svärd än anfallaren vinner den sistnämnde men priset blir då högre, hela 3 händelsepoäng.

Ja, med detta spelmoment får du ut fler och fler spelpjäser som tillsammans kan samla in nödvändiga råvaror.

När du sedan fått ihop tillräckligt med spannmål, sten, trä och guld i en passande mix är du redo att köpa en viss utvecklingsbricka från spelbräde 2. Då väljer du lämpligen att utföra spelmomentet Utveckling.

Se efter vad önskad bricka kostar och köp den! Här råder först till kvarn så välj med omsorg. Det är ju också så att det finns 30 olika brickor att vara mer eller mindre intresserad av så här krävs det antingen väldigt många spelade partier för att lära sig vad respektive bricka innebär, eller också blir det till att bläddra i regelhäftet. De första partierna blir det självklart så att alla spelare vill läsa i reglerna flera gånger om. Här infinner sig ett visst störmoment. Tid kan också passera när någon funderar länge/tänker långsamt.

Utvecklingsbrickorna måste du förresten betala för på två sätt. För det första skall du ha ett visst antal råvaror tillgängliga, unika för var bricka, därtill skall det betalas i händelsepoäng, 7 poäng för varje inhandlad bricka. Ja, de är dyra de där utvecklingsbrickorna, men det kan säkert vara värt att skaffa en eller flera. Det är här du finner brickor med svärden du behöver för dina strider, du kan få rabatt på förflyttningar, få kort, brickor, råvarukuber osv. En del brickor ger dig prestigepoäng och har du flest sådana poäng i slutet vinner du Olympos.

Det överlägset bästa i spelet är hanterandet av händelsepoängen, den kostnad som alla drag genererar. Det går en lång slinga runt spelplanen längs vilken du flyttar en markör framåt i takt med att du betalar för dina drag. Ju fortare du når ruta 65 desto tidigare tar ditt parti slut, så försök att skynda långsamt, om man säger så.

Det är också så att nästa drag i spelet alltid görs av spelaren vars markör ligger sist i slingan (dvs. har spenderat lägst antal händelsepoäng) så det är fullt möjligt att en och samma spelare får spela igen och igen, göra ett nytt drag gång på gång när övriga får sitta och titta på och vänta. Det är när man kommit ifatt och passerat någon annan som ens tur således är över för en stund.

Spelkorten ja, de drar spelarna när de når eller har passerat specifika fält på den där händelsepoängslinjen. Ödeskorten kan ge dig råvarukuber, prestigepoäng, stjärnor, Zeussymboler eller timglas. Stjärnorna gör det lättare för dig att köpa vissa utvecklingsbrickor, Zeussymbolerna blir viktiga när Olymposkorten kommer i spel och timglasen låter dig göra drag utan att du behöver betala med händelsepoäng. Kort sagt, samla dem alla!

Olymposkorten är kopplade till specifika gudar i den grekiska mytologin, somliga vänliga andra elaka som fan. De snälla belönar alla de spelare som har allra flest Zeussymboler, de onda bestraffar spelare som har få eller inga. Olympos-korten som dyker upp i spelet är slumpvis dragna så det går inte att veta om det blir enbart goda gudar, enbart onda eller både och som ger sig till känna. Ett slumpmoment alltså, mitt ibland all taktik och strategi.

Så där, nu är det mesta förklarat och det får räcka så. Något kan du få upptäcka själv om du testar spelet. Olympos har i mitt tycke både bra och mindre lyckade sidor. Det här är ett spel jag skulle vilja gilla mer och därmed sätta ett högre betyg på, men nej, det går inte.

Spelmekaniken med händelsepoäng som betalning för utförda moment kopplat till både spelordning och speltid är som sagt alldeles lysande, och spelet kommer med snygga illustrationer på kort, brickor, omslag. Från ett parti till ett annat erbjuds också goda möjligheter till variation. Olika regioner att spela i kan väljas, utvecklingsbrickornas plats på spelbräde 2 och därmed brickornas pris kan ändras och spelkorten blandas och olika kommer i spel. Men det räcker tyvärr inte.

De många olika utvecklingsbrickorna behöver förklaras och eftersom personliga lathundar saknas måste deltagarna konstant bläddra i regelhäftet. Somliga råvarubrickor är väl lika varandra och förväxlas lätt, de små illustrationerna skiljer sig vid en hastig blick inte mycket åt och den mörkorangea färgen är rätt lik den ljusbruna.

De regioner man i spelets inledning väljer bort med upp och nedvända brickor är inte tillräckligt tydligt exkluderade. På en del av de områden som faktiskt är med i spel ligger också små runda brickor eller har liknande symboler ritade på spelplanen. Här skulle kanske större och högre pjäser behövts för att tydligt signalera ”inte i spel”.

Striderna är mest en formalitet och skänker ingen riktig spänning, utgången är ju given på förhand. Det står dock alldeles klart från första början att man måste skaffa sig en utvecklingsbricka med ett eller flera svärd på, så många olika brickor till trots så styrs man ofelbart ändå till att tidigt skaffa just svärd för att på riktigt kunna vara med i matchen.

Detsamma gäller Zeusbrickor som du troligen inte kan klara dig utan och Olymposkorten kan vara alltifrån ofarliga till synnerligen gynnsamma eller elaka. Så mycket kanske avgörande slump i ett strategispel känns också lite konstigt.

Ja, Olympos är snyggt och erbjuder både nya moment och inslag bekanta från andra spel, både tur och strategi, både bra och mindre bra bitar. Följaktligen kan det inte bli fråga om något mer än ett typiskt medelbetyg. Skall Olympos växa något krävs sannerligen flera spelade partier, men nej, konkurrensen från många bättre spel pockar på uppmärksamheten och kommer att förpassa spelet till skuggorna. Trots att Olympos är ett helt okej sällskapsspel.