Mysterium (Libellud)


Fakta:
Antal spelare: 2-7 deltagare
Ålder: 10+ år
Speltid: 42 minuter (nä du!)
Innehåll: 6 x intuitionsmarkörer, skyddsfack, klärvoajansnivåmarkörer, andemarkörer och gärningsmannamarkörer. 36 klärvoajansmarkörer, 1 klockbräde, 1 spelskärm, 1 timglas, 3 kråkmarkörer, 84 visionskort. Därtill 108 kort (18 x 3 för personer, platser, föremål för anden respektive gruppen av medium), 4 framstegsbräden och ett regelhäfte.
Konstruktörer: Oleksandr Nevskiy & Oleg Sidorenko

En mördarjakt med ledtrådar förmedlade via spelkort med abstrakta bilder, kan det vara något att ha? Ja, jag tyckte det lät helt okej, värt att testa. Ett slags kombination av mördarjakten i spelet Cluedo och samtidigt bruk av bildkorten från typ spelet Dixit... Mitt spelgäng gillar precis som Scooby Doo och hans vänner mysterielösning, att knäcka kluriga problem och Dixit är snabbspelat med synnerligen enkla regler. Vad kunde väl gå fel?

Tja, här var tyvärr inte reglerna överdrivet enkla och än mindre bjöds det egentligen på problemlösning. Logiskt tänkande kan man glömma, här handlar det om fria associationer till abstrakta bilder och dessa kan man såklart tolka som man vill, läsa in vad som helst i. Att här finna en mördare blir sedan efter allt spelande reducerat till en enda slutlig gissning. Kort sagt, detta varken var eller blev det jag trott och hoppats på.

Detta är själva bakgrundsstoryn. Person X har mördats och går igen som en ande. Den här anden (en spelare) försöker att förmedla information till en samling medium (de övriga spelarna). Anden vill förstås (på sant Cluedomanér) berätta tre saker; vem som ligger bakom mordet, var det skett och med vilket föremål.

Det är också det som spelarna skall försöka att lista ut. Tyvärr är anden allt annat än konkret i sin informationsgivning. Anden kommer nämligen inte att få säga ett enda dugg utan endast (gång på gång och allra minst tre gånger) räcka över några olika spelkort till varje medium, kort med de här abstrakta bilderna att försöka koppla till en person, en plats, ett föremål.

Faktum är att varje medium kommer att söka efter olika (!) personer, olika platser och olika mordvapen, ja alla skall således finns sin egen unika trekortskombination bestående av en specifik karaktär, en plats för mordet och ett visst vapen. Ingen kommer när spelets andra fas närmar sig att ha samma förslag som någon annan, även om det fram dit under spelets gång såklart har gått att gissa på samma person/plats/sak som någon annan. Men som sagt, högst en person kan i det läget ha rätt, varje kort kan bara tillhöra ett medium (eller ingen alls) hur mycket två personer än kan tycka att bådas ledtrådar pekar mot samma kort.

Den första spelrundan handlar om att finna en mördare. På bordet framför samtliga medium ligger nu 4-9 personkort (beroende på antal spelare och vald svårighetsgrad, lätt, medel, svår). Allt blir såklart en aning svårare med många kort, alla skall ju finna ett specifikt eget.

Lika många personkort som antal spelare (medium), och med identiska bilder motsvarande (somliga av) de som nu ligger på bordet har anden som en förberedelse inför spelet satt i plastfack på en medföljande rätt snygg och stor vikskärm, bara för anden att titta på. Där sätter alltså anden ett unikt (men slumpdraget) personkort (på våra presumtiva mördare) överst i en kolumn för varje spelare.

När anden ändå är igång förbereder han förresten ännu mer, spelarna skall ju senare söka även efter mordplatser och föremål. I fack på skärmens insida kommer anden således att inför spelstart kunna se tre olika spelkort för varje medium (en person, en plats, ett föremål). Nu gäller det för spelarna att bland korten på bordet hitta dem!

Första rundan handlar alltså om att finna en mördare. Träffar alla rätt går man vidare till att bland 4-9 kort hitta sina respektive mordplatser. Hittar alla rätt även där letar alla strax bland 4-9 kort med mordvapen för att finna sin slutliga mix av tre kort (återigen en person, plats och sak). Då är alla berättigade att ta sig an spelets sista moment, fas 2. Mer om detta senare.

Men troligen går det inte så raskt för alla att hitta rätt mördare direkt. Andens ledtrådar var ju som sagt inte helt solklara, lätta att tolka. Bilderna föreställer ju allt mellan himmel och jord och vilken bild är egentligen menad att peka på den där kvinnan eller den där mannen? (Naturligtvis finns det något lite mer detaljer på personkorten, kanske ett smycke, en huvudbonad, något som knyter an till figurens yrke eller en hobby, men det blir kanske inte så värst mycket tydligare eller lättare för det!)

Anden bakom sin skärm sitter med 7 bildkort på handen. Han tittar på den första personens mordmisstänkte (kortet på skärmen, i sitt fack och i rätt kolumn) och ser över sin korthand. Han ger spelaren (mediet) ett eller flera kort med syfte att vägleda denne till exakt rätt person av de på bordet. Efter att ha gett den spelaren några kort fyller man på med några nya kort, ser över dem och ger nästa spelare ett eller ett par för att denne skall kunna hitta sin mordmisstänkte.

Sen nya dragna kort, nya ledtrådar till ett nytt medium osv. När samtliga medium fått sina ledtrådar vänds ett timglas och hela gänget har ca 2 minuter på sig att var och en lista ut vilken mordmisstänkt person som ”tillhör” respektive medium.

Den som träffar rätt avancerar ett steg framåt till nästa moment (hitta mordplatsen) på motsvarande sätt, och därefter återstår att hitta mordvapnet. Den som någon gång gissar fel får förstås ”stå kvar” och gissa igen (på person/plats/sak) i nästa spelrunda. Anden bakom sin skärm ser vad som ännu återstår att gissa rätt på och får helt enkelt räcka över kort med nya ledtrådar som kan passa (i den bästa av världar). Har man gissat fel en gång finns ju ett kort färre att ”gissa på” nästa gång, dessutom kanske en eller flera andra spelare funnit och plockat bort sina mordmisstänkta (eller platser eller föremål).

Med endast sju luddiga bilder till sin hjälp hela tiden är det såklart inte alls säkert att där finns bra ledtrådar till varje spelare att förmedla. Det får väl sägas vara en del av spelets charm, eller snarare en del som till vår besvikelse kokade ned allt till rena gissningar ibland.

(Anden räcker över ett kort som avbildar husfasader. På taken står personer på stegar och målar himlen... Jaså, skulle mediet ha tolkat stegen på den bilden som motsvarande källartrappan på ett specifikt mordplatskort... Ett annat kort från anden visar en riddare som kämpar i sand i ett timglas, mot en blommig bakgrund. Det var visst menat att vara en ledtråd till samma kort, den där källaren. Timglaset var tänkt att peka på den destilleringsutrustning (tre glasflaskor i olika former) som också syntes på bilden. Lätt att ana, eller rätt långsökt? Döm själv.)

Spelarna har sju spelomgångar på sig att gissa tre rätt var, annars har samtliga spelare förlorat allt. Ja, det har inte sagts tidigare men trots sitt tema och upplägg är visst detta ett samarbetsspel. Alla vinner eller förlorar gemensamt. Så skulle en spelare få sina tre rätt bums på första försöken, kan denne såklart vara behjälplig att försöka ”dechiffrera” de andras kort. Här finns också ett moment med små klärvoajansbrickor där det hela tiden går att rösta på om kollegornas röstningar (valda kort) är rätt eller fel. Just det känns här som ett helt meningslöst moment, pilligt och mysko. Jag menar, varför rösta på att någon gör fel i ett samarbetsspel? Men visst, den som prickar in hur de andra spelarna väljer rätt eller fel kort i varje runda kan ge dig själv ett bättre läge i fas 2.

Håhåjaja. Om den stora klockpjäsen (som sen uppbyggd och ihopsatt inte går ned i spelasken) inte nått klockan 8 innan alla hittat ”sin” misstänkte, en plats och ett vapen (ni startar klockan 1 och vrider fram efter varje gissningsomgång) är spelgänget alltså godkända för ett avslutande spelmoment, dvs. fas 2. Den börjar nu:

Spelarna lägger ut sina trekortskombinationer på bordet. T.ex. Trollkarlen vid poolen med strykjärnet, eller Barberaren i köket med hammaren, eller Kocken på vinden med hanteln osv...

En av dessa trekortskombinationer skall nu vara ”rätt” svar, lösningen på spelet för den här gången och det är fortfarande andens uppgift att utan ord men med fler bildkort guida övriga spelkamrater rätt!

Anden väljer tre (av sina sju) bildkort som denne tycker passar in på en hel och färdig kombination. Reglerna säger att det är tänkt att ett kort skall anspela på personen, ett kort på trippelns mordplats och det sista kortet på tillhörande vapen. Det är naturligtvis inte särskilt troligt att tre kort av sju passar in bra på tre andra specifika kort, men visst, anden väljer sina kort efter grupperna på bordet och kan självsvåldigt besluta om exakt vem som är partiets mördare (och plats och vapen också för den delen). Således inte mycket till tankemöda eller slutledning här. Tolka bara korten rätt, vilket således kan vara superenkelt och solklart eller hur galet långsökt som helst, allt utifrån andens sätt att associera.

Det är också så att spelarna inte säkert ens får se alla de tre sista ledtrådskorten. Nej, här beror nu mycket till stor del på hur man framgångsrikt nyttjat sina klärvoajansbrickor under spelets gång. Har man gissat mycket rätt på andras gissningar har man många klärvoajanspoäng, har man inte använt brickorna alls, eller gissat fel blir det färre såklart. Någon enda poäng, upp till fyra poäng, får man ändå (oavsett klärvoajansbrickorna) baserat på hur snabbt man klarat spelets första fas (hittat sin misstänkte, platsen, vapnet).

Olyckligtvis innebär endast 0-4 sådana poäng att ett medium bara får titta på ett enda sista kort (av andens tre) till sista gissningen (dvs. att hitta rätt trekortskombination, den som anden själv valt ut), innan spelaren måste avge sin gissning (på vem är skyldig, var skedde dådet och vad dödade person X?). Når du 5-6 poäng är du visst medelmåttigt klärvoajant och får se två ledtrådskort. Med sju poäng eller mer får du titta på andens samtliga tre ledtrådskort och förhoppningsvis tolka minst ett av dem rätt och därmed kunna klura ut mysteriets lösning.

Jaha ja. Spelet Mysterium. Nästan ett mysterium i sig. Somliga spelkort snygga som attan, riktigt läckra personkort, platskort och kort med olika dödliga föremål, ja fenomenalt urtjusiga i mitt tycke. Därtill kanske inte lika snygga men många fantasieggande ledtrådskort. Sen en samling snygga andra komponenter, framstegsbräden, klärvoajansbrädet, klockan och inte minst andens spelskärm, men där framstegsbrädena (3 stycken) känns helt överflödiga och klockbrädet sedan måste demonteras för att få plats i förpackningen igen. Sådant sliter förstås på pappdetaljer.

Förberedelser i form av dragandet av kort, slumpväljandet av somliga och placerandet av dem i spelskärmen kan jag absolut köpa men inslaget av klärvoajansbrickor och röstandet på varandra känns påklistrat, pilligt och dumt. Varför inte hellre hjälpa en kamrat till att hitta rätt kort snabbare så att alla kan få fler ledtrådar i slutet än att gissa på att en lagkamrat skall göra bort sig? Mysko, mycket mysko. Så mycket för samarbetsinslaget där alla skulle vinna eller förlora tillsammans. Och varför har föremålskorten på bordet en annan mindre storlek än de för karaktärer och platser? Visst, de sistnämnda visar mycket mer detaljer, men ändå...

Vidare skall man stoppa in sina identifierade och vunna kort i en skyddsmapp under spelets gång vilket såklart inte gör varken till eller från. Det är ju dina kort, de har legat öppet på bordet och alla har sett när du fått dem. Varför kan de inte bara ligga i en hög intill dig?

Ytterligare någon regel jag inte nämnt rör t.ex. möjligheten att helt få byta bort en korthand med helt omöjliga, opassande kort. Det tillåts lite olika ofta beroende på vald svårighetsnivå och sköts medelst en samling svarta kråkor av papp. Lägg förresten till allt ovanstående även ett framstegsbräde för epilogen, gärningsmannabrickor och klärvoajansnivåmarkörer och du får mer pill och plock och lullull. Men intuitionsmarkörerna i plast är i alla fall rejäla.

Spela heller ej i klen belysning. Du måste nog ha en lampa specifikt riktad in i spelskärmen för att se viktiga detaljer på alla korten för att kunna ge bra ledtrådar. Många spelkort är riktigt mörka i sig själva (men snygga) men med lite avstånd, lite dålig belysning är det lätt att missa somligt. Röd och lila intuitionsmarkör är förresten också möjliga att förväxla.

Reglerna är lite tillkrånglade, hela gåtan reducerad till en slutlig gissning. Allt egentligen baserat på fria associationer kring slumpvis dragna kort. Så varför lägga flera spelrundor på att hitta varsin misstänkt, anstränga sig för att hitta varsin förmodad mordplats, varsitt mordvapenförslag? Jo för att det utgör själva spelet, Mysterium. Det var inte mer lurigt än så. Och att det inte var det är ett mysterium i sig.

Spelet funkar trots allt någorlunda (om än som bäst halvdant och framförallt inte faller mig i smaken), dessutom är ju spelskärmen och flera av korten alltså riktigt läckra att beskåda, så det går kanske inte att sätta allra lägsta betyg på detta. Men resten, hela spelupplevelsen föll verkligen platt. Där bakom skärmen sitter anden och granskar sina kort, sliter sitt hår för att hitta några kort som skall passa någorlunda som ledtråd till någon, något eller någonstans. Övriga spelare sitter och väntar, och väntar... Anden får nya kort, granskar dessa, funderar, synar detaljer, tänker... hur passar den här bilden in på den andra bilden? Två minuters aktivitet för de som gissar och sedan dags för anden att leta fram nya ledtrådar. För att vara ett samarbetsspel, ett sällskapsspel, är det väldigt mycket väntan och mycket mer arbete (spel?) för anden än alla de övriga.

Jag kommer aldrig att få det här spelet till bordet igen, inte med samma spelgäng i alla fall. Om du och ditt stora spelgäng dock gillar detta och spelar på svår nivå, vet då att hälften av alla person-, plats- och mordvapenkort att gissa på kommer i bruk redan i första partiet. Förpackningen säger 2-7 spelare men med bara 2-3 deltagare krävs regeljusteringar, att varje spelare agerar som två medium och att man inte nyttjar klärvoajansinslaget och tillhörande material och därmed kan rösta öppet och se alla kort direkt i spelets andra, slutliga, fas.

Nej, antingen får jag göra mig av med hela rasket eller spara somliga av spelkorten till Dixit. Så spela gärna Dixit om du gillar det här, det kan säkert bli uppskattat. Det omvända behöver inte nödvändigtvis funka lika bra... Men båda spelen kan faktiskt fungera som expansioner till varandra! Det är ju ett sätt att trots allt få lite nytta av Mysterium igen...