Municipium (Valley Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 deltagare
Ålder: 10+ år
Speltid: ca 60 minuter
Komplexitet: 1,5/4
Innehåll: Spelplan, 28 familjemedlemmar, 4 familjebrickor, 1 Praefect, 15 bonusbrickor, 60 invånare, tygpåse, 10 ringar för upphöjdhet,23 medaljonger, 24 spelkort, regler.
Konstruktör: Reiner Knizia

I staden finns sju platser av särskild betydelse. I mitten hittar vi templet och i ett slags cirkel runtomkring detta finns Tavernan, Badet, Emporium, Basilican, Forum och Praetorium med vägar emellan, ledande från ett ställe till ett annat. För templet gäller att det kan nås från Tavernan och Basilican.

Inför spelstart turas man om att ställa ut alla sina sju respektive spelpjäser, arbetarna, i staden. Man kan t.ex. ha alla på ett ställe eller en pjäs i varje så kallad institution och där får, om så önskas, finnas en eller flera motståndarpjäser på samma plats.

Municipium är ett spel om majoriteter, om att ha flest arbetare på viktiga ställen, på rätt ställen, för att kunna dra störst nytta av vad som kan erbjudas på platsen i fråga. Den med flest pjäser är den som så att säga skördar frukterna, tar hela belöningen, eller nåja nästan i alla fall. Ibland kan det finnas något till en andraplatstagare också.

En vit pjäs, Praefecten, startar i Basilican och kan senare flyttas medurs ett steg i taget i cirkeln, från en institution till en annan. Där han hamnar får majoritetsspelaren en bonusbricka som belöning, andraplatsen kan eventuellt ge en invånare (citizen), mer om bonusbrickor och invånare inom kort.

Två av institutionerna är gråa, två är bruna, två är röda, templet är lila. I en tygpåse ligger en bunt träpjäser representerande just olika invånare, lämpligt nog i färgerna grått, brunt, rött och lila. När en figur dras fram får pjäsdragaren alltid välja en exakt placering av de båda platserna i matchande färg (för lila pjäser är det såklart endast templet som gäller). Det kan finnas som mest 3 pjäser (i enhetlig färg) på varje ställe.

Slutligen erbjuder alla institutionerna var och en förstås en unik kraft, en speciell funktion att försöka utnyttja på bästa sätt.

Varje spelare förfogar också över 3 olika spelkort (alla deltagare har dock identiska uppsättningar) och i en gemensam draghög finns fler som till stor del motsvarar de som spelarna redan har. Saken är dock den att draghögen såklart kommer blandad, det blir slumpen som avgör vilket kort som kommer upp, vilket moment som nu skall verkställas. Spelarnas tre kort är öppna och kända och kan endast utnyttjas en enda gång vardera under spelets gång. Så dessa används kanske bara när det är som viktigast, när förutsättningarna är som gynnsammast, när man helt säkert måste ha en viss given händelse i spel, inte vågar chansa…

Spelet är i grunden busenkelt. Du får, om du vill, först flytta en egen pjäs två steg till en annan plats (medurs, moturs, till/förbi templet osv.) ELLER en eller två pjäser ett steg vardera. Dessa kan också gå åt olika håll eller t.ex. flyttas och landa på samma institution. Är du helt nöjd med dina pjäsers placering hoppar du bara över det här momentet och fokuserar på nästa…

Du måste spela och verkställa ett enda spelkort, antingen ett av dina tre eller ett slumpdraget från högen. Lite övergripande kan sägas att det kan inträffa en av tre händelser.

1. Flytta Praefect-pjäsen ett steg och därmed verkställa Praefect-effekten.
2. Dra pjäser ur tygpåsen och därmed (kanske) verkställa invånareffekten.
3. Verkställa förmånen för en (eller flera) institutioner med ett kraftkort.

Praefect-effekten innebär (som egentligen redan nämnts ovan) att spelaren i majoritet (den som har flest egna arbetarpjäser) där pjäsen landar vinner en bonusbricka. Kanske belönas andraplatsen med en invånarpjäs.

Invånareffekten innebär att pjäser dragits ur påsen och placerats enligt färgmatchning och att där (på något ställe) nu hamnat tre identiska invånare. Då går genast två av pjäserna till spelaren med majoritet, den sista invånaren ges till spelaren med näst flest familjemedlemmar här just nu. Finns där ingen annan familj eller kanske ingen alls när invånareffekten triggas igång går (resterande) invånare tillbaka ned i påsen.

Specifika kraftkort möjliggör nyttjandet av en specifik institution (eller kanske flera), oftast endast den eller de där spelaren har majoritet just nu.

Med detta sagt är det alltså så att aktiverandet av ett kort som påverkar en viss pjäs någonstans, aktiverar en institution någonstans, kan resultera i en fördel för en motståndare. Att någon annan får mer, något bättre, än vad aktiv spelare själv kan vinna. Ja, det kommer an på att ha majoriteten på i princip alla ställen hela tiden för att gå riktigt säker…

Du slumpdrar t.ex. kortet som flyttar Praefecten till ett ställe där någon annan har fler pjäser än du och den spelaren får en bonusbricka. Du drar fram en röd pjäs ur påsen och där har någon annan fler familjemedlemmar än du. Invånarpjäsen är dessutom den tredje vilket (triggar invånareffekten och) ger den där andra spelaren två nya röda pjäser och dig (eller kanske någon annan) endast en.

Ja, det är för att ha mer kontroll över skeendet som man gärna spelar sina egna kort istället för att dra dem blint. Men tre givna kort för hela partiet är inte mycket, så givetvis blir man ofta utlämnad till slumpdragna invånare och olika spelkortshändelser.

Jag kan väl lite kort säga något om de sju institutionernas olika krafter också. Den som har majoritet får:

• på Badet, skicka alla sina familjemedlemmar här direkt till templet och där göra en pjäs något upphöjd. Detta resulterar i en ring på skallen som ett slags gloria och dubblerar pjäsens värde/styrka och den räknas därmed som två i majoritetsjämförelser.
• på Praetorium, flytta om en eller flera egna pjäser helt fritt, placera dem som man vill.
• på Tavernan, skicka en eller flera pjäser tillhörande en valfri spelare hit.
• på Emporium, dra nya invånare ur påsen och placera dem på valfri institution i motsvarande färg. Du får sluta dra när som helst, men allra senast när du dragit och placerat figurer så att man triggat igång en invånareffekt, dvs. fått dit 3 pjäser i enhetlig färg, som då direkt skall fördelas... (och/eller gå tillbaka till påsen).
• på Forum, stjäla en invånare från en motspelare eller ta en från brädet.
• i Templet se över rådande majoritetssituation och möjligen justera lika-läges-brickorna. Ja, i händelse av likaläge någonstans på brädet, i någon institution, avgörs situationen (tas priset, förstaplatsen) av den vars bricka ligger bäst just nu i Templet. Så Templet är ett ställe man kanske alltid skall ha representation på…?
• på Basilikan lösa in (endast) 3 invånare och/eller bonusbrickor till en medaljong. Dessutom via denna plats är det även okej med att ha flera i samma färg… (Eller så kan man välja att dra sig en ny invånare).

Ja, det är kanske på sin plats att dessutom dra den där utlovade informationen om bonusbrickor, något som alltså är kopplat till medaljonger och i sin tur hänger ihop med spelets slut och segern.

Så här är det. Den som först vinner 5 medaljonger vinner hela spelet. (Spela till t.ex. 4 eller 6 för en kortare eller längre speltid). En medaljong får man genast i den stund man samlat 4 olika invånare (grå, brun, röd och lila). (Och dessa får man enligt ovan alltså genom t.ex. en första eller andraplats när invånare-effekten verkställs, dvs. i samband med dragna och placerade invånare eller genom en andraplats vid Praefect-förflyttning eller direkt genom kraften hos Forum eller ev. Basilican).

Men det är också så att en vunnen bonusbricka (via Praefect-effekten) kan ersätta valfri invånare och därmed minska behovet av insamlade invånare. Och kraften hos Basilikan tillåter alltså inväxling av likadana pjäser också (istället för olika)…

Låter det simpelt så är det för att det är det, lätt att först alltså. Inte alls helt enkelt att bemästra. Varje pjäsförflyttning spelar roll, liksom förstås varje spelade kort, varje dragen pjäs ur påsen. I spel med endast två deltagare har man någorlunda kontroll och möjlighet att planera lite framåt. Med fler spelare ändras en hel del innan det är din tur igen, så det blir mer kaos. Men samtidigt också betydligt mer spännande att granska precis vartenda ställe för majoriteter hela tiden.

Municipium spelas rätt raskt, institutionernas krafter står utskrivna på brädet, spelkortens texter är korta och tydliga. I övrigt är det bara att kunna räkna upp till sju pjäser i varje färg och se vad det finns mest av.

Spelet kan möjligen uppfattas som lite torrt och designmässigt mörkt och trist, men allt är funktionellt och torrheten är det som ger spelet sin charm. Allt verkar genomtänkt och någorlunda hyggligt välbalanserat samtidigt som det är viss slump i dolda kort och dragna pjäser. Samtidigt kan alla få veta hur många kort av varje sort och pjäser i varje färg som finns i högen respektive påsen vid spelstart och sedan få hålla koll på oddsen för ett visst utfall själv.

Ett solitt medelbetyg utdelas. Spelet är inte fantastiskt spännande men heller inte dåligt alls, faktiskt mer överraskande utmanande än förväntat. Något att tänka på, helt enkelt.