Moai (Face2Face Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-5
Ålder: 12+ år
Speltid: 90+ minuter
Innehåll: Spelbräde, 21 Moai-brickor, 40 Rapa Nui-kort, 36 Epokkort, 90 Rapa Nui-markörer, 5 pjäser för spelordning, 15 för virke, 10 för katastrofer, 5 summeringskort, startspelarpjäs samt regelhäfte.
Konstruktör: Adrian Dinu

Vi befinner oss på Påskön där du skall leda ditt eget lilla gäng stenskulptörer till seger. Det sällskap som genom smart resurshantering och omfattande Moai-statyskapande samlat flest poäng när amiral Roggeveen upptäcker ön vinner.

Du startar spelet med nio spelpjäser (tre stycken med styrka 1, tre med styrka 2 samt tre pjäser med styrka 3, ju högre desto bättre) och dessa försöker du såklart använda så klokt som möjligt. Tyvärr är det bara alltför lätt att förlora dem. Lyckligtvis kan du få dem tillbaka och faktiskt ännu fler, men då kostar det naturligtvis. Du får betala dyrt i valutan Rapa Nui-kort som naturligtvis är en mycket eftertraktad och samtidigt begränsad resurs.

Ni turas om att växelvis spela ut varsin pjäs någonstans på brädet till dess att samtliga deltagare fått slut på pjäser. Skulle någon ha färre pjäser än andra kvar att ställa ut får man helt enkelt passa eller byta plats på två redan placerade pjäser istället.

Placera dina pjäser i skogen för att kanske få tag på virke. Trästockar behöver du för att kunna bygga en båt och/eller frakta dina Moai-statyer till kusten.

Placera dina pjäser på vulkanens sluttningar. Här finns de stenblock ni vill hugga ut figurer i.

Placera pjäser på fälten där de fungerar som arbetare som skall fixa maten till hela ditt sällskap (alla pjäser i spel). Har du fått ett kort med en båt och använt en enhet virke har du byggt en båt och då kan du också eller istället placera en pjäs på kortet. Så får du en fiskare som också bidrar med mat till klanen.

Ja, fler övergripande ställen för dina spelpjäser har du egentligen inte att välja bland, dvs. max fyra stycken, men naturligtvis är saker och ting klurigare än så. Moai är delvis ett spel om majoriteter och framförallt i skogen gäller det att dominera i pjässtyrka på rätt ställen för att få tag på virke. Endast ett mycket begränsat utbud av trä kan dessutom komma i spel i varje omgång. I skogen placeras dessutom pjäserna dolt, dvs. uppochned och döljer därmed sina respektive styrkevärden.

På båtar och fälten ställer man ut sina pjäser med siffrorna uppåt. Det samlade siffervärdet på dessa pjäser i egen färg måste i varje spelrunda vara lika med eller överstiga antalet pjäser som spelaren totalt har på brädet. Annars anses inte samtliga pjäser ha fått mat och någon eller några kommer att definitivt att tvingas bort från brädet. Och därmed går de förlorade för spelaren, om denne inte senare betalar med sina spelkort för att åter bringa dem i spel.

Men det går också att omedelbart rädda pjäser kvar i spel i utbyte mot en annan specifik kortmix. Beroende på det kortvalet går dina pjäser säkra och det blir istället en annan spelares pjäser du får plocka bort! Javisst, i Moai kan allt svänga snabbt och det här är faktiskt ett ganska elakt spel. Det är en hård kamp för överlevnad och poäng och du kommer absolut att åsamka motståndare stora skador. Kanske minskar du medvetet ned på dina pjäsresurser på fälten (och i ev. båtar) för att ”rädda” dem med spelkort istället och därmed få jäklas med en motståndare?!

Spelpjäserna du placerar på vulkanen i olika fält ställs också ut dolda i ett första läge. Här samlar du flera pjäser och bygger upp pjäsernas totalstyrka till att motsvara olika Moai-statykort, värda 4-11. Först när du är redo att lösa in pjäserna mot motsvarande Moai-kort (och dess poäng) vänder du upp dem. Och här behövdes också som sagt en enhet trä per staty du ville ha poäng för...

Varje spelrunda av Moai löper över 5 faser till dess att ett visst spelkort med Amiral Roggeveen dyker upp och signalerar att spelet är inne i sin sista runda. Låt mig nu kort berätta om de fem faserna.

1. Fågelmannens fas. Ja, vem vill vara fågelmannen, startspelaren i omgången? Den spelaren får först välja spelkort och placering av pjäser, så i vissa situationer kan det verkligen vara viktigt att sitta först, andra kanske inte. Att bli fågelmannen sker genom en enkel auktion. Välj ut ett eller flera Rapa Nui-spelkort med olika siffervärden och låt dessas totalsumma bli ditt bud. Naturligtvis går vinnarens kort därmed förlorade... Ah, var det verkligen värt det?

I den här fasen vänder man också först upp Epokkort i ett antal som motsvarar antalet spelare +1. Alla skall få varsitt kort men fågelmannen väljer alltså först. Med text och symboler på korten kommer här att avslöjas hur många bitar trä som kommer att finnas tillgängliga i skogen den här omgången, hur många nya Rapa Nui-kort spelaren får dra till handen samt hur många spelpjäser man tvingas plocka bort från brädet i slutet av omgången. (Ja, och räcker inte maten till försvinner alltså ännu fler pjäser). Här kan somliga kort även visa båtar som du kanske vill bygga framöver eller något slags katastrof du gärna och alldeles strax utsätter en annan spelare för.

Ja, bestäm spelordning, få ett kort och vetskap om det rådande läget med avseende på trä, kort, pjäser och ev. specialeffekter.

2. Epokfasen. Javisst, här finns nu på bordet ett antal Epokkort, lika många som spelarna +1. Fågelmannen väljer sitt kort först, därefter de andra i spelordning utifrån sina bud i föregående fas. Har ett av korten Katastrof-effekt ger man helt enkelt bort kortet till valfri annan spelare och effekten verkställs omedelbart. Katastrofeffekten för naturligtvis inte med sig något bra alls.

3. Härnäst Arbetsfasen. Turas alltså om att placera ut pjäserna, en var i tur och ordning så länge man har några kvar. Sprid dem fritt på tillgängliga platser i skogen, på fälten, vid vulkanen eller båtkort.

4. I upplösningsfasen kollar man vad som blivit resultatet av de utplacerade pjäserna. Först granskar man skogen, därefter vulkanen, sist fält/båtar.

Ja, hur står det till med majoriteterna pjäserna emellan där det finns trä? Vänd brickor och kontrollera. Virket går till spelaren med högst samlat värde på sina pjäser. Allas pjäser kvarstår på brädet i uppvänt läge.

Vid vulkanen har man nu möjlighet att låta sina pjäser vara kvar nedvända, dolda. Då håller man säkerligen på och samlar krafter till de större, mer krävande och poänggivande Moai-figurerna. Eller så vill man bara vara lite lurig och samla ihop till flera Moai på en gång? Vänd dock dina pjäser och betala trä för varje Moai du anser dig ha gjort färdig när det så passar sig. Brickorna kan plockas enligt först till kvarn... och ge motsvarande poäng så länge de finns kvar i lagret. När de är slut får man kanske endast brickor i närmast mindre storlek istället.

Rörande fälten och båtarna måste man alltså ha pjäser med ett samlat värde som motsvarar antalet pjäser du har på brädet, annars förlorar man spelpjäser, för gott eller till dess att man betalar dyrt med vissa kort för att få dem tillbaka senare. Det finns också en möjlighet att genast rädda sina svältande pjäser för en annan kombination av speciella Rapa Nui-kort. Detta val orsakar istället genast elände för någon motspelare och är förstås en del av spelmekaniken att utnyttja maximalt när tillfälle så erbjuds. Å andra sidan kan flitigt bruk av korten för att rädda pjäser vara vanskligt då de också behövs för bud på fågelmannen-positionen. Och beroende på vilket Epokkort du fått så kanske där endast blir ett nytt kort du får till handen.

5. Spelets femte fas är själva avslutningen på rundan. Varje spelare kör nu i turordning raskt igenom de 4 stegen här: Dra det antal nya Rapa Nui-kort ditt Epokkort anger. Plocka hem (dvs. bort från brädet) det antal pjäser som nämnda Epokkort anger. Du måste därtill plocka bort dem så jämnt du kan från de zoner där du finns representerad. Har du t.ex. pjäser just nu både i skogen, på fälten och vid vulkanen kan du inte plocka bort 2 i skogen, utan måste ta en vardera från två olika ställen...

Du har sedan en möjlighet att få förlorade pjäser åter eller ta in ytterligare fler i spel. Offra ett antal lämpliga spelkort och addera en eller flera pjäser till ditt lager för kommande spelomgång. Allra sist kan du, som innehavare av ett Epokkort med en båt, betala trä för att vända kortet och ha farkosten tillgänglig framöver som en extra plats att ställa en pjäs på för att fiska mat...

Nästa spelrunda tar vid och spelas på motsvarande sätt. Vänd upp nya Epokkort, lägg era bud på startspelarpositionen etc.

Det sjusidiga regelhäftet erbjuder utöver spelinstruktioner en del bilder, några exempel, översikt av spelkomponenter, en bakgrundstext om Påskön samt förslag på spelvarianter. Någon enstaka mening i häftet eller på ett kort kan kanske väcka diskussion, men annars ter sig reglerna rätt tydliga och enkla att följa.

Man kommer rätt snabbt in i spelet och förstår utan större problem hur allt hänger ihop och hur olika val påverkar varandra. Men besluten som måste tas är inte alltid enkla att göra, det kan krävas en del funderande vilket kan skapa lite väntan och lång speltid.

Jag har sett spel med fler spelkomponenter och snyggare både bräde och kartong men i all enkelhet blir Moai ett rätt spännande spel med tydlig spelplan, rejäla träpjäser och brickor. Allt klart funktionellt, ja faktiskt överraskande välfungerande.

Spelboxen låter meddela att ett parti Moai tar 90+ minuter och rekommenderas från 12+ år för 2-5 spelare. Regelhäftet säger å sin sida; 2-5 deltagare, från 10 år och med en snittspeltid på 75 minuter. Jag har inte klockat mina spelpartier men den lägre siffran känns mest rimlig vad gäller speltid i alla fall. Här finns lite slump med kortdragandet och mycket klurande i övrigt, en spännande utmaning, ja ett lite annorlunda spel med tuffa val och möjligheter till elakt spel. Moai får utan tvekan en stark trea i betyg.