Memoir ’44 (Days of Wonder)


Fakta:
Antal spelare: 2 deltagare
Ålder: 8+ år
Speltid: 30-60 minuter
Innehåll: Dubbelsidigt spelbräde, 144 armépjäser, 36 hinder, 44 terrängbrickor, 60 spelkort, 9 regelsummeringskort, 8 krigstärningar, 2 korthållare, regelhäfte inkl. 16 scenarios.
Konstruktör: Richard Borg

Det här är ett mycket lättsamt och underhållande krigsspel där axelmakterna slåss mot de allierade trupperna. Det känns såklart konstigt och kanske dumt att använda ord som lättsamt och underhållande i samma mening som krig men jag finner att de ändå beskriver riktigt väl hur jag uppfattar Memoir 44.

Det dubbelsidiga spelbrädet är fyllt med 6-kantiga fält, på enda sidan är alla gröna, på den andra är ena kanten blått vatten, där sedan en ljusare strand alltmer går över i grönområden. Du kan således fajtas på fast mark eller spela dig igenom landstigningsbataljer. Ja, här finns också en mängd 6-kantiga brickor representerande olika terrängtyper och diverse byggnader, hus, broar, vattendrag osv. Du kan med andra ord designa spelbrädet precis som du vill, om du inte väljer att spela de medföljande beskrivna scenarierna.

Placera ut floder och broar, skogar, berg här och där. Lägg ut sandsäckar som barriärer och framförallt; spela med enbart fotsoldater, infanteri och/eller stridsvagnar och luftvärnspjäser och ställ valda pjäser på plats. Det går således att variera både svårighetsgraden och speltiden som du önskar. Spela till dess att X trupper stupat, vissa specifika platser intagits osv. Visst berättar reglerna om några autentiska krigssituationer dvs. du får givna spelupplägg, vinstförutsättningar och fasta spelplansdesigner men som sagt, det här är ditt spel och här finns gott om utrymme för flexibilitet. Även med exakt samma startupplägg blir nog aldrig två spelade partier riktigt lika, det ser både tärningar och spelkort till.

Detta är alltså en kamp mellan två arméer, så två speldeltagare behövs allra minst, men egentligen kan såklart hur många vänner som helst hjälpa till på respektive sida. Adderar du dessutom fler grundlådor och ev. andra expansioner kan givetvis fler spelare sköta sina egna trupper eller vapenslag och kanske olika områden på spelbrädet.

Nå, tillbaka till spelkorten. Här finns en lek med så kallade Command Cards. Det är kort som berättar vad du kan göra i din tur och även om du kan samla hur många som helst får du endast bara spela ut ett enda kort i din spelrunda. Somliga kort låter dig agera med bara en eller två valfria stridsenheter, andra kort med kanske tre eller fyra stycken. Ibland anges i vilken zon av spelbrädet (höger/vänster flank eller mittenpartiet) du får använda en samling pjäser osv.

Typiska kort kan lyda: Ge en order till en enhet i mittenzonen, eller Ge en order till två enheter på högerflanken. En del mer sällsynta kort spelas som en motattack på vad motståndaren just gjort, kan t.ex. möjliggöra ett bakhåll eller rentav låta dig ge order till samtliga egna trupper på spelplanen.

En typisk order innebär såklart förflyttning och/eller attack, allt givetvis enligt givna ramar för respektive vapenslag. Man försöker helt enkelt flytta runt sina pjäser så att de hamnar inom passande skjutavstånd eller kan nå strategiskt viktiga positioner. Naturligtvis har infanteri, stridsvagnar och luftvärn olika räckvidd, kan och får flyttas runt olika mycket osv. Dessutom kan terrängen innebära modifikationer av dessa värden. Det är svårare för fotsoldaterna att träffa fiender om dessa t.ex. gömmer sig i en skog. Det går inte att se fienden om där finns hus i vägen. Sannolikheten för en träff ökar givetvis också med minskande avstånd osv. osv.

Även om här såklart finns en mängd saker att ha koll på faller allt på plats snabbt och smidigt när man väl är igång. Reglerna är relativt enkla, tydliga, inte alltför omfattande. Dessutom kan man ju mjukstarta med flera spelade partier med enbart infanteri i en viss terräng osv. och på så sätt bekanta sig med olika vapenslag och miljöer.

Varje enskild enhet på brädet som får en order agerar som en oavsett antalet pjäser som ingår. Alla pjäser i enheten flyttar tillsammans, skjuter mot samma mål osv. och använder lika många tärningar oavsett om där finns 4 soldater eller endast en enda pjäs. (Sen kan alltså terräng och avstånd etc. spela in). Tärningarnas utfall kan visa träff för ett specifikt vapenslag, en exploderande granat (som innebär träff oavsett fotfolk/luftvärn/stridsvagn), en miss eller reträtt. Varje träff innebär att en pjäs i den attackerade enheten förlorar en spelpjäs, reträtt betyder såklart att motståndaren tvingas bakåt (och att du kanske kan avancera!).

Det är när en hel enhet helt slagits ut (alla pjäser på det sexkantiga fältet är borta) som anfallaren belönas med en poäng. Olika spelscenarios kan handla om att komma först till t.ex. 4-5-6 sådana poäng. Det vinns också poäng om fienden t.ex. måste retirera bort från spelbrädet.

Det var kanske inte allt, men säkerligen det mesta om spelet Memoir ’44, såsom det kan spelas utifrån innehållet i grundlådan och jag återkommer till orden jag inledde med. Det här är ett mycket lättsamt och underhållande spel, i denna form främst för 2 spelare. Det är som du förstår ett visst mått av förberedande, uppbyggande arbete innan spelandet kan dra igång, men det får man ta, det är det värt för att få uppleva ett parti av klassiska Memoir ’44.

Visst är det slump vad gäller dragna kort och kastade tärningar men det bidrar också starkt till enkelheten, tydligheten, snabbheten, i spelet. Över ett helt parti slår den säkert lika över de båda spelarna och vill man ha mer realism, längre bataljer och fler trupper är det andra mer omfattande krigsspel som skall till. Det här är mer en kortare lite lekfull duell med enkla medel, kort startsträcka och mycket charm. Jag gillar det skarpt.