Martians: A Story of Civilization (Red Imp)


Fakta:
Antal spelare: 1-4 spelare
Ålder: 14+ år
Speltid: 90-120 minuter
Innehåll: Dubbelsidigt spelbräde, 4 hjälpark, 4 uppdrag, 94 spelkort, 20 brickor för skördar och forskning, 28 mynt, startspelarbricka, utgrävningspjäs, 37 utgrävningsbrickor, 82 resursmarkörer, 11 x 4 spelpjäser, 74 brickor för sjukdom, syre, hunger etc., 4 personliga spelbräden, regler (och därtill ytterligare extra material för en Kickstarter Begränsad Utgåva)
Konstruktörer: Krzysztof Wolicki & Grzegorz Oklinski

Asken till Martians innehåller en hel del; spelplan, spelkort, en massa brickor av papp, andra av trä, plaststenar för energi och diverse råvaror, personliga spelbräden och mer. Min Kickstarter Limited Edition har dessutom än mer innehåll och somliga grundläggande saker utbytta mot plastpjäser osv.

Vilken fruktansvärd oflax att ingenting går att använda till vad det är tänkt. Det medföljande regelhäftet förmår nämligen inte alls förklara hur spelet skall spelas. Det är 20 sidor späckade med text och innehållet borde verkligen ha presenterats mer strukturerat och tydligare på alla sätt. Därtill ytterligare ett vikt pappersark om 4 sidor varav en handlar om upptäckta felaktigheter och de tre övriga om svar på ofta ställda vanliga frågor... Ja, det här spelet rusades kanske genom produktionen lite väl hastigt...

Spelet förresten, Martians är inte ett spel. Det är faktiskt fyra stycken, alla lika svåra att fatta reglerna till.

Innan spelstart bör du lämpligen bestämma dig för om du vill spela helt ensam i ett sololäge, alla mot alla, alla tillsammans mot spelet eller delvis tillsammans, delvis individuellt... Alla lägena kommer givetvis med unika vinstkriterier och något olika förberedelser men ingen variant framhävs mer framför någon annan, vilket jag tycker känns lite mystiskt.

Något slags masterplan vid speldesignen måste man väl ha haft? Är det rimligt att tro att solospel och/eller partier på 2-4 deltagare funkar lika bra oavsett om man spelar alla tillsammans eller alla mot varandra? Det skulle väl vara första gången i spelhistorien man finner ett sådant spel?

Ärligt talat, det här är inte det spelet. Så frågan är vad man främst är ute efter?

I grund och botten är detta ett typiskt worker-placement-spel. Placera dina pjäser på olika ställen på mars yta för att göra olika saker, få olika saker. Olika samarbetsupplägg kan erbjuda olika segerkriterier men det gäller såklart alltid att ha mat tillgängligt till sina arbetare. Skall man kolonisera planeten måste folket kunna äta!

Man måste också kunna hålla sjukdomar borta, så att fundera på att bygga ett sjukhus är kanske ingen dum idé. Du kan uppföra solkraftverk eller dra nytta av annan teknik. De flesta maskiner och verksamheter behöver energi i någon form, så samla även sådan. Syre behövs förstås också. Gör du allt rätt kan du få en extra arbetare men det innebär förstås också en extra mun att mätta.

Olika spelkort, kortkaraktärer, är specialister på somligt och kan rekryteras till ditt uppdrag och ge dig något slags bonus. Andra kort rör vädret och är generellt slumpartade stormar etc. som saboterar ert arbete. Och så snurrar allt på.

Det är råttan på repet osv. Du behöver massor av A. Så samla B. För att kunna samla B behövs C. Så samla C. Hur får du C då? Jo, skaffa D... Skaffa pengar också och konvertera det du får ihop till nya saker som behövs, använd sedan detta för att skaffa något helt annat. Ja, du fattar, och har förresten säkerligen upplevt liknande spelupplägg förr. Martians för egentligen inte med sig något riktigt nytt till spelbordet, utöver kanske layouten. Ja, snyggt är det, men knappast superunikt spelmässigt.

Se till att du lyckas tillfredsställa spelets löpande behov av mat och syre och energi osv. så går allt alldeles utmärkt. Fixar du inte fram syre eller mat och annat finns där förstås ett pris att betala. Utan syre dör en spelfigur. Du förlorar tid och/eller pengar.

Ja, tid är förresten en annan resurs i spelet. Olika saker kostar inte bara energi och/eller pengar etc. Nej, det åtgår även tid för att få somligt att hända. Du har givetvis inte hur mycket tid som helst...

Är du lite smart funderar du strax ut att det kanske inte är värt priset att samla all den där maten och medicinen osv. Syre vill du kanske ha för du vill inte döda dina arbetare men det går kanske att tjäna något på att skippa maten eller medicinen för att göra något annat, kort sagt, köpa sig fri från bestraffningen genom att betala (böter) något annat man samlat mycket av. Huruvida det egentligen skall vara tillåtet kan man diskutera. Ja, somligt verkar faktiskt inte funka helt optimalt i spelet.

Att betala priset för att bygga upp strukturer på Mars verkar ibland mer gynna motståndare, det är en annan sådan där mysko situation. Slumpade väderkort kan också slå väldigt olika och ibland helt omintetgöra dina planer. Nu skall väl förvisso Mars vara en fientlig och oberäknelig miljö men ändå...

Temat är dock superstarkt. Det känns verkligen hela tiden som att man representerar ett företag som arbetar för att göra Mars beboeligt, försöker få igång olika verksamheter, fixa fram energi och syre osv.

Mängder med små symboler måste man lära sig men när det väl är klart är spelandet, brädets många möjligheter och resten rätt intuitivt. Så galet synd att de medföljande reglerna gör allt så onödigt svårt och oklart. Så för att avsluta där vi började; Martians är inte prefekt, det har sina brister men kan faktiskt fås att funka. Det kräver dock en extra ansträngning. Du kommer garanterat att behöva ta dig igenom den reviderade onlineutgåvan av reglerna, läsa FAQ-dokument och kanske rentav titta igenom en spelvideo eller två innan allt sitter.

Så Martians kommer efter en tid att kunna bli helt okej, men knappast bättre än så. Temat är alltså starkt och komponenterna bra, men det känns också som att spelets designers inte gått hela vägen. Här finns en del bortslösad potential, det här hade kunnat vara så mycket bättre. Har jag någonsin tidigare fått lägga så mycket tid på att försöka lära mig ett spel? Nej, det har jag nog inte. Och så var det alltså bara okej, medelbra som bäst. Så synd kan jag tycka.