Ninjago: The Board Game (Lego)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 deltagare
Ålder: 8+ år
Speltid: 15-25 minuter
Innehåll: Legotärning, 10 mikrofigurer, 234 Legobitar, bygginstruktioner, regelhäfte


Legoklossar är ju fantastiska och det finns också en hel del rätt bra både Legoböcker och-filmer, men Legospelen är ju egentligen rätt mediokra som bäst. Och då snackar vi förstås inte om de ofta utmärkta elektroniska spelen utan om brädspelsutgåvorna.

Lego Ninjago The Boardgame är tyvärr inget undantag. Själva spelplansbygget är skoj, spelytan är stor och elegant men spelupplevelsen inget vidare. Bara slump, kasta tärning och flytta små pjäser fram och tillbaka. Jo, förresten, slutstriden mot Generalen kan bli lite spännande, men faktum är att med lite mer slump och tur så behöver det kanske inte ens bli ett sådant möte. Kanske har ni som spelar redan lyckats med ert uppdrag och då står allt Generalen kvar på sin plats...

Ninjagospelet är en trädgårdslabyrint omgärdad av murar och en ingång, 5 x 5 fält med små barriärer här och där som försvårar förflyttning till/från olika rutor. I nio av rutorna står små vakthus. Dessa skall ni spelare besöka så snabbt som möjligt för i fyra av dem finns guldmarkörer. I de fem andra vakthusen hittar man bara vanliga grå legobitar...

(Naturligtvis måste ni inför spelstart slumpa ut de här vakthusen med sitt hemliga innehåll utan att någon vet vilket hus som innehåller vad). Vakthusen står sedan symmetriskt i labyrintträdgården men detta är ju Lego så man kan såklart bygga som man vill.

Starta nu med din pjäs vid ingången, kasta Legotärningen och följ instruktionerna utifrån utfallet. Nu kan du få gå några steg och möjligen nå ett vakthus för att få se vad det döljer. Mer troligt är att du bara får gå ett enda steg och därtill flytta antingen en fiende-Ninjakrigare eller Generalen.

Generalen står i sitt lilla tempel och går ned för sin trappa, ett steg i taget, för att sedan efter åtta steg flyttas upp till början igen och upprepa processen om nödvändigt. Var gång Generalen når nedersta steget stjäl han ett av spelarnas gyllene vapen (de guldmarkörer de eventuellt hittat i vakthusen).

När Generalen fått tag på alla fyra guldvapnen eller spelarna saknar ett att ge honom när han klivit hela vägen ned för fjärde gången är spelet förlorat! Hittar å andra sidan spelarna alla fyra guldvapnen och har dem kvar i sin ägo vinner de genast partiet.

Troligen kommer dock båda parter (de goda spelarna och den onde Generalen) ha något guldvapen var under sin respektive kontroll när spelarna finner det fjärde och sista guldvapnet och då skall en sista fight mot Generalen äga rum. Det blir fler tärningskast (nåja, nu skall du snurra en liten legosnurra istället) till dess att samtliga gyllene vapen hamnat på endera sidan, antingen hos spelarna eller Generalen. Den som först kontrollerar samtliga är naturligtvis vinnaren!

Du kan via legotärningen också få utfallet Repförflyttning och då är tanken att du skall fästa ett litet snöre mellan ett vakthus och din spelpjäs och helt enkelt få flytta till valfri ruta du kan nå när du svingar dig fram. Nu kan du t.ex. kanske komma över en annars blockerande mur...

Börjar du ditt drag i ett spelplansfält där det står en fiende, en Ninjakrigare, måste du först besegra denne för att komma vidare. Snurra legosnurran. Om du vinner får du skicka Ninjakrigaren tillbaka till Generalens tempel och på nytt slå förflyttningstärningen, om inte tar Generalen ett steg nedåt på sin trappa och så är din tur slut. Eftersom spelarna troligen inte förflyttar sig tillsammans i trädgården har du dåliga odds att lyckas i de här Ninjastriderna (25 %), vilket då ofta innebär avancemang för Generalen och förlust, eller i alla fall förlängd speltid.

Det här repsvingarmomentet blir ett litet pilligt sådant som verkar bra men funkar rätt illa i praktiken. Tja, något extra moment kan också erbjudas. Sensei är en figur på spelarnas sida vars tjänster kan utnyttjas en enda gång. Kalla på honom när spelarna nästan förlorat spelet, antingen när Generalen kräver ett gyllene vapen och spelarna saknar ett, eller när de i en eventuell slutstrid fightas om det allra sista vapnet. Då kan han rädda situationen och ge spelarna lite andrum, en chans till.

Lego Ninjago The Board Game är snyggt (det är ju Lego!) och jag gillar det Generalen för med sig i spelet. Jag är dock inte så förtjust i det omfattande tärningskastandet som måste till för att nå alla vakthusen, bromsklossarna i form av fiende-Ninjor och det där repsvingarinslaget. Det hela är kanske okej, men nej, ändå inte. Det måste gå att få fram Legospel som handlar om mer än bara tärningskastande. Jag får ta bitarna från trädgårdslabyrinten och bygga något annat...