In the Shadow of the Emperor (Rio Grande Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 spelare
Ålder: 12+ år
Speltid: 90 minuter
Innehåll: Spelplan, 28 baroner, 12 riddare, 12 städer, 4 x 2 poängmarkörer, 3 imperiestäder, omgångsmarkör, kejsarpjäs, 21 actionkort, 41 poängkort, 4 röstkort, 4 summeringskort, startbricka, regler
Konstruktör: Ralf Burkert

Det här är ett spel om makt, om att som en av flera aristokratiska familjer kämpa om de högsta positionerna i samhället, om att få bygga städer, gifta bort döttrar och utse en kejsare. Ja, kanske till och med bli den högste ledaren själv! Och väl på den positionen vill du säkert sitta kvar så länge som möjligt, alternativt säkerställa att positionen går till familjemedlemmar om du av någon anledning skulle vilja eller tvingas kliva åt sidan. Som kejsare spelar du förstås alltid först och det är givetvis en inte obetydlig fördel. Att sitta sist och spela efter alla andra ger troligen sämre möjligheter...

Spelplanen visar en inkomsttabell, spelets fem omgångar, kejsarpositionen, platser för poängkort samt, mest viktigt, de sju olika regioner i vilka spelarna kämpar om makten. Tre stycken av dem är knutna till kyrkan (Köln, Mainz och Trier), de fyra andra är det inte (Sachsen, Brandenburg, Rhein samt Böhmen). Har det förresten inte framgått tidigare kan sägas att vi befinner oss i ett medeltida Tyskland.

De sju regionerna erbjuder lite olika många platser för t.ex. spelbrickor och städer, därtill förstås en unik bonus för den som har makten, dvs. är den främste ”väljaren” i varje region. Ja, ledarpositionen på respektive plats, väljaren, är givetvis den spelaren (av alla som ändå kan finnas på plats med spelbrickor i trakten) som har möjlighet att rösta på att behålla den nuvarande kejsaren eller en given utmanare. Så utöver en kamp om att kanske ta upp flest platser i de olika regionerna vill alla spelarna i slutändan såklart åt bonusfördelen och rösten i kejsarvalet också!

Ett spelat parti från start till slut löper alltså över fem spelomgångar. Var och en av dessa omfattar 8 olika faser, med det undantaget att spelets första omgång egentligen startar med fas 4, efter de inledande förberedelserna (spelplanen preparerad med några spelbrickor för varje deltagare, en slant i plånboken osv.)

Okej, vi går lite snabbt igenom faserna så du får en känsla för vad som sker.

1. Få inkomst. Som basbelopp 6 mynt samt mer beroende på hur många städer som finns på brädet och var de står.
2. Åldrande. Här dyker ett av spelets mer unika inslag upp. Spelpjäserna är kvadratiska pappbrickor, märkta med siffrorna 15, 25, 35 och 45 längs sidorna. Sidan som ligger riktad uppåt på spelbrädet anger åldern på din pjäs. Nu skall varje pjäs åldras ett steg, dvs. 10 år. Så rotera dina brickor 90 grader. Femtonåringar blir 25, Tjugofemåringar blir 35 osv. Pjäser som i fasens start redan är 45 år, plockas bort från brädet och återgår till sin ägare. Ingen spelpjäs kan således slippa att plockas bort under spelets gång.
3. Arvingar. En annan av spelets lite fiffigare, starkare sidor... Titta över hur många actionkort du har kvar sedan tidigare och vilken färg de har. Har du fler blå än rosa kort får du en son, annars en dotter. Sonen blir en utplacerad ny 15-årig spelpjäs i en region, dottern får en karriär som nunna eller bortgift hemmafru.

Det sistnämnda kan tyckas lite surt och gammaldags, men glöm inte att så var nog villkoren i det medeltida Tyskland. Unga kvinnor som inte blev bortgifta fick gå i kloster. Här innebär det att spelaren med dottern får försöka närma sig en annan spelare med minst en baron i spel (vanlig spelpjäs i någon ålder) och föreslå äktenskap. Spelaren kan acceptera eller avböja.

Ett giftermål innebär att baron-brickan (ålder 15, 25, 35 eller 45) vänds, och nu avbildar, inte längre en man, utan en man och en kvinna, ett par (med samma ålder). Dotter-spelaren får 1 poäng och baronen blir en starkare pjäs framöver (ett äkta par är värt mer än en ensam herre). Blir det istället klostret för dottern ger hon ett mynt i inkomst från kyrkan! Naturligtvis kan man välja att sända dottern till klostret direkt utan något frieri.
4. Actions heter den här fasen och de föregående kan ju alla spela simultant. Här skall handlingarna istället utföras i tur och ordning. Varje spelare utför en sak av tre olika, om och om igen till dess att spelaren väljer att passa. Fasen är över när samtliga spelare passat. Som tidigare nämnts är det en fördel att spela tidigt.
A. Köp ett kort (blått eller rosa enligt ovan). Använd dess effekt bums eller spara kortet till ett bättre tillfälle. Spelet erbjuder 13 olika typer av spelkort, inte nödvändigtvis alla används vid spel med bara 2 eller 3 deltagare. Olika kort kan nu låta dig bygga en stad, flytta på spelbrickor, få en extraröst i kejsarvalet eller rentav utropa dig till en kejsarkandidat.
B. Utnyttja förmånen som väljare, dvs. specialbonusen för en viss region där du just nu sitter på den främsta positionen.
C. Placera ut en riddare eller flytta på en. Riddare ger förstås också poäng.
5. Nya väljare. Ja, se efter vem som har pjäser med totalt sett starkast värde (summera små torn-symboler på brickorna) i de olika regionerna och låt en viss spelare sitta kvar på makten (bonusförmågan att utnyttja i fas 4 och en röst i kejsarvalet, fas 6) eller byt ut personen. Ett maktbyte ger såklart poäng till nykomlingen!
6. Förutsatt att någon spelare i fas 4 tidigare införskaffat sig Rival-kortet och därmed avser att göra anspråk på kejsartiteln blir det nu omröstning. Skall sittande kejsare vara kvar eller är det dags för en ny person att kliva fram? Väljarpositioner i olika regioner kan ge innehavaren olika många röster i valet, liksom olika spelkort. Naturligtvis finns här poäng att tjäna på att ha varit med att rösta fram segraren, på samma sätt som kejsaren själv får olika förmåner.
7. Kejsaraction. Ja, redan här är det dags för kejsaren att få poäng och placera eller flytta olika brickor.
8. Kanske inte det svåraste eller mest omfattande av moment men här flyttar kejsaren pjäsen för en ny spelomgång!

Så där ja, det var In the Shadow of the Emperor det! Som du märker ett spel som du har full koll över. Här finns inga överraskande slumpdragna spelkort eller tärningskast, allt är öppet och känt av alla. Och det kan väl sägas vara ett stort plus. Å andra sidan gör det den redan i grunden rätt långa speltiden (angiven till 90 minuter) möjligen ännu längre om någon vill sitta och klura fram det allra bästa draget!

Möjligen kan också hävdas att den som från start får spela sist har en nackdel med sig redan från början, med kanske färre platser och spelkort att välja bland. Spelet funkar trots det bäst på fyra, att spela med färre personer må korta speltiden och innebära bruk av färre spelkort och platser att utnyttja på brädet, men röstningsmomentet kring kejsaren blir inte fullt så intressant eller spännande som vid fler deltagare. Dessutom är det ett förstås även på två en nackdel att vara sist och sitta och spela efter kejsaren med dennes fördelar...

Snyggt kan ingen direkt hävda att spelet är, nej den här designen lämnar en del att önska vad gäller lite gladare färger och former. Fast visst, det medeltida temat får väl ändå sägas gå igen i layouten då. Jag känner bara att allt hade känts lite mindre torrt, stelt och trist med en lite fräckare, piggare framtoning. För torrt må spelet vara, men trist, nej det kan man egentligen inte säga. Det här är i sanning ett krävande eurospel med mycket strategi.

Så synd då att reglerna också skulle må bra av förändring. Här är bara åtta sidor regler, tyvärr känns det som det dubbla och fler bilder, exempel och kortare textmassor hade varit välkommet. Här finns en mängd små regler som kompletterar det övergripande, större spelflödet, inte alls lätta att komma ihåg. Spelet är således lite utmanande att komma igång med och kräver ett antal partier (på fyra) för att verkligen visa sig från sin bästa sida. Och då är frågan huruvida tröskeln i början, utseendet, klurandet och den långa speltiden är värt det för hela spelgänget?

För den som gillar lite mer strategiska, krävande spel om areakontroll finns här ett riktigt intressant spel. Skapandet av nya arvingar och åldrandeprocessen är likaledes festliga spelinslag. Jag tycker det i mycket kommer an på spelgruppens samlade uppfattning om dylika spel och tillgänglig tid för att spela, om detta skall få en chans, eller gärna flera. Tyvärr är nog spelet för somliga säkerligen väl tufft att lägga kraft på.

Som slutkläm således fullt ut fungerande utan slumpinslag, med några fiffiga moment, men även med lite kärva regler, lång speltid och inte det snyggaste utseendet. Ett lite torrare sitta-och-klura-spel med andra ord. Kanske en liten pärla som nytt år 2004 men sen dess nog helt glömt och utbytt mot modernare spelupplevelser.