Går alla i Kina upp & ner? (Egmont Kärnan)


Fakta:
Antal spelare: 2-5 deltagare
Ålder: 12+ år
Speltid: 45 minuter
Innehåll: Spelplan, kortlåda, 400 frågekort med totalt 2000 frågor, 50 Hands On-kort, 6 Méi Wènti-kort, 5 spelpjäser, 2 tärningar, kulram, regler
Konstruktörer: Linda Runarsdottir, Marcus Persson, Mårten Norman.
Frågeskrivare: Karin och Hasse Thorsvad

Går alla i Kina upp & ner? Nej, det gör de såklart inte. Om du tror det är nog det här inget spel för dig!

Här flyttas spelarnas pjäser runt längs tre olika världsomspännande sträckor fyllda med cirklar för frågor i spelets olika kategorier. Det känns lite nytt och fräscht och annorlunda att kategorierna den här gången heter Jorden runt, Makt och myter, Naturens under, Nöje samt Vardag och fest men när det väl kommer till kritan är det kanske samma mix av områden som i andra spel heter Geografi, Historia, Natur och vetenskap etc. Det känns dock som att frågorna är helt nya, synnerligen varierande och av blandad svårighetsgrad, så det är ett plus.

Somliga frågor här och där är av typen Sant/Falskt och ger dig en 50/50-chans att gissa rätt.

Naturligtvis är det bra att vara allmänbildad och kunna svara rätt. Du får ett poäng per rätt svar och poängen noteras på en liten hederlig kulram (med stativ och 10 plastkulor vardera för upp till fem spelare eller lag). Oavsett om du svarar rätt eller fel på en fråga går turen sedan vidare till någon annan deltagare som kastar de båda tärningarna, flyttar sin pjäs och får en ny fråga.

Ja, nu skulle man kunna tro att den som vet mest (eller gissar bra) vinner det här spelet med sitt mycket konstiga namn, men så är det inte nödvändigtvis. Visst vinner den som först samlat ihop tio poäng, men det finns fler sätt att få poäng på utöver att leverera rätt svar på frågor.

Och det är väl här spelets svaga sidor ger sig till känna. Det införs väl mycket tur och slump i det här kunskapsspelet som påverkar poängfördelningen, och lekmoment jag störs av.

Först och främst, inför varje förflyttning skall en spelare kasta två tärningar. Skulle tärningarna visa ett jämnt resultat blir det ingen förflyttning eller fråga för spelaren. Istället skall spelets alla deltagare klappa i händerna, ropa Méi Wènti (betyder tydligen Inga problem på mandarin…) och snabbt som blixten placera sina respektive Méi Wènti-kort (vanliga kort i olika unika spelarfärger) ovanpå ett annat kort som lagts bredvid spelplanen.

Japp, nu plötsligt skall man klappa händer, ropa högt och lägga ett kort ovanpå ett annat i en snygg hög. Alla utom den som gör det allra sist (dvs. får sitt kort allra överst) får nu varsitt extra poäng. Skulle någons kort också hamna vid sidan av korthögen och således inte ha kontakt med de övriga blir man likaså utan poäng!

Slår du fram en udda summa med tärningarna går du såklart lika många steg framåt innan du får din fråga. Du bör hoppas på höga summor för då kommer du fortare runt jorden. Varje varv du fullbordar ger också ett poäng, så även om du får och svarar rätt på lika många frågor som någon annan förlorar du alltså om deras kast oftare visat högre summor så att de kommit in på ett nytt spelvarv…

Somliga fält på spelplanen längs förflyttningssträckorna utgörs inte av cirklar utan av händer. Här tar man Hands On-kort och följer instruktionerna. Nu kan man tvingas stå över, slå extraslag, få extrapoäng, bli av med poäng eller sabotera för motspelarna. Kul eller dumt, bestäm själv.

När jag spelar kunskapsspel vill jag ha bort så många andra slumpfaktorer som möjligt som påverkar resultatet. Visst kan somliga frågor man får vara superlätta, andra riktigt svåra, men det får liksom räcka med det. Jag gillar inte när någon vinner med färre rätta svar än någon annan på grund av ett tärningskast, ett draget bonuskort eller liknande.

Går alla i Kina upp & ner är ett helt okej spel. Här kommer många och varierade frågor och regler och kvalitet på speldelarna kan man inte heller direkt klaga på. Ett medelbetyg är givet, men ett högre betyg vill jag inte ge för det spelupplägg som erbjuds enligt bifogade regler.