Francis Drake (Kayal Games/Eagle Games/Huch & Friends)


Fakta:
Antal spelare: 3-5 deltagare
Ålder: 14+ år
Speltid: 90-120 minuter
Innehåll: Regelhäfte, spelplan, 11 plastskepp, 6 spelbräden (5 till spelarna, 1 till Hamnen), 5 skattkistor, i trä: 30 uppdragsbrickor, 50 spelbrickor, 20 spelkuber, 5 poängpjäser. 48 platsbrickor, 5 investerarbrickor, 4 brickor för soldater, 6 stycken för skepp, 5 för personer och föremål i hamnen, 21 brickor med handelsvaror, 64 kuber för besättning, kanoner och handelsvaror, 21 tunnor, tärning, 33 glasstenar för pengar och juveler, ett ark klistermärken. Kort sagt en himla massa material för ett maffigt spel!
Konstruktör: Peter Hawes

Francis Drake var en brittisk sjöfarare, en upptäcktsresande och pirat och i hans anda skall spelarna företa sig tre resor ut på haven. Exakt vart färden skall gå och huruvida det skall satsas på handel, sjöslag eller attacker mot städer och befästningar (eller allt detta i lagom doser) för att vinna juveler och/eller viktiga hjältepoäng (sett med brittiska ögon såklart) är helt upp till respektive deltagare.

Spelet kommer i en stor och tung låda, full med brickor, träkuber och plastskepp. Därtill personliga spelbräden och en av de större spelplaner jag sett. Räkna med att Francis Drake kräver rätt stort utrymme. Tid tar det också att spela. Speltiden är angiven till 90-120 minuter, räkna med ännu mer om ni är nybörjare och/eller bara seriösa tänkare som vill ha koll på möjligheterna och göra bästa draget.

Spela också spelet med så många deltagare som möjligt. Visst kan man korta speltiden betydligt med färre personer runt bordet, men den mest utmanande situationen, den mesta konkurrensen om olika platser att besöka i staden, skepp att råna, städer att anfalla, orter att idka handel på, infinner sig förstås med maximalt antal sjöfarare! Med få spelare är det bara att liksom dela upp den kända världen emellan sig och låta var och en härja fritt på varsin plats om man vill undvika möjligtvis kostsamma konflikter.

Francis Drake känns lite som två olika spel i ett, spelat 3 gånger. Inför varje fartygsresa måste spelaren samla resurser nog för sin planerade tur ut på haven. Man rör sig runt i Plymouth hamn och försöker få ihop den utrustning som behövs. Du vill såklart ha de grundläggande sakerna, en besättning, några kanoner, lite mat, kanske någon vara för handel? Kanske vill du ha ett starkare skepp för bataljer till sjöss, behöver mer mat för längre resor, fler besättningsmän och kanoner för fler raider eller mer varor att byta mot annat?

Du kan till och med be drottningen om en tjänst, eller t.ex. amiralen eller självaste Francis Drake. Du kan också lyssna på skvallret i hamnen och få viktiga tips om hur de andra spelarna lägger upp sina resor eller hur stort försvar som finns på en viss plats du tänkte besöka.

Varje förberedelsefas och resa är dock i princip helt fristående från de andra. Det enda som knyter dem samman, det enda du får behålla från en färd till en annan är de juveler du stulit, de varor du bytt till dig och de poäng dina plundringståg gett. Besättningsmän som överlevt, kanoner du har kvar, ett större fartyg som fortfarande flyter, ja allt det försvinner bums när du når hamn igen. Och så får du helt enkelt börja samla de där sakerna på nytt för nästa resa.

Fast så värst enkelt att komma över sakerna är det faktiskt inte, ej heller kan man påstå att det rör sig om tre identiska besök i hamnen. Stadens utseende ändras nämligen. Platserna du känner och tänker besöka, de personer som gör dig en tjänst byter nämligen plats från ett besök till ett annat. Bara för att du lyckades komma över flera kanoner och en stor besättning till en resa betyder inte det automatiskt att du kan få detsamma till nästa utflykt. Vid första resan ligger nämligen platserna (tavernan, skeppsvarvet osv.) och personerna (drottningen, Francis Drake m.fl.) fastlagda enligt en given ordning på spelplanen men sedan flyttar de alltså på sig. Olika platser slumpas ut inför resa två och tre.

Ja, spelets ”locations”, brickorna för olika platser och personer ligger alltså på rad i Plymouths hamn och utgör en enkelriktad gata. Varje bricka kan ha plats för bara en eller flera personer, men naturligtvis gäller först till kvarn. Även på ställen med plats för flera spelare finns där oftast mer (av handelsvaror, besättningsmän, kanoner etc.) till den som kommer först!

Här turas man nu om att spela ut sina små runda träbrickor (upp till tio stycken) på de olika brickorna för platser och hjälpsamma individer. Det som nu gäller är givetvis att försöka komma över så mycket av allt som möjligt eller bara det man verkligen behöver. Varje efterföljande bricka måste hamna på en plats/person längre fram längs gatan. Man får därmed aldrig gå tillbaka och en och samma spelare får (med något enda undantag) aldrig placera två brickor på samma ställe. Ligger där något riktigt frestande långt fram är det såklart mycket lockande att rusa framåt flera steg och norpa förmånen, men samtidigt missar man kanske en hel del annat nyttigt. Ja, här gäller det att tänka över precis varje drag mycket noga!

Sista platsen i Plymouth är en allmän marknadsplats där alla spelare kan få köpa sig en enda extra enhet mat, besättningsman eller kanon, om man kanske gått miste om sådant eller bara behöver ytterligare mer. Sen är nästa steg sjösättning av ens fartyg inför resan. Vill man vara säker på att få segla iväg först skall man alltså snabbast möjligt bli klar i hamnen. På samma sätt finns det en vinst i att avsluta sin sjöfararfas snabbast för att få vara först in i Plymouth hamn inför nästa resa. Ja, att gå sist ut bland alla platser och individer i hamnen kan visa sig ödesdigert, utbudet kan vara mycket begränsat och det är frestande att hoppa långt framåt bara för att få i alla fall något extra bra! Mest troligt är att du inte alls kan utnyttja alla dina tio brickor för lika många drag i hamnen, i alla fall inte i ett parti med många deltagare.

Att ta sig fram på bästa sätt längs den här enkelriktade vägen är i sanning en riktigt spännande utmaning full av svåra beslut. Vad är viktigast, vilket är bäst, mest, roligast att göra och spela med? Det du kommer över blir såklart avgörande för hur du kommer att spela din sjöfararfas. Har du inte så många tunnor mat och dryck blir din resa inte så långsträckt, de bortre skeppen och orterna ligger helt enkelt utom räckhåll. Har du inte en stor besättning begränsas dina möjligheter till att röva på land och utan kanoner och det stora fartyget blir det omöjligt att anfalla andra skepp. Utan handelsvaror att byta med är det ingen idé att söka upp olika marknadsplatser. Ja, varje resa kommer garanterat att se olika ut, gå till olika platser, ge dig olika byten.

Attacker både till land och sjöss är annars rätt rättframma, rakt på sak och snabbt vunna. Förutsatt förstås att du kommer till platsen med lagom många män och vapen! På somliga platser ligger slumpvis utplacerade brickor med extra försvar i form av fler kanoner eller soldater, så kanske stöter ditt planerade plundringståg på patrull, går om intet. Du har kanske helt enkelt inte resurser nog för en framgångsrik attack, visar det sig plötsligt. Annars är det bara att räkna bort egna grå (besättning) och/eller svarta (kanoner) kuber i matchande antal för att segra och knipa priset (alltid lite poäng, ibland också en juvel för den förste piraten). Sen kan man vända åter hem eller dra vidare till ett nytt ställe. Dina kuber kommer såklart inte att räcka hur långt som helst, så se till att få ut maximalt av det du har på din resa.

Under vissa förutsättningar kan en spelare få vara den som placerar ut de där överraskningarna i form av små soldat- eller kanonbrickorna för att försvåra attacker. Lägg ut extra starkt försvar på platser dit du inte tänkt åka själv för att jäklas med motståndarna, lägg brickor med nollvärde på platser dit du själv tänkt åka. Andra regler kan ge dig möjlighet att tjuvtitta på försvarsbrickorna...

Sjöfararfasen går till så att varje spelare placerar en av sina uppdragsbrickor på en destination någonstans på brädet. Sedan går man varv på varv runt, runt till dess att alla spelare placerat sina brickor. Allas brickor är numrerade 1-4 och placeras med siffran dold och nedåt. Nu ser alla var alla har möjlighet att utföra en handling, men sanningen är den att troligtvis inte alla kommer att lyckas med sina planer.

När brickorna vänds upp och avslöjar sina siffror kommer den som har uppdragsbricka 1 att få spela först på respektive plats, kanske sedan även den med en bricka #2 eller #3. De flesta platser ”tillåter” dock endast två framgångsrika attacker och dessa går alltså till de med de lägst numrerade uppdragsbrickorna. I händelse av likaläge avgörs turordningen av avreseordningen i hamnen, först ut till havs, förstatjing på attackerna.

Här finns således ett stort chans- och bluffmoment. De numrerade brickorna måste såklart inte spelas ut i ordning utan bara en per drag, välj själv vilken, deras värden är ju ändå dolda, hemliga tills vidare. Du kan därmed lura de andra att du tänker anfalla ett fartyg men spela ut en bricka med högt värde, och för dig själv alltså räkna med att INTE få anfalla, så att en eller flera andra också går till den platsen och offrar sina låga brickor. Och ger dig bättre möjligheter på annan viktig plats. Kanske tvingas motståndarna spendera män och kanoner på ett anfall där de egentligen inte tänkt slå till, kanske saknar de samma resurser så att du med din uppdragsbricka med siffran 4 ändå är den enda som lyckas nå framgång på platsen!

Som om allt inte vore lurigt nog finns här också möjlighet att få spela före även brickor med nummer 1 eller luras ännu mer med en extra bricka för ett spökskepp.

Genom att gästa handelsstationer i två av spelplanens zoner kan man byta till sig olika varor såsom kaffe, tobak, socker och indigo. Dessa saker är alltså det enda som du sparar och samlar över alla dina resor. Ju fler långa serier av olika varor du kan samla desto fler viktiga poäng kan du få i spelets slut. Men handel sker alltså på bekostnad av attacker mot städer och fartyg, och vice versa. Vad är bäst? Vad ger mest? Försök i alla fall att göra lite av varje, det betalar sig bra det också. Du får många sköna extrapoäng om du lyckas med både en attack mot en stad, ett fort och ett fartyg, men du måste vara framgångsrik under en och samma resa!

När alla fartyg nått hemmahamnen efter den tredje resan är spelet slut. Läs av rådande poängställning längs spelplanens kant, addera poäng från de senaste attackerna och öppna upp skattkistorna och avslöja hur många juveler och mängden guld och silver du samlat. Konvertera skattkistans innehåll till poäng och kora en segrare!

Francis Drake erbjuder en maffig spelupplevelse, komponenter av genomgående hög kvalitet, en liten fest för ögonen. Samla många vänner, fyll spelbordet med boxens innehåll och slå ihjäl några timmar på en spännande poängjakt.

Jag kan tycka att resurssamlandet i hamnen är spelets främsta del, en riktigt tuff men härlig utmaning. Utfallet av uppdragsbrickeplacerandet i sjöfartsfasen är dock till viss del helt slumpbaserat och erbjuder inte samma mängd svåra val. Du vet vilken mängd kanoner och män du har tillgång till, det är bara att kolla efter var du kan få mest för dem och gå dit. Ta dock i beslutet också hänsyn till vart du och övriga kan resa, vilka resurser konkurrenterna har samt rådande turordning. Dina bra planer kan tyvärr raseras med en slumpad försvarsbricka eller en enda starkare uppdragsbricka än din på fel ställe. Ja, somligt går det bara inte att ha kontroll över, tyvärr.

Så en betygstrea är rätt given, kanske rentav en stark en i partier med fem deltagare. Med färre konkurrenter blir detta helt enkelt inte samma fina kamp. Jag kan också tycka att sjöslagen är fighter som är avklarade väl raskt, på samma sätt som man lika snabbt avgör anfall mot andra platser. Alla plundringståg är över i en handvändning och ja, jo, det kan upplevas som fiffigt och smidigt, men kom igen, här kämpar man som en tok i förberedelsefasen, man skaffar sig kanske världens jättefartyg och seglar runt med många män och kanoner och så är hela sjöslaget avgjort genom att man vänder ett par brickor och ser om där står en 1:a, 2:a, 3:a eller 4:a typ. Något litet extra som skiljer mellan att anfalla en stad, ett fort eller ett större fartyg hade också varit välkommet. Ja, att flytta runt sin plastpjäs mellan öarna och samla in uppdragsbrickorna blir mest en pillig historia, ett mekaniskt ”städmoment” av spelplanen.

Spelet skall således ha såväl plus som minus, och hur tungt de skall vägas mot varandra beror väl mycket på utfallet av en spelsession. Har alla skoj och uppskattar merparten av vad spelet har att erbjuda, gruppen accepterar kanske långa stunder av funderande och slumpinslag, och en möjligen väl utdragen speltid, ja då är detta inte alls så dumt, om än inte alls perfekt. Hittar du sällan fyra spelkamrater, uppskattar inte det marina temat eller slumpmoment eller lång speltid, ja titta då bort.