Dungeon Twister: Prison (Ludically)


Fakta:
Antal spelare: 1-2 spelare
Ålder: Från 12 år
Speltid: 15-60 min
Innehåll: 8 rumsbrickor, 16 miniatyrfigurer, 2 startlinjer, 2 skärmar, 2 set brickor 8 figurer och 7 föremål, 2 x 16 spelkort, 8 hjälpkort, 10 action/poäng-brickor, 14 öppen/stängd port-brickor, regelhäfte. Därtill materiel för solospel: 32 figurbrickor, 32 figurkort, 6 föremålsbrickor, 8 rumskort, 3 tärningar, tygpåse, regelhäfte samt 8 extrakort för en spelvariant.
Konstruktör: Christophe Boelinger

Vi befinner oss i ett magiskt rike, inlåsta i en mekaniserad labyrint full med fällor, fiender och olika föremål. Här gäller det att få upp låsta dörrar, ta sig förbi avgrunder, bekämpa otäcka monster och ta sig ut med livet i behåll. Dungeon Twister: Prison är en omarbetad och utökad variant av det äldre spelet Dungeon Twister som jag när detta skrivs inte har testat.

Regelhäftets 20 sidor tillgodogör man sig lite i taget genom att som träning spela sig igenom fem olika scenarion, det ena något mer omfattande än det föregående.

I scenario 1 spelar man till exempel bara med 4 labyrintdelar som spelplan, använder endast 5 spelkort och 2 figurer var, och vinner genom att bara vara först med att få sina båda figurer ut på motsatta sidan spelbrädet, dvs. på motståndarsidan. Här är det således främst en fråga om att lära sig förflyttningsreglerna.

I scenario två spelar en spelare med tre figurer, den andra spelaren med en stark jätte och en Mekanork och härmed blir man alltså bekant med några nya spelkaraktärer. Upplägget är fokuserat på strid och varje spelare sköter nu 16 spelkort. En spelare måste få ut sin jätte ur labyrinten för seger, motståndaren vinner om denne istället får död på samma figur.

Scenario 3-4-5 bygger sedan vidare på ovanstående och presenterar ytterligare nya spelfigurer med olika egenskaper och fler föremål. Spelplanen ändrar utseende/växer och andra krav för seger dyker upp. I det sista spelläget (scenario 5) sköter alla nu åtta figurer var och labyrinten är dubbelt så stor som i början och späckad med föremål som ligger och skräpar här och där... Spring för livet, döda eller dödas!

När du sedan testat dig igenom allt detta kan du börja experimentera, sätta upp olika figurer mot varandra, designa labyrinten som du vill.

Dungeon Twister: Prison erbjuder mycket lite av slumpinslag, här vinner den som mest skickligt kan överblicka allt och fatta de smartaste av beslut. Både vad gäller förflyttning, utnyttjande av olika föremål och val av stridskort i olika attacker.

Varje spelfigur har sin styrka, förflyttningsmöjlighet och ev. specialförmåga och hur labyrinten ser ut syns när respektive spelplansdel nås och vänds upp. Sen går det förvisso att rotera bitarna för att göra allt lite annorlunda, få till bättre lägen själv eller försvåra för motståndaren, men det handlar ju inte om okontrollerbar slump.

En figur är expert på att dyrka upp låsta dörrar, en annan på att plåstra om skadade kamrater. Trollkarlen kan sväva över personer och avgrunder och den otäcka bansheen skriker så mycket att fiender kan tvingas backa bakåt, kanske rentav ned i en avgrund?! Och sen finns här som sagt fler karaktärer.

Ett inledande parti med få kort och pjäser spelas såklart ganska raskt, ju fler pjäser och regler desto mer tidskrävande blir utmaningen. Sen är alltså mycket beroende av hur och hur bra man spelar.

Tja, det var väl kanske helt okej det här, Dungeon Twister: Prison. Reglerna är trots allt inte alltför omfattande och spelfigurerna är rätt snygga plastskulpturer helt i gul eller turkosblå nyans. Och som sagt, själva spelutmaningen påminner mer om ett strategispel än något annat.

Men som ett strategispel betraktat finns det ju än mer lättillgängliga och utmanande spel att välja. Sådana man enklare kan överblicka, sådana med smidigare regler och mindre prepareringpyssel inför ett parti. Och som ett upptäckarspel och ett race genom en labyrint och en massa korridorer, ja även där kan man ju tänka sig andra alternativ (t.ex. Escape, Drakborgen osv).

Så detta är i sig helt okej, men ändå inte så mycket bättre, snyggare, mer utmanande eller roligt än att jag lika gärna kan spela en hel räcka andra spel med liknande teman eller upplägg istället. Kanske krävs lite väl mycket pyssel för ett 2-personersparti och rätt troligt blir detta som bäst med en och samma kamrat som motståndare hela tiden. Det tar som du förstår tid att lära upp en ny motståndare från noll...

Sedan kan man ju greppa regelhäfte #2 och kolla vad det erbjuder; jo fem sidor ytterligare mer avancerade regler för Dungeon Twister-veteraner, företrädesvis med fokus på kombinationer med tidigare utgivna expansionsset till spelets första utgåva.

Dessutom hittar man också hela 13 sidor regler om hur man spelar spelet ensam! Och då blir det dags att plocka fram mer spelmaterial som man tidigare inte använt ur boxen, 40-50 spelkort, tygpåse, tärningar etc. I grund och botten spelas nästan allt på samma sätt som för 2 personer men något extra måste ju till när ingen annan sköter motståndarpjäserna och dessas aktiviteter.

På spelkorten listas nu respektive figurs prioriteringar i olika situationer och ibland drar du en bricka ur en påse, ibland måste du slå en tärning. Så även om spelet fortfarande i mycket ringa grad involverar slumpen är den nivån ändå något förhöjd i ett ensamspel.

Dungeon Twister: Prison når i mitt tycke precis upp till ett medelbetyg. Det är lite för omfattande och omständligt i förhållande till vad det gav mig spelglädje och spänning. Men det är min uppfattning, smaken är som bekant som baken och detta är kanske ditt nya favoritspel?