Don Quixote (Pegasus Spiele)


Fakta:
Antal spelare: 1-4 deltagare
Ålder: 8+ år
Speltid: 20-30 minuter
Innehåll: 4 spelbräden, poängbräde, 4 poängsummeringskort, 4 x 24 brickor, 4 markörer, 24 positionskort, regler
Konstruktör: Reinhard Staupe

Don Quixote är ett lättsamt och snabbspelat brickläggningsspel för en eller flera personer. Du kan spela ensam eller mot en, två eller tre vänner. Faktum är att om det bara funnits fler spelkomponenter kunde ni ha varit hur många deltagare som helst utan att själva spelupplägget förändrats, Don Quixote bjuder nämligen på minimalt med spelarinteraktion. På ett sätt kan man knappast ens kalla detta ett sällskapsspel. Här sitter var och en med sitt alldeles egna pussel och försöker att få ihop detta på bästa sätt. Först när allt är över börjar man bry som om de andra deltagarna, och då endast för att jämföra sina poäng.

Nu kan det kanske låta som att jag ogillar Don Quixote, men så är det inte alls, rentav tvärtom. Detta är ett bra spel (pussel!), lättillgängligt och som sagt passande för valfritt antal tävlande, var bara beredd på att upplägget kan kännas annorlunda. Don Quixote är en ganska tuff utmaning!

Spelet skall spelas, eller rättare sagt pusslet skall läggas, på ett bräde med 24 rektangulära fält. Varje spelares bräde omfattar tre rader (1-2-3) och åtta kolumner (A-H), alla har varsin identisk uppsättning med 24 brickor att leka med och här finns en gemensam kortlek med 24 olika kort, naturligtvis ett kort för respektive spelplansfält.

Börja med att vända upp ett spelkort för att se på vilket fält allas bricka för 6-poängsslottet skall placeras. Sådär ja, nu har alla lagt sina slott på samma ruta på spelbrädet, nu har ni något att utgå ifrån.

Upprepa proceduren. Vänd upp ett nytt kort och lägg er bricka för slottet värt 4-poäng på matchande plats. Nu har alla spelare täckt två av sitt brädes 24 rutor med två olika slott.

Blanda resterande 22 brickor framför varje spelare med baksidan uppåt. Vänd sedan 9 av dem så att du ser vilka 9 brickor du har att spela med i första fasen. Samtliga brickor avbildar nu på sant Carcassonne-vis vägar som löper över och ut från brickorna på olika sidor, och därtill riddare, kyrkor och/eller väderkvarnar.

Vi behöver kanske inte gå in exakt på hur poängen förtjänas men enkelt uttryckt är det såklart bäst att ha brickornas olika vägsegment ihopkopplade i fullt fungerande vägar. Du vill naturligtvis binda samman hela regionen till ett samhälle där allt hänger ihop. Skall du få poäng för dina slott måste du ha ett antal riddare placerade så att de kan nå slottet/slotten via vägarna, du vill ha sträckor där kyrkor är sammanbundna med andra kyrkor och väderkvarnar med andra väderkvarnar. En ensam väderkvarn eller kyrka längs en viss väg är inte värt något alls, två av samma är värda ett poäng styck, tre eller flera som hänger samman betyder två poäng per byggnad!

Sedan behöver du såklart försvara ditt område. Du behöver ställa ut riddare som vakter i spelbrädets ytterkant om du har vägar som löper ut över kanterna på ditt spelbräde!

I spelets första fas spelar man med de nio uppvända brickorna, en i taget. För fas två vänder man upp 7 nya brickor och därefter har man bara 6 brickor kvar för sista fasen. En av dessa brickor skall läggas åt sidan som den bricka du måste placera allra sist, men du får såklart vända på den och se hur den ser ut så att du kan göra allt du kan för att få den att passa in.

Inför varje utspelad bricka drar någon ett kort från den gemensamma kortleken för att se var ni alla skall placera valfri bricka av de ni har uppvända framför er. Blir det A3, C1, D2, E2, G3 eller någon annan plats? Alla deltagare bygger därmed på exakt samma plats på sina bräden vid varje given tidpunkt, det som skiljer sig åt är således vilka brickor ni vänt upp och har tillgängliga, och vilken av dessa ni väljer att spela ut.

Det är som du förstår inte alldeles lätt att få alla vägar att hänga ihop. Lyckligtvis har du ändå viss möjlighet att ta viss kontroll över situationen. Dina brickor är rektangulära och har kanske sina vägar, riddare och byggnader på olika sidor. Du får rotera dem 180 grader om det skulle förbättra läget.

Trots det spelar förstås slumpen en stor roll i Don Quixote. Du blandar dina brickor och väljer att vända somliga på måfå. Ni slumpar fram den ordning i vilken ni skall bygga upp er region. Men ändå, vad gör väl det i ett spel som detta. Med den korta speltiden är det bara att blanda om brickorna och spela ett nytt parti om det första inte skulle gå din väg.

Spelar du ensam tävlar du förstås bara mot dig själv och själva spelet i en kamp om att försöka få så många poäng som möjligt. Ja, det är naturligtvis det viktiga även i ett flerpersonersparti. Den som fått mest poäng efter det att alla brickor spelats ut vinner!

Don Quixote är festligt och svårt, men framförallt annorlunda. Det är enkelt att komma igång med, men erbjuder kanske inte det mest interaktiva spelupplägget som sällskapsspel betraktat. Betyget får stanna vid en hyggligt stark trea. Här erbjuds mycket underhållning i en liten förpackning.