Diabolo (Amigo)


Fakta:
Antal spelare: 3-5
Ålder: 8+ år
Speltid: 30 min
Innehåll: 80 spelkort, regelhäfte samt poängblock
Konstruktör: Michael Schacht

I Diabolo gäller det att vara smart och försöka få korten i dina bästa färger att bli värda många härliga pluspoäng. Kort i resterande färger vill du förstås att de skall bli värdelösa eller kanske ännu hellre ge minuspoäng till motspelarna! Här gäller det att försöka styra de olika färgernas värde genom listiga kortplaceringar. Detta är ett härligt mycket elakt, kvickt kortspel.

Vänd upp de fem Himmel/Helvete-korten och lägg dem i en rad på spelbordet, ett kort ovanför ett annat. Nu ligger där ett rött, ett gult, ett grönt, ett lila och ett blått kort. Varje spelare får sex kort på handen och dessa är en blandning av olika sifferkort med värde 1-5 i ovannämnda färger. Resten av spelets sifferkort läggs i en draghög på bordet, lätt åtkomlig för alla deltagare.

Nu skall varje spelare i sitt drag först dra ett nytt kort från draghögen, därefter spela ut ett av sina kort på bordet och så går turen till nästa spelare. Det utspelade kortet i en viss färg läggs bredvid motsvarande Himmel/Helvete-kort, på endera sidan. På Himmel-sidan av kortet om man vill att just den kortfärgen skall generera pluspoäng vid poängräkningen, på Helvete-sidan om man siktar på att spelkorten i färgen skall ge minuspoäng. Just i detta läge kan man såklart inte veta säkert om det blir just plus- eller minuspoäng, spelet är ju långt ifrån klart, men man kan ju göra sitt till för att önskvärt scenario skall inträffa. Vartenda utspelat kort är ett steg framåt mot att avgöra en viss färgs värde.

Nästa spelare fortsätter på samma sätt; denne drar ett kort från draghögen och spelar ut valt kort från handen bredvid ett Himmel/Helvete-kort i samma färg. Utspelade kort på en specifik Himmel/Helvete-rad får vara maximalt fem till antalet och på ingen sida får där finnas fler än max tre kort, så tre på ena sidan, två på den andra, det är vad som gäller. När två av de fem Himmel/Helvete-raderna/färgerna blivit kompletta, dvs. omfattar fem utlagda kort vardera avslutas partiet genast och poäng räknas för samtliga färger. Och det är här själva klurigheten med spelet kommer in.

I mitten finns alltså de olika Himmel/Helvete-korten, på ömse sidor om dessa allt mellan noll och tre utlagda kort. För varje färg/rad summeras nu värdet på korten på respektive sida. Korten hade ju som du vet värde 1-5. Är kortens värde störst på Himmel-sidan utdelas pluspoäng för denna färg, dominerar Helvete-sidan (i värde, inte nödvändigtvis antalet kort) innebär just denna färg minuspoäng. Väger kortens värde lika på de båda sidorna blir kort i denna färg värdelösa. Ja, så nu handlar allt om vilka kort man har kvar på hand, hur många, i vilka färger och med vilka värden.

Säg att vi poängräknar röd färg där positiva poäng utdelas. Alla spelare summerar värdet av sina röda kort på handen. Den spelare som har högsta värdet får sin totalsumma i poäng, resterande spelare blir i denna färg helt utan poäng. Därefter skall poäng utdelas för t.ex. blåa kort. Samma sak här, plus- eller minuspoängen ges till den vars blåa kort på handen har störst summa. Och så räknar man vidare, färg efter färg.

En gång under poängräkningen kan en spelare innan avslöjandet av sin korthand säga att denne vill försöka dubbla sina eventuella poäng i en viss färg och nyttja sitt dubbleringskort. Är man då den spelare som har högst summa dubblas poängen. Skulle man chansa och sedan inte vara högst går dubbleringskortet förlorat.

Reglerna säger att man spelar lika många omgångar som antalet deltagare innan det hela är avgjort. Och det gör man gärna. Diabolo är rätt festligt och får en stark trea i betyg.