Deus (Pearl Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 spelare
Ålder: 14+ år
Speltid: 60-90 min
Innehåll: 4 spelbräden, 96 spelkort, startspelarkort, 25 x 4 träpjäser, 7 tempel, 7 dubbelsidiga terrängbräden, 84 mynt i tre olika valörer, 59 poängbrickor i fyra olika valörer, 20 x 4 resursbrickor, regelhäfte
Konstruktör: Sébastien Dujardin

Deus är spelet jag hade velat gilla lite mer. Reglerna är tydliga och enkla, spelbrädet rätt snyggt, spelpjäserna i trä och spelkorten helt okej. Här finns ett kortleksbyggarmoment med successivt allt fler moment att spela sig igenom, här handlar det om areakontroll och ett race på själva spelplanen. Här finns möjligheter att med små medel få i alla fall somligt att bli något annorlunda i varje parti. Men ändå... Ah, jag spelar några turer i ett första parti och känner mig inte överdrivet övertygad eller underhållen.

Jag läser om reglerna, bygger en helt ny spelplan, blandar om korten extra noga och spelar ett nytt parti. Samma känsla kommer smygande igen. Jag spelar än en gång, tvingas inse att Deus är ett helt okej spel, bra mycket bättre än somliga, men samtidigt inte så fantastiskt att jag vill spela det igen och igen. Med det sagt räcker komponenterna, spelupplevelsen, ja helheten till ett medelbetyg, men inte mer. Kanske rentav att betygstrean går något lite åt det svagare hållet. Jag tycker att slumpinslaget är väl starkt och riskerar att ta bort en hel del av charmen och spänningen med spelet. Slumpen kan komma i vägen för både taktik och strategi och det känns helt fel i ett spel som detta. Du får sitta och fundera mycket kring möjliga vägar framåt bara för att kanske se allt bara avstanna, helt rasa ihop, på grund av spelkort du aldrig får... Sånt är aldrig kul. Men ibland går det ju vägen, så... tja, medelbetyg alltså.

Den gemensamma spelytan byggs upp av ett antal brickor i sin tur uppbyggda av 7 cirklar, cirklar som var och en representerar en viss typ av terräng. Blått är såklart sjöar, gult är åkermark, grönt är skogar och rött är träskområden. Svartgråa cirklar är berg och de bruna är byar med barbarer! Usch.

Samtliga typer av terräng finns på alla brickor, två fält är sjöar. Alla brickorna är dubbelsidiga och det som varierar är de inbördes platserna för terrängtyperna och hur du sedan lägger brickorna intill varandra för att skapa den kompletta spelytan.

På de här olika cirklarna kommer spelarna nu att spela ut sina respektive spelpjäser som finns i 6 olika former. Alla har tillgång till 3 olika sorters hus, en figurpjäs som utgör arméer och en samling båtar. De sistnämnda är de enda pjäser som får placeras på blå områden, sjöarna.

Varje deltagare kan komma åt max 5 pjäser av respektive sort, men inleder spelet med endast två av varje typ redo för spel. Vill du senare ha fler måste du kasta dina spelkort, men så som det här spelet är uppbyggt så gör du det nog gärna. Och ofta.

Den sjätte typen av spelpjäser att leka med är vita tempel som alla kan slåss om att få använda. När ett visst antal av dem står på brädet är spelet slut. Ett annat sätt att få ett parti Deus att ta slut är att spelgänget jobbar på att besegra alla barbarer. Ett barbarområde anses invaderat när samtliga cirklar som omgärdar en brun by är försedda med i alla fall varsin spelpjäs, där minst en av dem måste vara en armépjäs, en figur. Det är personen med en armé runt byn (eller totalt sett flest arméer) som tar poängen för densamma.

Man får bara ställa fartyg på blå ytor, men på alla övriga terrängtyper kan det placeras hur många andra pjäser som helst, de måste dock alltid tillhöra en och samma spelare, så först till kvarn. Man startar dessutom alltid utplacerandet av pjäser i utkanten på spelplanen och därefter hamnar varje efterföljande pjäs i anslutning till en annan egen (dvs. exakt på samma cirkel eller precis intill på ett ledigt område). Så på så sätt är detta alltså ett race om att få kontroll på de bästa/viktigaste cirklarna.

Undantaget planer på en attack på en by med barbarer är det spelkorten som anger var det kan vara bäst att placera sina pjäser. Och kanske också exakt vilken typ av pjäs som står bäst var. Och hur många pjäser som bör stå på varje cirkel.

Ja, du kan få en viss förmån för varje cirkel där du t.ex. har två pjäser (av någon sort) eller kanske tre pjäser, eller fem. Med en armé någonstans kan du få anfalla en närliggande annan spelare och du kan få något slags resurs om du t.ex. har fabriker på brädet. Ställ fabriken på åkermarken för att få en gul vete-bricka, på skogen för att få en grön markör för trä, på berget för att få grå sten eller träskområden för att få röd lera.

Utöver de här fyra olika resurserna behövs också pengar, och med rejäla mängder av allt detta har du vad som krävs för att kunna spela ut och aktivera dina spelkort. En resurs eller flera, och/eller pengar, är priset du betalar för att få ett nytt kort i spel. Du får alltid endast spela ut ett enda kort i din tur (och du har oftast fem på handen, så välj med största omsorg) men beroende på var du spelar ut det kan du få en mängd olika saker att hända.

Utspelade kort lägger du löpande sorterade efter färg i olika kolumner framför dig. Du kommer att spela med blå, gula, röda, gröna, bruna och lila kort. Lila kort involverar tempel, ger dig troligen viktiga poäng framöver, driver fram spelets slut och kräver att du har ett eller flera av alla andra kortfärger i spel. För övriga färger och spelkort gäller att en viss typ av spelpjäs måste ut någonstans på spelbrädet och att kortets effekt sedan verkställs.

Har du ingen sådan pjäs kvar kan kortet inte spelas ut och aktiveras, på samma sätt som det alltså också kräver någon resurs och/eller pengar. En saknad resurs kan annars ersättas med fyra mynt. Sagolikt dyrt om du frågar mig, men ibland helt nödvändigt.

Ja, spela ett blått kort (och betala priset) och få ut ett skepp, spela ett grönt kort och ställ ut en fabrik, ta ett rött kort för en armé, ett lila kort för ett tempel osv. Med undantag av skeppen får alltså alla andra pjäser placeras fritt, oberoende av terrängtyp. Luras inte att tro att dina fabriker som påverkas av gröna kort måste placeras på gröna skogar, eller att röda kort för arméer automatiskt för armén till de röda träskfälten. Nej, ställ dem där du får och vill.

Ja, välj ditt kort, betala priset, ut med en pjäs, läs ditt korts effekt och inhämta belöningen – pengar, resurser, en spelpjäs, poäng. (Det är naturligtvis den som fått flest poäng som vinner!)

Här kommer nu det lite fiffiga med kortkolumnerna. Med varje nytt spelkort som adderas överst i kolumnen för respektive färg triggas samtliga underliggande spelkort igång också, i tur och ordning, nerifrån och upp. Ditt första kort i varje färg kommer alltså att ge en effekt var gång ytterligare ett kort i samma färg kommer i spel. Hela partiet igenom. Ja, så får du igång din spelmotor. Har du ett par riktigt bra gula kort framför dig, spela ut ett nytt för att få parets förmåner på nytt. Osv.

Detta innebär såklart att varje omgång för en viss spelare tenderar att bli allt längre och längre, ta mer tid i anspråk, ju fler kort denne har att läsa och så att säga spela av. Och här kommer alltså slumpen in. Tänk om du nu bygger upp din strategi på att så ofta som möjligt få igång din kolumn med blå kort, eller bruna kort eller båda, för att på så sätt kunna fylla på med pengar, pjäser, trä, lera eller något annat bra att ha – och så har du otur med korten... De där blå eller bruna korten du vill åt, ja måste ha, kommer liksom aldrig, de hamnar hos motståndarna. Du drar bara lila kort, eller gröna eller gula. Aj då, ja då får du aldrig något mer av korten i den där blå eller bruna kolumnen. Du måste helt enkelt bygga annat och nytt inom en annan kortfärg.

Det kan bli surt om alla de ”rätta” korten hamnar hos någon annan som får ihop bra kortserier, när man själv inte har något som passar. Här sitter du med gott om t.ex. fabriker och båtar som pjäser att använda och så är alla kort du drar sådana som kräver arméer eller civila byggnader du just nu inte har och/eller kräver resurser du saknar för att kunna användas.

Ja, av dina kort på handen kan du i somliga lägen snabbt glömma somliga som här och nu är helt omöjliga att få i spel. Du får istället fundera kring de övriga, men det är inte alltid så enkelt. Vilket av dem är bäst just nu? Skall det bli det allra första gula kortet eller är det bättre med ett tredje grönt? Vilket ger mest? Vilket är kan vara viktigast på sikt?

Olyckligtvis kan det ibland bli så att någon spelare verkligen måste sitta och fundera länge, länge på alla de möjligheter som står till buds. Då blir Deus lite segt, partiet långdraget. Och med det här upplägget där var och en samlar sina kort för sig själv förstår du att mycket egentligen handlar om ensamspel. Med undantag av någon enstaka attack på barbarer här och där (som du faktiskt inte ens är tvungen att utföra) erbjuder Deus inte mycket till interaktion spelarna emellan.

När man sitter mitt emot varandra kan man kanske inte ens se vilka korteffekter motspelarna samlat ihop och plötsligt sitter man där när en lång kortkedja med olika händelser dras igång och ger fienden rejält med nya saker.

Lyckligtvis finns det ett sätt att ändå till viss del komma vidare när helt fel kort dyker upp. Du kan slänga spelkort och byta ut dem. Å andra sidan kan du även sitta där med en handfull superbra spelkort som du skulle vilja spara men tvingas ändå kasta dem för att du helt enkelt måste ha något annat ännu viktigare omedelbart.

I din tur gör du alltså en av två saker; spela ut ett kort från handen och placera en pjäs på spelplanen (du måste ha träpjäs och betalningen redo) ELLER släng ett eller flera kort för att få en annan effekt; alltid minst lika många nya kort, men också en ny spelpjäs, pengar, resurser, poäng. Det är lite olika beroende på vilket/vilka kort du slänger. Det är kortet som hamnar överst i kasthögen som avgör din finala ersättning.

Så Deus är en knivig balansgång mellan att spela ut kort för att få pengar och pjäser, resurser och poäng och att både ömsom tvingande och ömsom frivilligt kasta korten för att i princip få exakt detsamma. Men då kanske i annat antal, av annan typ osv.

Spelkorten i Deus kunde väl ha varit snyggare (fast bilderna täcker du ju faktiskt över...), speltemat med gudar känns lite påklistrat, det kan bli långdragen väntan när någon funderar länge (kanske bara för att sedan kasta korten) och det är som sagt inte mycket till interaktion deltagarna emellan. För att då inte glömma ett starkt slumpinslag. Ja, det är väl saker jag listar på minuskontot.

Allt annat är väl positivt nog för att helheten ändå skall belönas med ett medelbetyg. Deus är trots allt inte ett dåligt spel, men jag hade hoppats på något mer (saknar känslan av ett wow!) och jag har ju ändå smakat på än bättre spel som mer troligt plockas fram före Deus igen.