Dead of Winter (Plaid Hat Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-5 deltagare
Ålder: 13+ år
Speltid: 60-120 minuter
Innehåll: ca 330 kort av olika typer, 114 små brickor för olika saker (mat, skador etc.), spelbräde, 6 extra platsbräden i papp, 5 referensark, 30 zombies + 30 spelkaraktärer som pappfigurer med tillhörande plastfötter, 30 vanliga tärningar, specialtärning, regler
Konstruktörer: Isaac Vega & Jon Gilmour

Dead of Winter kommer i en box full med spelgodis. Det går inte att klaga på vare sig innehållets kvalitet, utformning eller omfång. Tvärtom bjuds här på sådana mängder med unika kort att det nästan blir för mycket att hålla reda på, sortera och blanda inför spelstart och städa upp efteråt. Å andra sidan skänker de här kortvolymerna rejält med livslängd och variation åt spelet. Aldrig lär ett parti bli likt ett annat. Du kan överraskas gång efter annan, upptäcka nya möjligheter och utmaningar och till viss del skräddarsy svårighetsgraden och speltiden.

Här finns hela 30 olika spelkaraktärer, var och en unik med namn, utseende och färdigheter. Varje spelare startar spelet med att kontrollera två av alla dessa personer, sedan kan under spelets gång dessa individer stryka med så att man framöver får spela med färre karaktärer. Eller också dyker det upp nya personer att ta ansvar för så att man plötsligt sköter både tre och fyra överlevare!

Överlevare ja, ja det är ju vad Dead of Winter handlar om, att få överlevare efter en zombieapokalyps att leva vidare ett tag till. Varje dag är en kamp för att hitta mat, mediciner, verktyg, bränsle, vapen och annat som behövs. Och så gäller det förstås att hålla de levande döda på avstånd. Zombierna som bankar på dörren är kanske inte alltid förfärande många, de kan utgöra ett reellt men hanterbart problem. Fast lämna dem ifred för en stund och de samlas i större antal…

Ja, allt ovanstående är viktigt och måste hanteras men olika saker är såklart mer trängande vid olika tillfällen.

Dead of Winter är ett samarbetsspel där alla (nåja, kanske inte) strävar mot samma mål. Samtliga karaktärer som spelarna sköter är i grund och botten medlemmar av samma kollektiv med ett övergripande mål. Spelarna har inför spelstart valt ut ett sådant målkort av totalt tio olika dubbelsidiga att välja bland. Olika kort erbjuder förstås olika utmaningar, är olika svåra och tidskrävande och har olika startförutsättningar. Här kan ett parti nu handla om att spelarna skall samla ihop flera doser mediciner, döda X antal zombies eller något annat.

Lyckas spelarna med det ser tillvaron rätt ljus ut, fast resan dit kommer att ha varit mer komplicerad än så. Utöver ett gemensamt mål för alla spelet igenom kommer varje spelrunda att erbjuda sin egen unika utmaning, ett mer kortsiktigt mål. Det kan t.ex. röra sig om att spelarna måste finna 3 extra portioner mat (över det behov som faktiskt är tvingande var omgång!), fyra extra dunkar bensin eller något liknande. Det kan såklart vara kärvt att offra sina förnödenheter för ett visst kortsiktigt mål när de så väl behövs för den övergripande utmaningen.

Ja, utöver gemensamt mål med hela partiet och de nya uppgifterna varje spelrunda, kämpar spelarna mot både klockan och en sjunkande moral. Moralen sjunker såklart var gång maten tryter, en spelkaraktär dör osv. men kan motverkas av vissa kort och mycket lyckosamma små miniuppdrag. Skulle någon av spelmarkörerna för spelomgång och/eller moral nå värde 0 är dock spelet genast slut.

Har man då alltså inte lyckats klara det övergripande målet är allt över och förlusten grinar alla i ansiktet. Men säg att ni klarat det övergripande målet, tro för den skull inte att segern är i hamn. Nej då, här är situationen långt mer klurig än så. I Dead of Winter finns inte bara ett gemensamt mål och mer eller mindre frivilliga gemensamma miniuppdrag. Varje spelare får inför spelstart dessutom två egna hemliga uppdrag. Det kan vara saker som måste samlas, kort som måste innehas, situationer som måste inträffa etc.

Dessa högst personliga uppdrag måste också vara fixade för en riktig seger! Ibland kan de här personliga målen självklart vara i konflikt med gruppens gemensamma. Säg att gruppen behöver mediciner som mest troligt kan hittas på sjukhuset och att du personligen också måste hitta vissa böcker som säkerligen kan påträffas i ett bibliotek, ja hur gör du då? Gruppen uppskattar såklart inte att du inte letar mediciner utan drar iväg för att kolla på böcker…

Ja, det är lätt hänt att din lojalitet ifrågasätts. Och det kanske med rätta. Det finns nämligen en möjlighet att spelsällskapet hyser en förrädare, en spelare vars uppgift är att sabotera, någon med ett mål som är så skiljt från gruppens att denne jobbar bäst på egen hand. Japp, ett av de personliga uppdragskorten kan låta meddela att du skall spela förrädaren. Så på ett sätt är detta kanske, kanske inte ett rent samarbetsspel. Vem vet?

Spelarna kan kräva en omröstning för att tvinga en misstänkt förrädare ut ur kollektivet, men tänk om den som kanske tvingas bort på riktigt verkligen är oskyldig!

Ingen kan säga att tillvaron nu för tiden är enkel, nej sannerligen inte. Allt är en kamp. Men förhoppningsvis (kanske, kanske inte) vill ni samarbeta… till en viss gräns, förrädare eller ej…

Spelarna har den relativa tryggheten i Kolonin, en rymlig hemvist rätt väl skyddad. Det krävs en hel hjord av zombier innan personer här skall behöva frukta för sina liv. Tyvärr är ju Kolonin rätt väl utforskad. Spelare måste ge sig av till (upp till) sex andra platser för att leta förnödenheter och därmed utsätta sig för fara.

Polisstationen, Bensinmacken, Matbutiken, Skolan, Sjukhuset och Biblioteket har alla diverse saker att erbjuda, både vad gäller utrustning och faror. Spelarna har varandra, olika vapen, olika specialförmågor och utrustningskort till sin hjälp. Och tärningar…

Oftast en tärning mer än antalet karaktärer man sköter. Slå fram så många ögon som möjligt för att ha bäst odds för att dina spelpjäser skall kunna göra allt de vill. Olika personer var ju som sagt olika skickliga i att hantera vapen, leta efter saker osv. Med ”fel” tärningsslag är dina handlingsmöjligheter begränsade. Men med eller utan bra tärningar finns här ändå dryga tiotalet saker du kan ägna dig åt i din tur. Något måste väl ändå kunna vara ok?

Du letar föremål, samlar in mat, bidrar med diverse nödvändiga saker, dödar zombier, bygger barrikader, förflyttar dig och mer. Kanske ger du dig till och med på en annan spelarkaraktär? Du kan slå en medspelare och sno dennes utrustning, men då står det kanske helt klart att det är du som är förrädaren, eller?

Varje förflyttning ut från Kolonin innebär ett risktagande, varje attack på en zombie likaså, även om de till synes är lätta att döda. Du kan smittas av något obehagligt, du kan få ett sår, en tillfällig skada eller något som bara växer sig värre… Samla tre sår och du är död! Så se till att du eller någon annan har medicin/första hjälpen tillgängligt… (Men vill någon verkligen använda den på dig?)

Kasta en specialtärning var gång du förflyttar dig eller har dödat en zombie. Det är alltid, spelet igenom 1/12-risk att du omedelbart avlider, offer för en okänd patogen, en fälla eller något liknande. Lyckligtvis kan du alltid spela vidare med andra karaktärer, men visst, ju fler döda spelfigurer från kollektivet desto mer sjunker moralen… Oddsen för att dra på sig ett besvärligt sår är förstås än vanligare…

Ja, det var en del av vad Dead of Winter har att erbjuda. Här finns sedan naturligtvis än mer spelkort, regler, hot och möjligheter. Allt sammantaget är detta ett fantastiskt atmosfäriskt spel med mycket stämning och känsla. Variationen är enorm, livslängden på spelet likaså. Utmaningen kan vara måttlig till riktigt svår. Spelet blir i mitt tycke bättre med tuffare mål. För somliga av de mer krävande uppgifterna kan speltiden bli förlängd, men här finns som redan sagts en blandning av olika uppdrag. Det går att få det riktigt svårt med kort speltid också, det är ju bara att försöka klara utmaningen på färre spelomgångar.

Spela utan förrädare, spela med färre personliga mål, låt inte spelare vars karaktärer dör få spela vidare etc. Ja, här kan spelupplevelsen skräddarsys.

Med ett sådant här spel vill man egentligen bara ha mer, men jag känner ju också att somligt redan är lite för mycket. De unika korsvägskorten (80 stycken) som dras ett inför varje spelares egna drag kan erbjuda en hel del nytt och spännande, men alltid bara under vissa förutsättningar, förutsättningar som oftast inte inträffar. Det är kanske meningen att korten bara skall erbjuda något lite (eller mycket) extra någon gång ibland, men det är samtidigt en hel del jobb och repetitiva moment för väldigt lite i så fall.

En annan olägenhet är förstås den ständiga 1/12-risken att hela tiden dö och få plocka bort spelpjäs, kort, justera moral och få börja om med en ny figur. Kanske lite väl lätt att det inträffar lite för ofta… Zombiebekämparna i TV-serierna verkar ju kunna klara vad som helst utan att dö som flugor…

Nå, hur som helst, det är små invändningar på ett annars riktigt välgjort spel. Dead of Winter skall ha den starkaste fyran man kan tänka sig! Gillar du samarbetsspel och inte har något emot ett zombietema kommer Dead of Winter med en mycket stark rekommendation!