China (▄berplay)


Fakta:
Antal spelare: 3-5
Ålder: 12+ år
Speltid: 45 min
Innehåll: Dubbelsidig spelplan för 3-4 eller 4-5 spelare, 57 regionkort, 5 poängkort, 100 trähus, 45 emissarier, 1 kejsarpjäs, 9 poängmarkörer, 5 befästningsbrickor
Konstruktör: Michael Schacht

China är ett strategispel där du hela tiden måste vara uppmärksam på spelbrädets pjäser och samtidigt planera för dina egna kommande drag. Det är dock hela tiden de tillgängliga regionkorten (på handen, uppvända på bordet eller okända i draghögen) som avgör var du får göra dina drag och det kan väl till viss del anses begränsande. Samtidigt kan vissa kortkombinationer fungera som jokrar som låter dig bygga var du vill och med de 4 uppvända regionkorten att välja bland har du ju ändå goda möjligheter att kunna få de kort du helst vill ha. Så lite tur och mycket strategi är väl det som krävs för framgång.

Spelplanen avbildar ett kinesiskt landområde ca 200 år f. Kr. Ytan är uppdelad i nio regioner; två olika gula, två röda, två gröna, två orange och ett lila. Över regionerna löper slingrande vägar med små illustrationer av hus här och där. Det finns 4-8 hus/orter i varje region. På var och en av dessa platser får spelarna placera ut sina trähus och det får stå endast ett hus per ort, så först till kvarn. Den som har flest hus i sin färg i varje region får såklart mest poäng och den som längs vägarna kan få en sammanhängande rad om minst 4 hus får bonuspoäng.

Sen var det det här med emissarierna också. De skall också placeras ut i varje region och det får hela tiden finnas maximalt så många emissarier i en region som det finns hus i den färg det finns flest av i regionen. Om exempelvis gul, röd, grön och lila spelare alla placerat ut varsitt hus i en region, men blå spelare ställt ut två blå hus, så får det just nu finnas maximalt 2 emissarier (valfria färger) i samma region. Detta innebär förstås att så fort det kommer till nya hus i en region kan det ha blivit tillåtet att placera ut fler emissarier. Man tittar på vilka regioner som gränsar till varandra och för att få emissarie-poängen måste en spelare ha emissariemajoriteten i båda dessa regioner som skall poängräknas. På ett sätt löjligt enkelt men samtidigt minst sagt klurigt.

Ja, det var hur pjäserna skulle placeras på brädet för att ge poäng, nu till regionkorten. De bär förstås färg efter de olika regionerna. Gula kort innebär att en pjäs måste placeras i en av de gula regionerna, valfritt vilken, röda kort att man ställer pjäser i någon av de röda regionerna osvů..Fyra kort ligger hela tiden uppvända på bordet, redo att plockas av spelarna. Passar ingendera drar man okända kort från draghögen och hoppas på turen. På handen har alla spelare i varje drag tre kort. Placeringsreglerna är följande: Man får i eget drag bara ställa pjäser i en enda region. Man får ställa ut en pjäs om regionen är helt tom när draget börjas, två pjäser om någon redan ställt ut hus/emissarier. Man får ställa ut en pjäs per utspelat kort och du kan dessutom nyttja två identiska kort i en färg som en joker för att ställa pjäser i en region med en annan färg.

Exempel: Du nyttjar två gula kort för att ställa ut två pjäser i en gul region, eller kanske ett gult kort och två gröna kort (som en joker) för att göra samma sak. Så det finns en enkel kom-ihåg-regel 3-2-1. Du får använda upp till 3 kort för att ställa ut maximalt 2 pjäser i 1 region. Hus och/eller emissarier spelar ingen roll förutsatt att du beaktar ovanstående regler. I tilläggsregler ges möjligheten att utöka spelandet med neutrala befästningsbrickor i samband med utplacerandet av hus i städerna. Dessa kan ge dubbla poäng. China har enkla regler, det är lätt att komma igång men spelet erbjuder en rejäl utmaning om man siktar på många poäng.