Byzantium (Warfrog)


Fakta:
Antal spelare: 3-5 spelare
Ålder: 13+ år
Speltid: 2-3 timmar
Innehåll: Spelbräde, 4 armébräden, 60+60 stadspjäser, 6 tärningar, omgångsmarkör, 70 mynt, kuber i vitt, lila och orange, 8 orange stadsbrickor samt per person; 42 kuber, 4 markörer, 2 armépjäser, regler.
Konstruktör: Martin Wallace

Jag läser reglerna, finner dem omfattande men trots allt hyggligt förståeliga, inte fullt så hemskt krångliga som jag förväntat mig. Dessutom verkar de lockande, här verkar ju finnas ett rätt spännande spel, inte likt så många andra!

I spelet Byzantium råder krigsstämning mellan det bysantinska riket och muslimska araber. Det gäller att kontrollera städer och förbättra dessa, förstärka dessa. Ju förbättrade de är desto fler poäng blir de värda, ju mer förstärkta de är desto svårare blir det såklart för fienden att överta dem.

Det annorlunda men samtidigt rätt kittlande upplägget här är att varje spelare sköter både araber och bysantiner samtidigt. Man samlar poäng för båda lägren och måste balansera dessas framgångar hela spelet igenom. I slutet är det nämligen så att poängen för båda folken adderas till en slutsumma, men bara om ingendera sidan samlat poäng som är färre än hälften av den andra. Det är således tveksamt om man vågar satsa allt på ett kort och endast fokusera på enbart araberna eller enbart bysantinerna.

Å andra sidan är arabernas snabba erövring av Konstantinopel ett sätt att direkt avsluta spelet, ge den spelaren 5 starka bonuspoäng och dessutom bestämma att endast arabernas poäng skall användas till att utse segraren... Så med det sagt, satsa inte enbart på att slita för det bysantinska rikets folk, det verkar vansinnigt.

Byzantium handlar mycket om krig, mycket om små träkuber som skall flyttas mellan olika boxar på spelarnas egna spelbräden. Låt kuberna markera styrkan hos en armé, valda specialdrag, kontroll över städer, extra resurser osv.

Om ingen spelare framgångsrikt invaderar Konstantinopel rullar spelet på över tre omgångar där varje omgång består av tre faser. Fas 2 ger dig pengar för kontroll över städer men tvingar dig strax därefter att betala en slant för underhåll av dina arméer. Skulle du inte ha råd förlorar du både kuber och poäng! Man plockar också bort en del från en del fält på sitt spelbräde (nollställer somligt, typ) och gör sig klar för fas 3. Denna innebär egentligen bara att flytta omgångsmarkören ett steg och byta startspelare till den som passat först i actionfasen fas 1)

Och därmed är vi framme vid spelets största del där egentligen allt skall äga rum, spelarnas valda handlingar, actionfasen. Den kan i princip bli hur kort eller lång som helst. Här turas spelarna om att välja och utföra varsin handling till dess att de vill (eller måste) passa. De olika handlingarna kräver förstås en kub eller fler. Har du inga kan du kanske köpa dig fler. Så fas 1 pågår i princip till dess att alla saknar användbara kuber och/eller pengar.

Det finns 7 olika handlingar (A-G) att välja, där den tredje (C. Specialhandlingar) i sig erbjuder ytterligare ett val av 8 olika saker. Detta kan verka övermäktigt att greppa, vara för mycket att hålla reda på men nej, lyckligtvis är många av alternativen bara ”samma sak fast tvärtom”, dvs. en viss handling som i ena läget gynnar bysantinerna, i ett annat alternativ araberna. Man väljer en sak och det folk som skall gynnas, den sida man vill skall kunna tjäna in poängen, typ. Ganska logiskt, eller hur?

Handlingarna A-G är följande, beskrivet mycket kort bara så att du får en känsla för vad som kan ske, vad man behöver tänka kring.

A. Ta kontroll över en stad som har ett bra läge och representerar endera sidan av kriget. Detta kan ge poäng och pengar.
B. Förstärk en armé, eller båda, beroende på hur du har dina resurskuber fördelade. Välj också om placerade kuber skall tillhöra den reguljära standardarmén eller elittrupperna.
C. Specialhandlingar. Välj endera:
1. Inbördeskrig. Låt dina arabtrupper invadera städer som kontrolleras av någon annans arabiska soldater (alt. anfaller dina bysantinska trupper en bysantinsk stad som är någon annans).
2. Förbättra en stad (för att kunna få fler poäng).
3. Gör en attack med Bulgar-trupperna som rör sig över brädet, eller öka på deras styrka. De får attackera städer märkta med orange pilar och/eller städer sammanbundna med en Bulgar-kontrollerad stad. Bulgars är således en tredje part som kan attackera endera sidan för att ge poäng till den andra...
4. Förstärk en stad för att göra den mer motståndskraftig, öka dess försvarsvärde.
5. Ta över Kejsarrollen och dennes kejserliga trupper. Det ger poäng och extra resurser till den bysantinska armén.
6. Samma som nummer 5 ovan men nu tar man kontroll över Kalifen och dess motsvarande arabiska trupper.
7. Kontrollera den bysantinska flottan. Det dubblar kostnaden för arabflottans sjörörelser och mer...
8. Med kontroll över den arabiska flottan halveras dess sjöförflyttningskostnad.
D. Skatter. Placera kuber i detta fält på spelbrädet för att få pengar.
E. Bygg en kyrka alt. moské. Det kostar pengar men ger poäng!
F. Förflyttning och/eller attack!
Ja, det går att flytta över vanligt land, över öken och vatten. Det kräver lite olika resurser. Och vi skall väl inte dra stridsdetaljerna här, men en sida anfaller en annan. Man ser över kubantalet här och där, slår lite tärning, vinner eller förlorar staden, trupper...

Så ett slumpmoment kan fälla avgörandet, men sett till den mängd strider som skall till under ett parti så jämnar det kanske ut sig. Byzantium är rätt trevligt, men tyvärr, samtidigt ett sådant där spel som kräver ett antal spelare och därtill har en utdragen speltid. Vilket då förstås ofta kommer att begränsa möjligheterna att få spelet till bordet! Skall man bli bra på detta och lära sig bedöma alla möjligheterna, fundera ut vad som är bäst i olika situationer, så krävs det ju ett antal spelade partier...

Snygg tydlig spelplan, ett inte alls så dumt spel. Jag föredrar detta över Perikles, en annan Martin Wallace-speldesign, som jag uppfattar som än mer komplicerad.