Busungar (Alga)


Fakta:
Antal spelare: 2-5 deltagare
Ålder: 6-14 år
Innehåll: 1 spelplan, 1 tärning (1-1-2-2-3-3), 5 Busungar och en hund som spelpjäser med plastfötter, 60 runda marker (äpplebrickor resp. upprivna byxbakar), 64 kort, regler skrivna i locket
Konstruktör: Anders Jeppsson

Man kan undra om det är rätt och riktigt att ett barnspel handlar om att stjäla så många äpplen som möjligt från en trädgård, men visst, det här är Busungar och sådana brukar ju kanske inte alltid sköta sig ordentligt. Busungarna riskerar att bli påkomna av ägaren och utkastade ur trädgården eller rentav bli jagade och bitna av en ilsken hund, så jag antar att det ändå finns ett budskap här någonstans, en läxa att lära.

Min största invändning mot spelet rör illustrationerna på spelplanen, kort och brickor. Visst är de okej, men i mina ögon hade allt gärna fått se lite bättre ut och linjerna på spelplanen kunde ha varit tydligare. Fast ändå, i rättvisans namn, som barnspel fungerar Busungar tillfredsställande och det är väl det som skall räknas främst. Nog är upplägget rätt repetitivt, det handlar om att kasta tärning och flytta sin pjäs men ibland kommer ett draget kort att kanske sätta lite extra krydda till det monotona äpplepallandet…

Starta ute på gatan, på trottoaren. Ta dig in i trädgården och fram till det stora äppleträdet. Kasta tärningen på nytt och se hur många äpplen (äpplebrickor) du kan plocka på dig. Du får om du vill stanna tills du fått ihop maximalt 12 frukter, fler kan du inte bära, sen måste du ge dig ut till gatan och tryggheten igen. Först ute på gatan igen kan man sägas vara säker, då är pallade frukter officiellt dina och du kan vända på dina äpplebrickor och räkna dina poäng.

Under vistelsen i trädgården måste du dra ett kort var gång du passerar eller landar på en röd prick längs gångvägarna. Du måste också ta ett nytt kort när du slår med tärningen för att palla äpplen ur trädet och dessa spelkort visar oftast bara en måne som bevis på att ingenting händer, det är mörkt och endast månen ser dig begå brott!

Men ibland så händer det oönskade – äppleträdets ägare dyker ilsken upp och skrämmer iväg dig. Då tvingas du fly ut till gatan med andan i halsen, men kanske, kanske hinner du få med dig i alla fall något enstaka äpple. (Och så är det dags att försöka ge sig in i trädgården igen för att palla vidare!)

Har du riktig otur väcker du upp vakthunden som vilar i hundkojan och han kommer att skällande sätta efter dig. Den här jakten fortgår i trädgården tills hunden antingen fått tag i dig eller du lyckats fly över staketet, ut till gatan igen.

Skulle hunden hinna ikapp dig kan du glömma dina pallade äpplen och ställa in dig på att få ont i baken. Hunden biter dig och du tvingas ta en ”trasiga byxor”-bricka. Skulle du få fler än två sådana brickor är du automatiskt ute ur spelet och får springa hem till mamma för att få plåster i rumpan. (Eller skjuts till sjukhuset, hundbett är inte att leka med!) Lyckligtvis finns det kort som avbildar ett saftigt hundben du kan ge för att hålla hunden lugn vid sin koja.

Ja, det var väl det hela. In i trädgården och palla äpplen. Fyll famnen och fickorna och ge dig iväg med det du tagit. Och så in igen och fortsätt… Oftast går det bra, ibland jagas du ut ur trädgården av en gammal gubbe och/eller hans hund. Spelet fortgår på detta sätt tills trädets alla äpplen (äpplebrickor) plockats upp av spelarna. Flest sådana brickor med sig ut på gatan har vinnaren och denne är därmed traktens största busunge. Detta är Årets Barnspel 1986.