Ave Roma (A-Games)


Fakta:
Antal spelare: 2-5 spelare
Ålder: 12+ år
Speltid: 25 minuter/spelare
Innehåll: 25 vita arbetare (med klistermärken), 5 dubbelsidiga spelbräden, rund spelplan, 120 spelkort, 55 mynt, 5 inflytandekuber, 2 poängkort, 16 trämarkörer (brickor och kuber) vardera för 5 spelare, regler.
Konstruktör: Attila Szögyi

Nog ser det tjusigt ut, spelet Ave Roma, färgglatt och inbjudande. Både lockande och klart annorlunda med sin runda spelplan.

Sedan tänker man till, och testar också såklart, och då märker man förstås hur direkt olämplig den runda formen är. Oavsett var du sitter kommer merparten av spelytan att vara upp-och-ned för dig, svår att snabbt och tydligt överblicka. Särskilt som här placeras en mängd spelkort med ännu fler små, små symboler att ha full koll på.

Ja, blir det svårt att hålla många små symboler i huvudet (för att inte säga nästan omöjligt, man måste ofta konsultera förklaringarna i reglerna) blir det ju inte enklare upp och ned. Här har vi ett tydligt exempel på när design fått gå före funktion! En smärre skandal förstås, ett stort misstag!

Spelupplägget är annars motsvarande ett typiskt eurospel med worker-placement-mekanik. Ta hand om en bunt spelpjäser, ställ ut dem på olika platser och verkställ motsvarande effekt. (Det finns en fiffig twist kring detta men mer om den senare.)

Det runda spelbrädet erbjuder åtta olika områden att placera pjäser i, ditt personliga (och unika!) spelbräde ytterligare ett. Fast i realiteten är antalet platser såklart fler, det ryms givetvis inte bara en pjäs i ett visst område. I spel med 2 deltagare är det faktiskt uppemot nästan 30 olika pjäsplatser att kanske överväga, sedan ytterligare fler att slåss om i spel med än fler deltagare.

Naturligtvis går platserna åt enligt principen först till kvarn. I tur och ordning ställer alla ut varsin pjäs någonstans (och utför genast relevant handling på platsen) eller passar. Varje spelare förfogar över 5 pjäser, men om man inte vill (eller inte hittar en bra plats, eller har råd att utnyttja den etc.) behöver man såklart inte ställa ut dem. Det går att spara pjäserna till nästa runda (och dessutom få lite poäng för det) men fler än fem pjäser i en omgång har man aldrig. Det är förstås också så att man även tappar lite tid, kanske missar en möjlighet i så fall men det är ett val man gör. Självklart är det i regel oftast mest lönande att använda alla pjäser man har på brädet mest hela tiden.

Spelbrädets åtta områden kommer i lika många olika färger. (Vilken tur!) För extra mycket romersk känsla har de nämligen också olika namn. (Aj då!) Jag tycker tyvärr att de förvillar mer än de hjälper. Jag lyckas visst inte hålla isär Aedificator, Legatus, Aedilis, Quaestor, Propraetor osv. Tur att där fanns olika färger, som sagt.

I korta drag får man pengar i gult område. I den bruna får man resurser (spelet hanterar 6 unika resurser samt en övergripande överskottsresurs! Mer om dessa strax).

I vit zon idkar man handel, säljer sina resurser för pengar och/eller köper max 4 resursenheter.

I det svarta området finns alltid 5 byggnadskort att köpa (för pengar och/eller resurser) och i det röda området gäller nästan detsamma. Här finns 5 istället röda krigskort att införskaffa.

Det blå området ger dig resurser samt en möjlighet att påverka ditt inflytande på någon av fem olika poängskalor utspridda som ekrarna i ett hjul runt spelbrädets centrum.

Orange område befinner sig mitt på brädet och här finns möjlighet för pjäserna att vandra runt i en mindre cirkel för poäng och möjligheten att aktivera (1-5 stycken) personkort.

Personkorten skaffar man sig sedan i den gröna sektorn. Här ligger 5 (i likhet med svart och rött område) nu gröna kort med olika pris och effekter att köpa sig. Personkorten ger poäng i spelets slut men har också något slags specialfunktion. Vill man utnyttja denna funktion (som ofta gäller spelet igenom) måste man alltså satsa kraft på att göra något i den orange zonen ovan.

Och att göra något där kräver resurser. Och resurserna får man alltså i brun och blå zon (eller köper sig i vit). Eller kanske får via svarta byggnadskort, röda krigskort, gröna personkort...

Gör du förresten brun, vit eller blå handling påverkas ett av fem areakort. Den spelare som påverkar kortet första gången skjuter det en knapp centimeter uppåt på sin plats. Den som gör brun, vit eller blå handling för motsvarande kort en andra gång måste betala 2 mynt extra men vinner faktiskt kortet och tar det från brädet!

Utöver worker-placement-mekanik finns här ett kortsamlande moment också. Samla somliga kort i par med samma kortnamn, samla andra kort i grupper om 2-5 och/eller ta par av andra kort med liknande små symboler i övre vänstra hörnet, för att från ett matchande kortpar få den bonus som sedan avbildas i kortens övre högra hörn.

Åter andra gröna personkort kan såklart också ha som bonus att ge dig extra poäng för att samla många kort på olika sätt. Ja, många kort är det och blir det. De flesta ser du upp och ned! Och har små symboler som du måste kunna tolka eller måste leta efter i reglerna. Mycket plock och pyssel...

Tillbaka till pjäsplaceringsmomentet och de fem pjäserna som en spelare sköter. När spelet börjar har man en vardera av värde 1, 2, 3, 4 och 5. (Det kommer att ändras allt eftersom, men det kan vi prata mer om senare...) Olika värden på olika pjäser kan öppna upp mängder med möjligheter eller lika troligt begränsa dig enormt. I olika lägen och på olika platser spelar dina pjäsers siffror stor, stor roll. Vad sägs om följande?

På gult område där man får mynt får man pengar motsvarande 2x värdet på den placerade pjäsen, dvs 2 mynt eller kanske 10.

I svart, rött och grönt område där det ligger 5 kort i respektive färg kommer man åt somliga kort bara med vissa pjäser. Säg att ett visst kort får tas med valfri siffra på pjäsen, att ett annat kort måste tas med värde 1-4, nästa med 1-3, nästa med 1-2 och att det femte kortet kräver värde 1.

Detta innebär ju t.ex. att låga värden kan ge dig bra möjligheter till att kunna välja rätt fritt bland korten, samtidigt som låga värden på tärningarna inte ger dig mycket pengar. Om det nu var av intresse.

Brunt, vitt och blått område påverkar ju som redan nämnts något areakort. Ja, de fem areakorten på brädet är såklart knutna till respektive värde 1-5. Är du t.ex. på jakt efter resurser och bara har värde 4-pjäser kan du alltså bara få de resurser som visas på just areakort #4. Ja, vad är egentligen de mest nyttiga siffrorna på ens pjäser? Det kan såklart variera över omgångarna.

Finns där bra (byggnads-/krigs-/personkort du vill åt som kräver låga siffror? Behöver du absolut resurserna från kort 3 måste du ha en motsvarande numrerad pjäs. Vill du fylla på kassakistan skall du spela med värde 4-5-pjäser... Och så vidare. Klurigt som sagt, rejält utmanande.

Men det slutar inte där, långt ifrån. Ditt personliga spelbräde visar bland annat hur många resurser du har (0-3 stycken) av trä, sten, djur, vete, malm och vin. Ju fler desto bättre. Varje vara är värd (eller kostar) 1-3 mynt per enhet. Det är en fast och unik skala på respektive spelbräde.

Där ditt vin kostar (och är värt) 3 mynt, djuren 1, sten 1 och trä 2 kan det t.ex. vara vin 1, djur 2, sten 3 och trä 1 för en annan spelare. Alla köp- och sälj-affärer för en spelare sker utifrån den egna tabellen.

När du sedan har 3 (skalans max) resurser av något slag och får en till har du ett val att göra. Antingen tar du resursens unika värde i pengar (utifrån angivet värde på ditt bräde) eller får +1 som överskottsresurs. Ja, den där överskottsresursen är gemensam för de sex typerna av varor och kan samlas till värde 7. Så fort du alltså får en fjärde resurs av något slag kan den bli en extra överskottsresurs. Överskottsresursen kan i sig själv utgöra en tvingande kostnad att betala med för somliga kort.

Ditt personliga spelbräde visar också en skala för hur mycket du vandrat runt på det orangea området, dvs. hur många platser för gröna personkort du låst upp (och extra poäng du samlat).

Här finns också det nionde området för pjäsplacering (utöver de åtta olika på den stora spelplanen). Som en specialhandling kan man (ofta mot en kostnad) träna sina arbetare, få dem att fungera över ett bredare värde. Med andra ord, du kan träna upp en pjäs och få +/- 1-4 för dess värde.

Ja, vad finns det mer då?

Jo, en ta-tillbaka-dina-pjäser-mekanik som är det omvända till normal turordning. Sist går nu först och gör en handling, en aktivitet för att åter fylla på sitt pjäslager till 5 stycken numrerade pjäser för den kommande rundan. Det behöver inte alls bli 1-5 utan kan vara enbart 3:or eller bara ettor och femmor t.ex.

Tag samtliga pjäser från ett område på spelplanen, så att man får 5 eller färre pjäser. Eller ta en eller flera från en plats så att du sedan har exakt 5 pjäser. Växelvis gör man dessa återtagsmoment så att nästa runda kan starta med 5 nya pjäser för var och en, troligen med annan värdefördelning än vid spelstarten. Spelaren vars siffror summeras till lägst värde blir ny startspelare!

Här finns såklart mycket mer att säga om olika kort och kortsamlandet i olika korta och långa serier. Inte minst finns det ju det där med påverkan på fem olika inflytelseskalor, ett sätt att få rejält med extrapoäng i slutet. Men något lite kan ju den intresserade få upptäcka själv!

Ave Roma ja, ett spel jag visst själv var med och satte till världen genom en Kickstarter-finansiering. Var det rätt investering att göra kan man undra?

Ah, det är en svår fråga att besvara. Spelet erbjuder en rejäl utmaning. Här gäller det att överblicka mycket och tänka framåt. Det är nästan för många möjligheter och saker att fundera kring. Ave Roma är sannerligen en ”brain-burner”. Och sådana kan ta sin tid att spela, och kräver också likasinnade för att verkligen uppskattas. Har man de vännerna, och uppskattar man utmaningen och mängden med information, så kan detta landa väldigt väl. Om inte, nja, då blir det nog bara för mycket, av precis allt.

Allt är sannerligen rätt snyggt, de numrerade pjäserna med dess många olika möjligheter ett fantastiskt spännande inslag och resurssamlandet med sin överskottsresurs likaledes fiffig.

Å andra sidan, ja vi har redan berört den runda spelplanen där man konstant har svårt att se viktiga symboler på andra sidan brädet. Så mycket bättre den delen funkat med en klassiskt fyrkantig spelyta. Den hade kanske inte sett lika häftig ut, men jösses vad den underlättat.

Överlag blir spelet lite pilligt och pyssligt, lite väl tillkrånglat för sitt eget bästa. Areakort som används en gång skall skjutas bara något lite uppåt på brädet men ligga kvar ett tag till. Små träkuber skall flyttas upp och ned vid fem skalor för inflytande här och där. Spelbrädet har symboler som verkar vara relevanta endast i den avancerade varianten och ja, den avancerade varianten...

Behövs den verkligen när Ave Roma nu är så utmanande som det är? Och de medföljande fem expansionerna från Kickstarter som bidrar med ännu fler kort, kuber, pjäser och regeltillägg, kommer jag någonsin att testa dem? Troligen inte.

Så Ave Roma är snyggt, en krävande utmaning, helt okej. Jag bjussar på en mycket stabil medeltrea i betyg, men mer blir det tyvärr inte från min sida. Här fanns för mycket att överblicka och ha koll på och det blev rätt jobbigt att försöka i längden.