At the Gates of Loyang (Z-Man Games)


Fakta:
Antal spelare: 1-4 spelare
Ålder: 10+ år
Speltid: 60-120 minuter
Innehåll: 4 spelbräden, 14 markörer för tillfredsställelse, 39 mynt, regler, 237 trästycken (för resurser, poängmarkörer etc.), 120 kort (för kunder, hjälpare, åkermark, lager, lån etc.).
Konstruktör: Uwe Rosenberg

Uwe Rosenberg har ju bjudit på flera andra spel om varuhandel tidigare, jag tänker specifikt på Le Havre och Agricola. Och de är ju rätt bra så det blir med blandade känslor jag testar detta. Förväntningarna blir högt ställda samtidigt som jag kan känna att spelet egentligen inte behövs. Hur många Uwe Rosenberg-spel om att köpa och sälja vete, kål, bönor och andra födoämnen behöver jag?

Ja, kanske inte fler, trots allt. Men At the Gates of Loyang är unikt och annorlunda, inte alls som vare sig Agricola eller Le Havre. Men samtidigt så är det ju det på sätt och vis, temat är bekant, färger, former, de många spelkorten och träkomponenterna… Speldesignern har ju faktiskt sin stil, har hittat sin genre och här kommer det nya spelet, same, same, but different…

Vi befinner oss i Kina och där, i staden Loyang, vill folket ha mat! Du är en av de som förser befolkningen med något att äta. Förhoppningsvis…

Du driver en egen affär (med vete, pumpor, rovor, kål, bönor och purjolök), har ett litet varulager och förfogar dessutom över mark där dessa varor kan odlas. Det du odlar och har tillgång till kan du såklart sälja eller byta bort. På samma sätt kan du naturligtvis köpa eller byta till dig det du eventuellt saknar och vill ha…

De andra spelarna är ju precis som du både handelsmän och bönder med odlingsmark och små affärsverksamheter. Dessutom finns det ju i Loyang många som vill åt maten du producerar. Det kommer att dyka upp både stamkunder och spontanköpare. Du säljer förstås dina varor till vem du vill men i det här spelet handlar mycket om balans. Låt oss bara säga att det finns något att både tjäna och förlora på att fokusera för mycket på endera kundtyp.

Och när vi ändå är inne på det där med balans. Man vinner spelet genom att komma längst på framgångsskalan… På denna köper man sig nya steg genom att betala med pengar, men de pengarna behövs ju också för olika investeringar under spelets gång. Det är också så att man i varje spelrunda får köpa sig det första steget man vill ta för 1 mynt. Har du råd köper du genast fler steg, men varje extra steg kostar bums lika mycket som dess angivna nummer. Med andra ord; du kommer t.ex. från 4 till 5 för ett mynt, men om du genast vill ta ett extra steg direkt kostar det 6 mynt till. Att gå från 11 till 13 i ett drag kostar således totalt 14 mynt. Alternativet är alltså att skynda långsamt, ta endast ett steg i varje spelrunda och röra sig framåt till lägsta möjliga kostnad. Då har man garanterat sina pengar kvar, men kommer man inte efter de andra på skalan då? Ja, säg det…

Regelhäftet omfattar 12 sidor men det är inte fullt så illa som det låter. Spelet är komplicerat och krävande men en av dessa sidor handlar om tack till speltestare, två sidor ger lite fylligare beskrivningar av 20 olika individkort och en sida ägnas åt specialregler för solospel.

Samtidigt hade jag önskat att de kvarvarande sidorna haft med mer detaljer, fler exempel, förklarande bilder osv., kort sagt faktiskt varit ännu fler. Ett spel som det här måste ha väldigt tydliga regler kan jag tycka och där brister det något.

Nåväl, man spelar nio omgångar, var och en med tre faser.

Först ut, skördefasen. Vänd upp varsitt nytt kort med ny odlingsmark. Varje spelare skördar en enda resurs från varje fält man har i spel. Skördade varor samt sådant man möjligtvis haft kvar i sitt lager lastas på kärran…

Fas två; kortfasen. Dela ut 4 actionkort till varje spelare som sedan spelar ut två av dem framför sig i sin personliga spelyta. Actionkorten kan nu vara nya odlingsfält, marknadsstånd, stamkunder, spontankunder eller hjälpare. Olika kunder efterfrågar olika varor i olika antal, hjälparna är tjugo olika individer med olika bonuseffekter, kort med mycket text som bygger på eller ändrar andra regler, kort sagt åstadkommer något unikt för var och en… Utse också ny startspelare för framtiden.

Fas 3, actionfasen, ger åtta olika möjligheter. Plantera en vara på en åker för att få fler att växa. Köp något i din affär. Sälj något till din egen affär. Byt varor i ett marknadsstånd. Spela ett hjälparkort. Leverera varor till en stamkund eller en spontanköpare. Köp nya actionkort.

Sist i denna fas flyttar man varor från sin kärra till sitt lager. Lagret kan givetvis inte rymma hur mycket som helst, så med dålig planering tvingas du kanske bums sälja eller kasta något. Å andra sidan kan du uppgradera, ja bygga ut ditt lager lite. Flytta dig nu framåt på framgångsskalan…

Eftersom allt i spelet är rätt tight, ja det är ett himla pussel att få ihop saker och ting, kan man tvingas ta lån. Det får man göra när som helst. Varje lån ger dig bums 5 mynt, men det verkliga priset för dem är betydligt mer än så. I slutet backar man ett steg på framgångsskalan för varje lån man tagit. Tvingas man backa från t.ex. 11 till 10 på skalan kan man ju säga att man kanske kastat bort 11 mynt. Om man nu köpt sig det steget på skalan till fullpris vill säga. Kanske är det ett steg man fått för endast ett mynt som man får ”lämna åter”, men ser man det så har man ju samtidigt inte köpt sig extrasteg i den omgången och har för det där lånet faktiskt fått betala precis ”all framgång” man fått i ett helt spelvarv. Det är ju ett rätt högt pris det också!

At the Gates of Loyang, ja. Du odlar vete och grönsaker, säljer det du odlar till olika kunder och får pengar. Pengarna köper du framgångspoäng för och/eller än mer resurser. Och så håller man spelet igång, varv på varv.

Det finns mycket att fundera på. Spelet är i väldigt hög grad ett så kallat multiplayer solitaire-spel, dvs. alla spelare sitter och funderar på sitt håll, spelar sina kort och planerar för sig själv. Det är högst begränsat med interaktion, så som sällskapsspel betraktat är detta ingen höjdare. Spelet är helt klart bäst med 1-2 spelare. Addera t.ex. en tredje spelare och öka på den redan långa speltiden ytterligare.

Samtidigt som du funderar är du ju hyggligt styrd. Det är ju dina tillgängliga actionkort som leder dig vidare. Har du bara spontankunder på korten är det ju spontankundernas varuönskemål du måste tillfredsställa, är det stammisar är det deras beställningar som skall levereras. Får du marknadskort skall du byta en vara mot en annan… Loyang är nästan ett knivigt pussel mer än ett spel. Hur skall du bete dig för att maximera effekten av dina kort. Ja, sitt och klura på det du!

Sälj en enhet vete för att få pengar, använd slanten till att köpa en rova. Rovan säljer du till en kund och får mer pengar. Nu planterar du purjolök och bönor eftersom du spelat ut kort på kunder som efterfrågat det. Och så vidare. Dra nytta av en hjälpare. Somliga av dessa kort är förresten sådana att de direkt påverkar andra spelare vilket nästan känns konstigt. Här jobbar var och en för sig själv, spelar sitt eget spel från start till mål och BAM! Plötsligt snor någon ett av dina kort. Men vad fan…?!

Jodå. Lite slump. Mycket funderande. Utdragen speltid. Bäst med få deltagare. Fina komponenter. Uttjatat tema. Synnerligen utmanande. Allt sammantaget: ett solitt medelbetyg. Helt okej men i mina ögon inte fantastiskt. Jag spelar hellre Le Havre eller Agricola.