Ars Mysteriorum (Hangman Games)


Fakta:
Antal spelare: 3-5 deltagare
Ålder: 12+ år
Speltid: 90-120 minuter
Innehåll: 5 pjäser på plastfötter, spelkort (5 turordning, 30 budkort, 5 lathundar, 48 recept, 40 mysterier), 5 bräden för skolor, 5 receptböcker (personliga spelbräden), 110 plastbrickor, sedlar i fyra valörer, regler.
Konstruktör: Alan D. Ernstein

Det är dags för det stora alkemimästerskapet och du skall vara med och tävla. Är du den student som segrar och tills vidare kan titulera sig traktens bäste alkemist?

Du försöker samla ihop flest och bäst resurser för att sedan, om möjligt, skapa guld, silver, ädelstenar, olika färgpigment, olika doftämnen och mer.

Du kan lära dig upp till 15 olika recept (och således skapa lika många nya ämnen), tillverka dem av olika blandningar av upp till fem olika substanser och dessutom samla ihop nödvändiga resurser och recept i fem olika skolor, var och en naturligtvis dedikerad till ett specifikt element (resurs).

Du startar spelet som elev i en av dessa fem skolor och med bara en mycket blygsam handfull ämnen till ditt förfogande. I den skola där du befinner dig är du senare berättigad till att få ett (av två ständigt på display) recept, förutsatt att du redan samlat nödvändiga ingredienser. Sen är tanken den att du genom bästa bruk av dina 6 olika spelkort (lämpligt numrerade 1-6) genom blind budgivning i olika auktioner skall kämpa om spelordningsplats samt olika element att skapa något nytt av och med.

Elementen det handlar om är Brimstone (svavel), Verdigris (kopparacetat), Quicksilver, Realgar (arseniksulfid) och Salt. Vad kan du skapa av dem?

Ja, ett av dina budkort används till en auktion om att välja turordning, de övriga korten (max fem beroende på antal spelare) spelar du ut vid de (max fem) olika skolor där det finns resurser du vill åt. Varje skola har alltså sin egen unika typ av vara, oftast såklart i begränsad mängd. En enskild spelare får spela max 3 kort på en och samma skola, dvs. slåss för en viss typ av kemikalie.

Kortvärdena adderas dock inte, utan resurserna fördelas enligt kortens enskilda värden, högsta kortet får mest osv. I händelse av likaläge avgörs det av ev. andra kort i samma färg från samma spelare.

Med nya resurser att nyttja väljer spelaren sedan att stanna kvar vid sin skola eller flytta sin pjäs. Både att stanna kvar och att flytta kostar en slant, dessutom lite mer ju fler som redan finns dit man gått. Men på den platsen där man är kan man alltså få lösa in sina element mot ett nytt recept och tillhörande poäng. Är man dock t. ex. trea till en viss plats och de båda andra spelarna löser in de redan synliga recepten kan det såklart slumpa sig så att det nya receptet i skolan omfattar resurser man saknar eller inte har i tillräcklig mängd. (Då kan man kanske få ett Mysteriekort istället, mer om dem om ett tag).

När alla auktioner avgjorts, när spelarna fått nya resurser, när de valt att flytta sig eller stå kvar, när alla i utbyte mot resurser skaffat sig nya recept, ja då är det dags för rundans poängutdelning.

Det finns olika bonuspoäng att hämta från respektive skola direkt vid förvärvandet av receptet. Man får bonuspoäng för flera kopior av samma recept (man har ju blivit duktigare på att framställa den saken). Vidare utdelas bonusar för olika serier och samlingar av kort, ex. olika dofter, olika juveler.

Så spelet Ars Mysteriorum handlar i princip om en mängd blinda auktioner och ett insamlande av kort tillhörande olika serier. Låter sådant kul kan du räkna med att detta kommer funka för dig.

I grund och botten är detta ett helt okej spel, om än ganska repetitivt och med överraskande lång speltid, särskilt för ett spel med auktionsmoment som ju brukar gå rätt raskt. Auktionsmoment är väl annars festligare ju fler som deltar, men då växer såklart speltiden.

De där Mysteriekorten som tidigare nämndes (som man får ett av varje runda, och kanske fler om man snuvas på receptkort i skolorna) ger bonusresurser, gratis förflyttning, fri shopping av recept, dubbla förflyttningskostnaden, en möjlighet att neutralisera andra kort osv. Somliga är goda, andra inte fullt så bra. Rätt mycket slump här alltså. Där du drar dåliga kort får någon annan alla de bra, dessutom spelas de möjligen ut på ett sådant sätt att det blir smått omöjligt att planera framåt eller bedöma oddsen för framgång/storleken på belöningen. Plötsligt är där ett kort som ställer till det för dig! (Eller så är det du som spelar det för jäklas med andra).

Med det sagt, temat med att blanda ihop olika kemikalier i hopp om att kunna framställa guld och ädelstenar, goda dofter och tjusiga färger är härligt, skänker lite extra stämning och känsla till spelet. Tyvärr är spelkomponenterna billigaste tänkbara, simpla små plastchips och tunt papper som spelbräden och spelkort. Förvisso säkerligen skapat med mycket kärlek av konstruktören och hans lilla företag, men ändå. Med en uppfräschad design skulle detta nog stå sig mycket bättre i konkurrensen...