Anti-Monopol (Alga)


Fakta:
Antal spelare: 2-6 deltagare
Ålder: 8-99 år
Innehåll: 1 spelplan, 2 tärningar. 6 spelpjäser, 11 kreditbrev, 24 brevlådekort, 57 svarta åtalsmarker, 57 åtalskort med företagsnamn samt sedlar i olika Eurodollar-valörer
Konstruktör: Ralph Anspach

Anti-Monopol måste vara ett av spelvärldens största plagiat. Spelplan, upplägg och utformning känns verkligen igen från vanliga Monopol, men här erbjuds ändå ett litet förändrat spelsätt i reglerna som motiverar existensen som ett eget spel. Ogillar du Monopol kommer du inte att gilla detta ty det är alltför likt. Detta är något för Monopolspelaren som vill ha lite variation någon gång ibland men ändå känna igen sig. Var dock beredd på att spelplan, kort och illustrationer håller sämre klass och kvalitet än den äkta varan, original-Monopol. Ja, det hela är tristare utformat helt enkelt men så är spelet från 1984 också.

Spelplanen rymmer bland annat, men huvudsakligen, 33 fält med olika företagsnamn. Dessa företag är fördelade tre och tre i 11 stycken olikfärgade grupper. (Andra rutor att hamna på kan ge dig pengar, tvinga dig att betala en slant eller uppmana dig att dra ett Brevlådekort).

Inom en grupp företag är alla tre företagen/rutorna lika viktiga och rymmer vardera samma antal cirklar. Olika företagsgrupper rymmer dock olika antal cirklar (1-3 stycken) där de med flest cirklar kommer att bli värdefullast i det fortsatta spelet men samtidigt svårast att få kontroll över.

Spelet fortgår i ett antal faser och i den första fasen slår spelarna bara tärningen och flyttar runt, runt spelplanen. När man hamnar på en företagsruta som har en tom, ledig cirkel har man möjligheten att väcka åtal mot bolaget i fråga. Och det vill man ju göra, det är spelets mål, att krossa storbolagens monopolställning och samtidigt tjäna egna pengar! Detta är ju Anti-Monopol! Stäm dem bara...

Så betala en slant, lägg ut en liten rund åtalsmarker på företagets cirkel på spelplanen och ta hand om motsvarande åtalskort så att spelarna ser vem som åtalat vilket företag. Fortsätt slå tärningar, gå runt spelplanen och åtala om du vill de företag som fortfarande är ”åtalsbara”. Det är de som sagt tills alla deras cirklar (1-3 stycken per företag) täckts av plastbrickor. Detta innebär såklart att för somliga företag räcker det att någon landar på rutan en enda gång, åter andra företag kräver två eller tre besök, för att bli helt och fullt åtalade för fiffel och båg.

Fas två börjar när en och samma spelare samlat på sig merparten av åtalskorten för en viss företagsgrupp och därmed övertar HELA fallet med att processa mot de i gruppen ingående firmorna. Det innebär att en annan spelare omedelbart måste lämna ifrån sig sina åtalskort i den serien, till den spelare som just fått kontrollen. Man får förvisso en slant för att lämna sina kort, men det känns säkert rätt surt ändå.

När någon sedan har kontrollen (ja, monopol faktiskt!) över en företagsgrupp kostar det pengar för andra spelare att landa på de ingående rutorna. För den spelaren som har kontrollen över serien handlar det om att landa på de rutor i trion som fortfarande har lediga cirklar för att om möjligt täppa till dem med nya åtal. När man så till slut själv lyckats landa på rutorna i sina serier och fylla cirklarna/väcka de sista åtalen slutar fas två och fas tre börjar.

Den innebär egentligen bara att en bonus utdelas till den som lyckats processa färdigt mot de tre företagen och att kostnaden för motspelarna att landa på rutorna höjs rejält. Så håller man på tills spelet är slut, vilket kan sägas inträffa när alla spelare utom en fått slut på pengar, eller vad man nu själv vill sätta upp för alternativa regler... Likt vanliga Monopol alltså, men ändå inte. Här köper du inte gator, bygger hus och hotell. Här väcker du åtal, gång efter annan, mot storbolagen Shill, L M Andersson, Tjäderfors m.fl.