Antikrundan (Tactic)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 deltagare
Ålder: 15+ år
Speltid: 30+ min
Innehåll: 1 spelplan, 91 auktionskort, 129 frågekort med 774 frågor och svar, 60 värdeförändringskort, 20 loppiskort, 1 tärning, 4 spelpjäser, 1 snurrpil och 160 sedlar

TV-succéprogrammet Antikrundan som sällskapsspel, kan det vara något att ha? Nej, såklart inte. Undantaget skulle väl möjligen vara om du är en riktigt fanatisk antikvitetssamlare som vill sitta och dregla över spelkortens bilder på autentiska värdeföremål. För alla andra torde detta vara ett rätt misslyckat auktionsspel utan större spänning.

Spelbrädet föreställer lite diffust vårt avlånga land och spelpjäserna skall förflyttas över och förbi knappt 60 rutor innan de når mål. Man slår en vanlig tärning och flyttar sin pjäs ett antal steg framåt. Det finns fyra olika typer av rutor att hamna på och det finns ca 20 vardera av fynd- respektive värdeförändringsrutorna samt ca 10 vardera av tips- och loppisrutorna.

Hamnar du på en loppisruta tar du såklart ett loppiskort. Kortet avbildar ett föremål som du får alldeles gratis och på kortet står vad det är värt – förutsatt att det är äkta. Det får man reda på i Expertrundan när man gått färdigt på spelplanen. Med loppiskorten får du en ökad chans att bättra på din förmögenhet, för visst är det det spelet handlar om. Mest pengar vinner!

Stannar din pjäs på en värdeförändringsruta får du nyttja dina värdeförändringskort från handen och spela ut 2 av dem på spelplanen. Spelplanen rymmer förutom alla ca 60 ovannämnda förflyttningsrutor även 8 stycken fyndfält. Man spelar ut värdeförändringskort på fyndfälten så att det vid varje ruta ligger minst ett kort. Värdeförändringskort med blå och röda värden är positiva respektive negativa och spelas ut för att höja eller sänka värdet på ett fyndfält. Mer om dessa alldeles strax.

Hamnar din spelpjäs på en tipsruta får du titta på ett valfritt värdeförändringskort på ett valfritt fyndfält. Är detta det enda kortet på platsen vet du således vad fyndet är värt eftersom du ser kortets värde i blå eller röd text. Kom ihåg beloppet!

Och slutligen, den fjärde typen av ruta på spelplanen; fyndrutan... Hamnar du på en sådan skall någon dra ett frågekort och ge dig en fråga. Somliga kan besvaras med ja eller nej, andra är svårare än så. Självklart handlar det om att kunna sina antikviteter, konstnärer, stilar, designers och annat antikvitetsrelaterat. Det är väl främst detta moment som är spelets behållning. Svarar spelaren rätt på frågan får denne chansen att fynda, dvs. plocka upp alla korten vid ett valfritt fyndfält på spelplanen. Summera värdena på korten och uthämta ett bonusbelopp vid en positiv summa. Blir summan negativ slipper du förvisso betala men vinner å andra sidan ingenting. Här ser man vikten av att nångång hamna på tipsrutan och dessutom hålla reda på var man själv spelar ut sina värdeförändringskort.

Sju gånger under spelet hålls det auktion. Man bjuder på objektet som beskrivs på ett draget auktionskort och föremålet går till den högstbjudande spelaren. Man betalar till banken och sedan vänds kortet och det faktiska värdet på saken avslöjas. (Det är ”verkliga antikviteter och korrekta autentiska värden” på korten.) Det är här det gäller att kunna göra bra bedömningar kring föremålens rätta värde. Har du t.ex. bjudit 50 000:- för en tavla som visar sig vara värd 300 000 kr har du ju gjort ett riktigt klipp och får genast mellanskillnaden av banken. Skulle situationen vara den omvända är det du som får slanta upp mellanskillnaden också och riskerar således att bli ruinerad vid en felsatsning...

Ja, mer är det egentligen inte. Personligen är jag inte så intresserad av antikviteter så att bedöma deras värden blir alltid rena chansningar. Sedelhögen som följer med spelet är rejäl men jag saknar helt minsta vetskap om jag bör bjuda 10 000 kr eller en miljon eller mer när det kommer till en auktion. Här är det slumpen som får avgöra framgången. Frågedelen verkade rätt intressant, men de rutorna hamnar du ju inte alltid på så det blir rätt lite av det momentet. Istället är det värdeförändringsbiten som totalt kommer att dominera hela spelandet. Man lägger dit värdeförändringskort, får ett tips och kollar efter, spelar vidare, glömmer vilken hög som var värd vad och lägger ut nya kort. Och allt detta har ju inte så mycket med antikviteter att göra.

När någons pjäs kommit i mål skall man genomföra Expertrundan. Man snurrar spelplanens snurrpil och slumpar fram vilka av loppisfynden som är äkta och således värda en slant. Vinner gör den rackarns räven som samlat på sig mest pengar...