Alexander the Great (Phalanx)


Fakta:
Antal spelare: 2-5 spelare
Ålder: 10+ år
Speltid: 75+ minuter
Typ av spel: Tur 1/10, Interaktion 3/10, Taktik 7/10, Strategi 9/10.
Innehåll:Spelplan, 5 skärmar, 5 små spelbräden, 165 träpjäser (kuber och hus), 10 spelpjäser, regelhäfte, lathundsark.
Konstruktörer: Ronald Hofstätter och Dietmar Keusch.

Man skulle kunna tro att detta är ett krigsspel men så är inte fallet. Temat med Alexander är klent och detta är främst ett spel om areakontroll och majoriteter. Man flyttar kort och gott runt små träpjäser mellan spelplanens olika regioner. Och så bygger man tempel, det är kanske rentav mer viktigt än de där majoriteterna på sina håll....

Spelplan och övriga komponenteter tycker jag är helt okej, största bristen är de alldeles för låga spelskärmarna som väl egentligen inte döljer så värst mycket. Vilket förstås är synd eftersom i princip hela spelet planeras bakom dem!

I grund och botten är reglerna rätt enkla. Tag dina 15 resurskuber och fördela dem på fyra olika fält bakom din spelskärm. Placera en eller flera kuber i rutan för startspelare och/eller sprid ut dem i rutorna för armén, tempel, städer...

Den som placerat flest i rutan för startspelare får helt enkelt välja vilken plats man vill spela på. Det är här lämpligast att välja att spela sist så att man får se hur de övriga spelarna placerat sina pjäser...

Arméerna placeras sedan på lämpliga fält på spelplanen och kan därefter flyttas runt. Betalningen för förflyttningen sker medelst resurskuber placerade i rutorna för tempel och/eller städer. Har du sedan kuber kvar kan du gå vidare med att bygga just tempel/städer...

Under vissa förutsättningar förstås. Regionen ifråga måste både ha din armé närvarande samt vara försedd med en liten symbol för det som det är tillåtet att bygga; ett tempel och/eller en stad. Dessutom gäller ofta först till kvarn, kanske endast en stad eller ett tempel kan finnas på respektive ställe... Den som har flest kuber i en viss provins får några poäng och man kan få än fler för att ha byggt ett tempel eller en stad.

Det riktigt luriga med den blinda satsningen, ens hemliga fördelning av resurskuber bakom skärmen, är att likalägen ibland omintetgör ens satsning, ja att där inte blir något byggande alls om fler spelare valt exakt samma antal resurser i motsvarande fält.

Men har du fler än alla andra går du säker, då får du bygga. Tyvärr sticker kanske priset iväg... Där man i normalläget kanske vore ensam om att välja en viss ruta (tempel eller stad) och skulle få betala en kub för att bygga ett tempel eller två kuber för en stad får man nu med andras närvaro på platsen istället betala lika mycket som där finns kuber för spelaren med näst flest +1. Det kan såklart bli ett mångdubbelt pris att betala... Har man råd?

Att kunna försöka bluffa andra spelare om sina val och samtidigt försöka gissa sig till deras resursfördelning bakom skärmen är huvuddelen av Alexander the Great. Sen gäller det att löpande granska spelbrädet noga för att se hur de andra flyttar runt sina arméer och/eller bygger tempel och städer. Återigen, det är bra att spela sist. Det är också bra att inte hela tiden vara i ledning för den som ligger sist vinner somliga likalägen när det t.ex. kommer till spelordning om där skulle placeras lika många kuber från flera spelare.

Reglerna till spelet är inte så värst långa, men tyvärr inte heller så himla bra. Det är flera situationer som borde förtydligats med klarare regler, fler exempel osv. Kanske är det bäst att börja spela och lägga ett varv eller två på att samtidigt bekanta sig med reglerna och flödet i spelet...

Visst finns där några regler till att hålla reda på men egentligen är spelets upplägg rätt simpelt. Sen kan det bli klurigt nog att fundera ut det bästa att göra i varje given situation, trots att där ju inte finns så värst många olika möjligheter, inte speciellt många alternativ. Men det innebär ju inte nödvändigtvis att spelet rullar på snabbt, nej det här kan ändå ta sin tid. Man vill ju försöka göra det allra bästa draget hela tiden. Bortsett från alla spelares egen hemliga resursdistribution är det inte mycket till slump här, inga kort, inga tärningskast...

Så, med det sagt, Alexander the Great fungerar helt okej, men det är väl också allt som finns att säga, det blir liksom varken bättre eller sämre. Det saknas somligt för att spelet skall bli just ”great”. Det hela blir en repetitiv historia med träkubsförflyttningar i en jakt på poäng och sådant har man såklart redan stött på i hundra andra spel, så inte mycket nytt under solen. Men det kan såklart också vara rätt skoj, spännande och underhållande ibland så medelbetyget är givet. Samtidigt finns det ju som sagt mängder med spel som erbjuder något liknande och lite till, så hur ofta vill man trots allt ta fram det här spelet?

På bara två spelare blir kampen om spelordning inte så enormt viktig och då tycker jag att mycket går förlorat. Med fem deltagare blir å andra sidan brädet i princip ett fullkomligt kaos och snudd på omöjligt att överblicka och analysera. Eller omöjligt är väl fel ord, visst går det men det åtgår mer tid, blir mer väntan när alla skall bedöma läget, fundera ut sitt bästa drag...