Albion (Amigo)


Fakta:
Antal spelare: 2-4 spelare
Ålder: 12+ år
Speltid: 75 minuter
Innehåll: 48 bosättningar, 36 befästningar, 48 resursfabriker, 24 försvarsvallar, 35 piktbrickor, startspelarbricka, 28 förflyttningsbrickor, spelbräde, 16 bosättare, 12 legionärer, 84 resurser, regler.
Konstruktör: Klaus-Jürgen Wrede

Välkommen till Albion, det gamla Britannien. Här skall man utveckla sina tre bosättningar till nivå 4 (och minst en av dem måste finnas i en region långt bort från startrutan) för att ta spelet till sitt slut. Är det en ensam spelare som har lyckats är denne segraren, om där finns två eller flera som klarat detta i samma omgång skall man räkna attacksymboler (via utlagda brickor och sådana fast målade på brädet) i sina regioner och hoppas på majoritet.

En spelare väljer att antingen ta resurser eller att förflytta sig och bygga, fler val behöver inte göras på ett övergripande plan.

Tar man resurser ser man helt enkelt efter vilka resursfarbriker man fått till på spelplanen och plockar på sig motsvarande spelkomponenter. Det finns nivå 1-2-3-fabriker för fisk, trä, sten samt guld. Har man enbart t.ex. fisk nivå 1 får man ta en fisk, har man fisk nivå 3 tar man 3 fiskar osv. Samla ihop det du producerat!

Väljer man att förflytta sig och bygga blir spelet något mer komplicerat.

Börja med att använda dina förflyttningspoäng till dina pjäser, de är bosättare och/eller legionärer. Sprid ut poängen över en eller flera figurer. En förflyttningspoäng motsvarar ett steg från en region till en annan för en figur.

Vill du ha fler förflyttningspoäng än vad du startar med bygger du Vallar. Flyttar du på legionärer får de bära med sig en nedvänd pikt-bricka (pikt = gammalt folkslag i Skottland). Den visar antingen krig eller fred på den andra sidan, och den får lämnas i de mörka regionerna på spelkartan.

När pjäserna flyttats får spelaren etablera eller utveckla en byggnad för varje bosättare som finns någonstans på brädet, dock max en i varje region. Byggnaderna kan vara försvarsvallar, resursfabriker, befästningar och bosättningar. Även dessa byggs i olika nivåer, 1-4.

Och kostar olika. Nivå 1 kostar 1 resurs. Nivå 2-4 kostar lika många olika resurser. Placera dessutom ut den nya byggnadsbrickan nedvänd – byggnaden kommer kanske inte ens att bli verklighet...

Finns där byggnader i regionen tillhörande andra spelare, och dessa byggnader har ett högre nivåvärde än vad aktuell spelare bygger, skall de spelarna (någon eller några av dem) få ta del av det du skall betala för ditt bygge. Din byggkostnad blir alltså resurser till konkurrenterna.

Pjäsen som byggt något flyttas tillbaka hem till startrutan och får sedan ge sig iväg ut i landet igen framöver.

När nu den nya byggnadsbrickan är på plats i en region (nedvänd) måste samtliga spelare som är där möjligen rusta sig för ett anfall från pikterna. Finns där i regionen en likaledes nedvänd piktbricka vänds den (en enda om där skulle finnas flera). Finns där ingen nedvänd bricka händer inget. Visar den ev. vända brickan fred händer heller inget. Visar den krig blir regionens samtliga piktsymboler (uppvända, nedvända, som brickor eller på brädet målade symboler, fred som krig) räknade som fientliga!

Varje pikt blir +1 i pikternas anfallsvärde. Försvaret blir respektive spelares antal legionärer i regionen + nivåvärdet på spelarens samtliga försvarsvallar (placerade någonstans på brädet).

Når en spelares försvar inte upp till pikternas anfallsnivå måste den spelaren nivåreducera sin högsta byggnad i regionen (alt. kan aktiv spelare offra ned nedvända brickan man just byggt!)

Är brickan ändå kvar nu får den vändas upp och användas bums, utifrån typ av byggnad och nivå. Byggandet av olika saker och dessas nivåökningar kan föra med sig adderandet av fler pjäser, bättre försvar, mer förflyttning osv.

Ytterligare några regler tillkommer men behöver kanske inte beskrivas här. Albion framstår som ett typiskt sällskapsspel men visar sig vara mer avancerat än jag trott. Detta är ett civilisationsspel, ett lättsamt krigsspel, ett spel där man bygger upp en motor som sedan tickar på och skapar mer och mer resurser och möjligheter.

Här finns inga tärningskast eller slumpdragna kort. Vore det inte för de blandade och slumpvis utlagda piktbrickorna som man sedan kan transportera runt nedvända (och som alltså kan visa krig eller fred) mellan somliga regioner vore detta ett renodlat strategispel, all annan info finns ju synlig, öppen, känd för alla. Men de där okända piktbrickorna ja, att få krig i fel läge, på fel plats, kan förstås bli förödande. Ingen vill slita för att bygga upp något, bara för att se det genast nedmonterat...

Albion är överraskande matigt, om än med civ-spel-mått en lättviktare. Regelhäftet omfattar bara 6 sidor och de två första presenterar bara spelkomponenter och spelbrädet. Övriga blad är dock fyllda med text...

Jag kunde ha önskat mig snyggare bräde och byggbrickor, det är bara individerna som rör sig runt som är träpjäser (fast legionärerna är vanliga runda träbrickor). Men ja, det här är mycket spel, en delikat balans mellan att samla resurser och att bygga upp de verksamheter som krävs för att kunna få resurser, för att inte tala om ett bättre försvar, fler pjäser, mer förflyttning...

Albion är trevligt men det finns många spel därute, konkurrensen är stenhård. Betyget får stanna vid en trea.